49-42 i förra valomgången blev idag 99-57 i Sven Bernhard Fasts favör. Det känns bra att det blev ett tydligt valresultat i motsats till förra gången vi valde när det i slutomgången skilde bara TRE röster.
En del vill hävda att Sven Bernhard var utlandskyrkans kandidat medan gotlänningarna ville se Richard Wottle som biskop. Visserligen var resultatet 68-10 i de röster som räknades på stiftskansliet. Men man ska komma ihåg att vi var 18 gotlänningar som röstade där, nämligen stiftsstyrelsens och domkapitlets ledamöter. Det som avgjorde var att Sven Bernhard var den kandidat som attraherade de som röstade på någon annan kandidat förra gången.Sven Bernhard ökade sina röster med 50, Richard med 15. Det gäller också för utfallet på landsbygen idag.
Det här sättet att utse en viktig ledare borde ersättas av en annan ordning. Det börjar väldigt professionellt med att man tar fram en sökprofil. Väldigt många engagerade sig i det arbetet här. Den profilen tas fram utifrån de behov som kyrkfolket ser - då finns ännu inga personer av kött och blod som man tänker på. Det är efterfrågad kompetens som då sätts på pränt. När man anställer en kyrkoherde, så lever sökprofilen hela ansökningsprocessen igenom. Men inte när det gäller biskop. Den som vill bli kyrkoherde grillas och testas i relation till sökprofilen, biskopsvalet övergår alltmer till att likna Robinson. Visserligen genomförs hearingar, som ju kan jämställas med publika antsällningsintervjuer, men någon annan test görs inte.
Dessutom så fungerar uppdraget som elektor väldigt olika. På en del håll fungerar det så som det borde göra överallt: elektorn överlägger med den församling han/hon företräder och röstar i enlighet med majoritetens mening. På andra håll är det tabu att diskutera valet: elektorerna anser att de bara representerar sig själva och
att de har all rätt att rösta efter eget tyckande.
Jag är glad över att vi får en biskop med en mycket bred kompetens och gedigen erfarenhet både nationellt och internationellt. Och jag är lika glad över att vi har kvar Richard som stiftsprost: det arbete han gör på den platsen är otroligt viktigt och ger den stabilitet som saknats tidigare. För mig har det varit viktigt att se till helheten, att själv och tillsammans med andra analysera och fundera kring hur vi på bästa sätt får en gedigen stiftsledning och hur vi i framtiden kan öka gemenskapen och utbytet med utlandsförsamlingarna.
Sven Bernhard har vid hearingen och i intervjuer idag visat hur han kan mejsla ut ett enda beskrivande ord, som sätter sig i minnet. Vid hearingen var det ordet "brobyggare" för att beskriva vad han vill uträtta som biskop. Idag var det ordet "gripen" ur några olika perspektiv för att beskriva sin känsla kring att nu vara biskop electus.
Så kan vi då alla återgå till att invänta att julefriden ska lägga sig. För en del har den redan infunnit sig, för andra , som mig till exempel, innebär det att det ännu är tusen saker som ska uträttas - men jag försöker tänka att det blir jul ialla fall även om inte allt hinns med. Det viktigaste är att få dela gemenskap med nära och kära.
onsdag 22 december 2010
tisdag 14 december 2010
Mötesplats Gotland
Idag har en oenig kommunstyrelse beslutat upphandla de tjänster som tillhandahålls av Tillväxt Gotland och Gotlands Turistförening i klump, alltså en upphandling som är som skräddarsydd för det bolag dessa båda avser att bilda. Centerns representanter som röstade med de röd-gröna uttrycker en förhoppning om att gotländska företag nu ska gå samman och lägga anbud och jämför med bussupphandlingen. En mycket haltande jämförelse. I det här anbudet kommer det att krävas att bolaget är konkurrensneutralt, dvs inte har några andra egna intressen inom den sfär det ska verka, alltså inom näringsliv i största allmänhet och turism i synnerhet. Det vore bättre att vara ärlig än att försöka slå blå dunster i ögonen på gotlänningarna: upphandlingen är skräddarsydd för ett visst bolag som snart ska bildas. Det skulle förvåna mig oerhört mycket om det kommer in mer än ett anbud.
Och varifrån ska driftskapitalet till det nybildade bolaget komma och hur ska det bestå den kreditvärdighet som kommunen annars kräver?
Idag har jag haft mandatperiodens sista konstkommitté. Det har varit en mycket stimulerande grupp att jobba tillsammans med. Vi summerade våra fyra år och gläder oss åt det ökade intresse för konst som nu kommer till uttryck i flera förvaltningar. Vi fick också en storstilad gåva från en konstnär: 5x75 foton med deviser som manar till samtal om förhållandena på Gotland och i världen. Tack Staffan Hjalmarsson!! Vi vill gärna se dem placerade på fritidsgårdar och bibliotek för att många ska kunna se dem, reflektera och föra dialog om dem. Vi vill till den kommande konstkommittén överlämna propån om att tänka i jämställdhetstermer när det gäller uppdrag för utsmyckning. Heja alla killar - ni har allt att vinna!!!
Och varifrån ska driftskapitalet till det nybildade bolaget komma och hur ska det bestå den kreditvärdighet som kommunen annars kräver?
Idag har jag haft mandatperiodens sista konstkommitté. Det har varit en mycket stimulerande grupp att jobba tillsammans med. Vi summerade våra fyra år och gläder oss åt det ökade intresse för konst som nu kommer till uttryck i flera förvaltningar. Vi fick också en storstilad gåva från en konstnär: 5x75 foton med deviser som manar till samtal om förhållandena på Gotland och i världen. Tack Staffan Hjalmarsson!! Vi vill gärna se dem placerade på fritidsgårdar och bibliotek för att många ska kunna se dem, reflektera och föra dialog om dem. Vi vill till den kommande konstkommittén överlämna propån om att tänka i jämställdhetstermer när det gäller uppdrag för utsmyckning. Heja alla killar - ni har allt att vinna!!!
måndag 13 december 2010
Kulturen i fokus
Idag var det ett fullmäktigesammanträde som jag verkligen hade velat vara med på: fastställande av vår regionala kulturplan. Jobbet med att få fram den har präglat hela hösten. Så det känns lite surt att inte få vara med om målgången. Många olika grupper har mötts. Allmänheten har haft möjlighet att påverka vid ett antal träffar. Planen har antagits av kultur&fritidsnämnden i total enighet. Men plötsligt vill den nya röd-gröna kommunstyrelsen inskränka valfriheten när det gäller kulturskolan!
I grundförslaget stod det att man ska öppna för fler aktörer och därmed bredda utbudet. Vi tänkte i första hand på Gotlandsmusiken, Länsteatern, studieförbunden. Men trots att detta inte är något nytt utan även finns med i det kulturpolitiska program som antogs av ett enigt fullmäktige i juni 2009, så stryks nu den breddningen. Det är bara kommunens egen kulturskola som får finnas som aktör! Trist för alla de som inte får plats och som inte kan få sina önskemål tillgodosedda. Trist för alla som själva vill få bestämma över sitt kulturutövande. Jag kan inte förstå vad det finns föranledning att hysa oro. Naturligtvis ska andra aktörer godkännas av kommunen. Att då hänvisa till tveksamhet om kvaliteten hos andra aktörer är rena rama tramset.
Dessutom var det ett par intressanta interpellationsdebatter som jag gärna varit med i. Jag hade också en egen interpellation om upphandling av logi och hotelltjänster, där underlaget är minst sagt märkligt.
Istället har jag varit i Stockholm och tillsammans med de övriga fyra regionerna träffat vår kulturminister. Inför införandet av kulturkofferten - eller samverkansmodellen som det så vackert heter - började vi hysa oro för Kulturrådets vilja till samverkan och dialog. Men kulturministern gav lugnande besked om vad det är som gäller. Besluten och inflytandet ute i regionerna ska öka. Och hela modellen bygger på dialog och tillit till varandra.
Det var gott om poliser på Stockholms gator, inte minst i korsningen Drottninggatan-Bryggargatan. Annars flöt julhandeln på som vanligt. Massor med folk överallt. Så det är inte svårt att inse vad som kunnat hända om självmordssprängingen hade lyckats fullt ut.
Skönt att sedan komma hem och avsluta kvällen med julbord i glada vänners lag!
I grundförslaget stod det att man ska öppna för fler aktörer och därmed bredda utbudet. Vi tänkte i första hand på Gotlandsmusiken, Länsteatern, studieförbunden. Men trots att detta inte är något nytt utan även finns med i det kulturpolitiska program som antogs av ett enigt fullmäktige i juni 2009, så stryks nu den breddningen. Det är bara kommunens egen kulturskola som får finnas som aktör! Trist för alla de som inte får plats och som inte kan få sina önskemål tillgodosedda. Trist för alla som själva vill få bestämma över sitt kulturutövande. Jag kan inte förstå vad det finns föranledning att hysa oro. Naturligtvis ska andra aktörer godkännas av kommunen. Att då hänvisa till tveksamhet om kvaliteten hos andra aktörer är rena rama tramset.
Dessutom var det ett par intressanta interpellationsdebatter som jag gärna varit med i. Jag hade också en egen interpellation om upphandling av logi och hotelltjänster, där underlaget är minst sagt märkligt.
Istället har jag varit i Stockholm och tillsammans med de övriga fyra regionerna träffat vår kulturminister. Inför införandet av kulturkofferten - eller samverkansmodellen som det så vackert heter - började vi hysa oro för Kulturrådets vilja till samverkan och dialog. Men kulturministern gav lugnande besked om vad det är som gäller. Besluten och inflytandet ute i regionerna ska öka. Och hela modellen bygger på dialog och tillit till varandra.
Det var gott om poliser på Stockholms gator, inte minst i korsningen Drottninggatan-Bryggargatan. Annars flöt julhandeln på som vanligt. Massor med folk överallt. Så det är inte svårt att inse vad som kunnat hända om självmordssprängingen hade lyckats fullt ut.
Skönt att sedan komma hem och avsluta kvällen med julbord i glada vänners lag!
lördag 11 december 2010
Hearing med de två slutkandidaterna
I torsdags kväll var det en fördjupad hearing med de två slutkandidaterna i biskopsvalet. Den visade tydligt på de tydliga skillnader som finns. Sven-Bernhard Fast med en gedigen bakgund inom kyrkan: från 25 år som präst i landsbygd via Rättviks stiftsgård till jobbet som generalsekreterare i Sveriges Kristna Råd med ett mycket brett internationellt kontaktnät. Richard Wottle som gjort snabb karriär inom kyrkan: han blev medlem 1992, konfirmerades 1997 och prästvigdes 2001 och är nu mycket uppskattad stiftsprost; en stiftsprost som för många landsbygdsförsamlingar nu kompenserar biskop Lennarts frånvaro.
Tommy Wahlgren ställde frågor med Lennart Koskinen som "teologisk expertkommentator". Dessutom fick kandidaterna i 10 minuter göra sin egen programförklaring. Från dem har Sven Bernhards tydliga fokus på att vara brobyggare etsat sig fast i mitt minne. Det är det som behövs: en brobyggare mellan Gotland och utlandsförsamlingarna, en brobyggare mellan stad och land, en brobyggare mellan högkyrkligt och folkkyrkligt.
Dessutom så vet vi vilka psalmer som för tillfället var deras favoritpsalmer: Richard sjöng med kraftfull stämma "Uti i Din nåd" medan Sven Bernhard stannade för "Blott i det öppna har Du Din möjlighet". Att vi får en sjungande biskop råder det ingen tvekan om!
Det var också väldigt bra att Tommy återvände till den sökprofil som alla intreserade kunde vara med och ta fram under våren - dvs innan vi hade några ansikten på kandidater, då det endast handlade om vilka kvaliteter vi här hemma och därute ansåg var viktiga. Det är viktigt att hålla fast vid den sökprofilen och inte låta tyckande om de olika personerna få ta överhanden. Och håller man sig till den så är det utan tvekan Sven Bernhard Fast som bäst lever upp till den. Med honom som biskop har vi dessutom kvar Richard som stiftsprost - och i så fall finns det all anledning för alla att ropa : "Bingo!". Denna uppfattning uttryckte jag till Richard dagen efter nomineringsvalet i september,då han hade stiftsmässan och jag var kyrkvärd. Och jag har inte ändrat mig. Med dessa båda på ledande poster i stiftet kan vi se framtiden an med förtröstan.
Tommy Wahlgren ställde frågor med Lennart Koskinen som "teologisk expertkommentator". Dessutom fick kandidaterna i 10 minuter göra sin egen programförklaring. Från dem har Sven Bernhards tydliga fokus på att vara brobyggare etsat sig fast i mitt minne. Det är det som behövs: en brobyggare mellan Gotland och utlandsförsamlingarna, en brobyggare mellan stad och land, en brobyggare mellan högkyrkligt och folkkyrkligt.
Dessutom så vet vi vilka psalmer som för tillfället var deras favoritpsalmer: Richard sjöng med kraftfull stämma "Uti i Din nåd" medan Sven Bernhard stannade för "Blott i det öppna har Du Din möjlighet". Att vi får en sjungande biskop råder det ingen tvekan om!
Det var också väldigt bra att Tommy återvände till den sökprofil som alla intreserade kunde vara med och ta fram under våren - dvs innan vi hade några ansikten på kandidater, då det endast handlade om vilka kvaliteter vi här hemma och därute ansåg var viktiga. Det är viktigt att hålla fast vid den sökprofilen och inte låta tyckande om de olika personerna få ta överhanden. Och håller man sig till den så är det utan tvekan Sven Bernhard Fast som bäst lever upp till den. Med honom som biskop har vi dessutom kvar Richard som stiftsprost - och i så fall finns det all anledning för alla att ropa : "Bingo!". Denna uppfattning uttryckte jag till Richard dagen efter nomineringsvalet i september,då han hade stiftsmässan och jag var kyrkvärd. Och jag har inte ändrat mig. Med dessa båda på ledande poster i stiftet kan vi se framtiden an med förtröstan.
tisdag 30 november 2010
Biskopsval på vintrigt Gotland
Så var det dags för första riktiga valomgången i biskopsvalet i Visby; ett val som ju täcker hela världen. 152 av 175 röstberättigade deltog. Tyvärr valskolkade en tredjedel av prästerna i utlandet - vi funderar verkligen över vad det beror på: känns inte valet relevant? tycker man inte att kandidaterna är tillräckligt bra? är det ett avståndstagande från Visby? Jag tycker att vi på alla sätt gjort allt vad vi kunnat för att ha utlandet med på vagnen, genom e-post och genom att alla samtal och utfrågningar varit tillgängliga på hemsidan.
Sven-Bernhard Fast vann. Följd av Richard Wottle. De två ställs nu mot varandra i en andra valomgång den 22 december.
Vi är många som hade hoppats att biskopsvalet skulle kunna länka samman stad och land, Gotland och utlandet. Så blev det inte. Stiftsstyrelsen, domkapitlet och utlandskyrkans röstande gav ett massivt stöd för Sven-Bernhard. 36-3 i förhållande till Wottle. Men på landsbygden såg det annorlunda ut: 39-13 i Wottles favör.
Jag anser att det nu är viktigt att man fokuserar på den kravprofil som många bidrog till att utforma i våras och som hela stiftsstyrelsen ställt sig bakom. Den betonar vikten av att biskopen ska vara en samlande kraft, ha gedigen erfarenhet av såväl församlingsarbete som internationellt arbete och sist men inte minst: komma in i stiftet med ett utifrån-perspektiv. Vi måste ha en biskop som man lyssnar på och hyser respekt för på Kyrkokansliet i Uppsala och som samtidigt ser den lilla landsbygdsförsamlingen på Gotland likaväl som utlandsförsamlingen i New York eller på Mallorca. Ingen lätt uppgift!
Gotlänningarna är angelägna om att få en biskop som ser till deras problem i nuet och inför framtiden. Det gäller framförallt på landsbygden. De vill ha en biskop som finns för dem. Många tycker att vi nu haft en biskop som är osynlig för dem och som lagt sin mesta tid på utlandsförsamlingarna.
Vi måste ha en biskop som har utlandskyrkans förtroende. Utlandskyrkans framtida hemmahörighet är inte avgjord. Utan Utlandskyrkan kommer ånyo röster att höjas för att Visby stift ska läggas ner. Så det här valet har betydligt fler dimensioner än att tycka att kandidat A är mer tilltalande än kandidat B. Det handlar ytterst om vårt stifts framtida existens.
Biskopsvalet inramades av ett fantastiskt vinterväder. Vi har inte i mannaminne haft så mycket snö och kyla i november. Anders braskade rejält - nu får vi se om det stämmer att julen ska slaska .... Själv har jag otroligt svårt att tänka mig att vintern ska bestå och att det ska handla om många månaders snöskottning och vinterkyla.
Sven-Bernhard Fast vann. Följd av Richard Wottle. De två ställs nu mot varandra i en andra valomgång den 22 december.
Vi är många som hade hoppats att biskopsvalet skulle kunna länka samman stad och land, Gotland och utlandet. Så blev det inte. Stiftsstyrelsen, domkapitlet och utlandskyrkans röstande gav ett massivt stöd för Sven-Bernhard. 36-3 i förhållande till Wottle. Men på landsbygden såg det annorlunda ut: 39-13 i Wottles favör.
Jag anser att det nu är viktigt att man fokuserar på den kravprofil som många bidrog till att utforma i våras och som hela stiftsstyrelsen ställt sig bakom. Den betonar vikten av att biskopen ska vara en samlande kraft, ha gedigen erfarenhet av såväl församlingsarbete som internationellt arbete och sist men inte minst: komma in i stiftet med ett utifrån-perspektiv. Vi måste ha en biskop som man lyssnar på och hyser respekt för på Kyrkokansliet i Uppsala och som samtidigt ser den lilla landsbygdsförsamlingen på Gotland likaväl som utlandsförsamlingen i New York eller på Mallorca. Ingen lätt uppgift!
Gotlänningarna är angelägna om att få en biskop som ser till deras problem i nuet och inför framtiden. Det gäller framförallt på landsbygden. De vill ha en biskop som finns för dem. Många tycker att vi nu haft en biskop som är osynlig för dem och som lagt sin mesta tid på utlandsförsamlingarna.
Vi måste ha en biskop som har utlandskyrkans förtroende. Utlandskyrkans framtida hemmahörighet är inte avgjord. Utan Utlandskyrkan kommer ånyo röster att höjas för att Visby stift ska läggas ner. Så det här valet har betydligt fler dimensioner än att tycka att kandidat A är mer tilltalande än kandidat B. Det handlar ytterst om vårt stifts framtida existens.
Biskopsvalet inramades av ett fantastiskt vinterväder. Vi har inte i mannaminne haft så mycket snö och kyla i november. Anders braskade rejält - nu får vi se om det stämmer att julen ska slaska .... Själv har jag otroligt svårt att tänka mig att vintern ska bestå och att det ska handla om många månaders snöskottning och vinterkyla.
lördag 25 september 2010
Nomineringsval i Visby
Så var det dags att påbörja den egentliga processen med att välja ny biskop till Visby stift och til utlandskyrkan. Allvar och laddad stämning präglar atmosfären i domkyrkan när de gotländska röstberättigade (samt två från utlandskyrkan)samlas. Proceduren gås igenom innan det är dags för pläderingar. 12 anmälda kandidater finns det. Inga nya namn dyker upp. Pläderingar görs för fem av dem. Så är det dags för upprop och röstning. Kaffe serveras i kapellet, sorlet stiger. Utlandskuverten sprättas. Så dags för rösträkning och knäpp tyst i domkyrkan.Sven Bernhard Fast segrare med 34 röster, därefter Rickard Wottle och Ingemar Söderström med 26 resp 20 röster.5%-spärren klarar också kyrkoherden i Paris, Elna Lundqvist-Wahlgren (15 röster) och Thomas Stoor, tidigare kyrkoherde i Köpenhamn, (12 röster). Nästa steg blir hearing den 18 november med de fem som går vidare. Och så val den 30 november.
Om jag ska göra några personliga reflektioner så ser jag fram emot att få höra Fast och Söderström på hearingen. De har tämligen olika gedigen erfarenhet av tjänst i kyrkan, båda ytterst lämpliga för det speciella uppdrag som det är att vara biskop i Visby stift med många mycket små församlingar och det världsvida uppdraget som
biskop för utlandskyrkan. Söderström är ju välkänd och har figurerat i flera biskopsval, nu senast i Linköping men Fast är för många ett oprövat namn. Det gläder mig att de röstberättigade ger sitt stöd till en ny kandidat på det här sättet. Spännande fortsättning följer!
Jag är glad att en kvinna så tydligt gick vidare och jag är glad över att det blev Elna. Om tio år kommer det att se annorlunda ut: då kommer våra yngre duktiga kvinnliga präster att dominera biskopsvalen, tror jag.
Om jag ska göra några personliga reflektioner så ser jag fram emot att få höra Fast och Söderström på hearingen. De har tämligen olika gedigen erfarenhet av tjänst i kyrkan, båda ytterst lämpliga för det speciella uppdrag som det är att vara biskop i Visby stift med många mycket små församlingar och det världsvida uppdraget som
biskop för utlandskyrkan. Söderström är ju välkänd och har figurerat i flera biskopsval, nu senast i Linköping men Fast är för många ett oprövat namn. Det gläder mig att de röstberättigade ger sitt stöd till en ny kandidat på det här sättet. Spännande fortsättning följer!
Jag är glad att en kvinna så tydligt gick vidare och jag är glad över att det blev Elna. Om tio år kommer det att se annorlunda ut: då kommer våra yngre duktiga kvinnliga präster att dominera biskopsvalen, tror jag.
onsdag 7 juli 2010
Fantastiska Almedalsveckan
Vilken otrolig förmån vi har som bor på Gotland och fritt kan välja mellan ett närmast osannolikt utbud av kvalificerade seminarier under Almedalsveckan! Absolut alla kan hitta något av intresse!
Under tisdagen sprang jag från det ena seminariet till det andra, de flesta av mycket hög klass. Två stycken handlade om turism. Först ett som belyste att turismen nu är att betrakta som en svensk basnäring. Bra faktaunderlag från Tillväxtverket. Näringsminister Maud Olofsson visade dessutom stor tilltro till turismens fortsatta möjligehter att ge tillväxt.
Och så turismseminarium nummer två: stor show av Petter Stordalen. Mer engagerad entreprenör får man leta efter. Det som började med jordgubbsförsäljning är nu en hotellverksamhet med mer än 170 hotell. MEB är det som behövs för att lyckas, enligt Stordalen: Mod, Energi, Begeistring. Och att tycka det är roligt varje dag. Vilken inspiratör han är!
Vi kan också vara stolta över den energi som Pigge Werkelin har i kombination med modet att satsa på nya branscher: flyg sedan tidigare, nu uppenbarligen tankar på färjetrafik till Västervik. Campingutveckling har han kontakt med sedan barnsben!
Kulturkofferten diskuterades också på ett seminarium. Det känns helt rätt att de statliga kulturpengarna inte fördelas i Stockholm utan regionalt. Men det kommer att kräva mycket mera mod från de regionala politikerna att göra tydliga prioriteringar när pengarna ska fördelas!
Det ska bli spännande att se hur de fem regioner, som först ingår i kulturkofferten, kan utveckla sin samverkan. Nu handlar det mycket om praktiska och formella saker som ska lösas - men sedan kan man gå över till att diskutera konkret samarbete över regiongränserna. Det kan bli en mycket positiv synergieffekt av koffertmodellen.
Och så då dagens kamp mot främlingsfientligheten. Nationaldemokraterna var det parti som skulle figurera intill kyrkans tält. Fast det var inte lika intressant som i söndags för dem att stå alldeles framför kyrkans logga: den var kompletterad med en banderoll som påtalar alla människors lika värde.Och det passar ju inte in i deras budskap! Kyrkan hade dessutom beslutat att ta debatten med dem. Mikael Mogren gjorde det med ett suveränt lugn och uttalanden som tydligt lyfte fram deras genomgående hat mot kulturell och etnisk mångfald i vilken fråga det än gällde. Jag tror att det är helt rätt att ta debatten på det här sättet. Men det gäller att kunna bevara lugnet på det sätt som Mikael gjorde - och det är inte lätt, när tokigheterna hoppar strömhopp ur Nationaldemokraternas mun.
Kyrkan var väl representerad vid debatten. Tyst och stilla i sina röda tröjor ställde alla upp på motsatt sida av Hamnplan, ibland med ryggen mot scenen, mot slutet med en banderoll och flygblad med det genomgående och ack så självklara budskapet om alla människors lika värde. Polisen gav beröm för hur det hela sköttes!
Kyrkan har verkligen blivit en central aktör under Almedalsveckan. För fem år sedan arrangerade Lennart Koskinen och jag inför kyrkovalet 2005, de första seminarierna i Svenska Kyrkans regi. Då var det flera som undrade vad kyrkan hade att göra i Almedalsveckan. Idag är det ingen som är frågande till vår närvaro - tvärtom!
Efter debatten med Nationaldemokraterna kom det fram ett yngre par, som uttryckte hur oacceptabelt de tycker att det är att en av Sverigedemokraterna bär prästskjorta. Deras betänkligheter kring detta är verkligen värda att ta på allvar! Kan man vara präst och predika kärleksbudskap och samtidigt bekämpa människor av annan härkomst?
Idag väntar en ny spännande dag. I strålande sommarsol!
Under tisdagen sprang jag från det ena seminariet till det andra, de flesta av mycket hög klass. Två stycken handlade om turism. Först ett som belyste att turismen nu är att betrakta som en svensk basnäring. Bra faktaunderlag från Tillväxtverket. Näringsminister Maud Olofsson visade dessutom stor tilltro till turismens fortsatta möjligehter att ge tillväxt.
Och så turismseminarium nummer två: stor show av Petter Stordalen. Mer engagerad entreprenör får man leta efter. Det som började med jordgubbsförsäljning är nu en hotellverksamhet med mer än 170 hotell. MEB är det som behövs för att lyckas, enligt Stordalen: Mod, Energi, Begeistring. Och att tycka det är roligt varje dag. Vilken inspiratör han är!
Vi kan också vara stolta över den energi som Pigge Werkelin har i kombination med modet att satsa på nya branscher: flyg sedan tidigare, nu uppenbarligen tankar på färjetrafik till Västervik. Campingutveckling har han kontakt med sedan barnsben!
Kulturkofferten diskuterades också på ett seminarium. Det känns helt rätt att de statliga kulturpengarna inte fördelas i Stockholm utan regionalt. Men det kommer att kräva mycket mera mod från de regionala politikerna att göra tydliga prioriteringar när pengarna ska fördelas!
Det ska bli spännande att se hur de fem regioner, som först ingår i kulturkofferten, kan utveckla sin samverkan. Nu handlar det mycket om praktiska och formella saker som ska lösas - men sedan kan man gå över till att diskutera konkret samarbete över regiongränserna. Det kan bli en mycket positiv synergieffekt av koffertmodellen.
Och så då dagens kamp mot främlingsfientligheten. Nationaldemokraterna var det parti som skulle figurera intill kyrkans tält. Fast det var inte lika intressant som i söndags för dem att stå alldeles framför kyrkans logga: den var kompletterad med en banderoll som påtalar alla människors lika värde.Och det passar ju inte in i deras budskap! Kyrkan hade dessutom beslutat att ta debatten med dem. Mikael Mogren gjorde det med ett suveränt lugn och uttalanden som tydligt lyfte fram deras genomgående hat mot kulturell och etnisk mångfald i vilken fråga det än gällde. Jag tror att det är helt rätt att ta debatten på det här sättet. Men det gäller att kunna bevara lugnet på det sätt som Mikael gjorde - och det är inte lätt, när tokigheterna hoppar strömhopp ur Nationaldemokraternas mun.
Kyrkan var väl representerad vid debatten. Tyst och stilla i sina röda tröjor ställde alla upp på motsatt sida av Hamnplan, ibland med ryggen mot scenen, mot slutet med en banderoll och flygblad med det genomgående och ack så självklara budskapet om alla människors lika värde. Polisen gav beröm för hur det hela sköttes!
Kyrkan har verkligen blivit en central aktör under Almedalsveckan. För fem år sedan arrangerade Lennart Koskinen och jag inför kyrkovalet 2005, de första seminarierna i Svenska Kyrkans regi. Då var det flera som undrade vad kyrkan hade att göra i Almedalsveckan. Idag är det ingen som är frågande till vår närvaro - tvärtom!
Efter debatten med Nationaldemokraterna kom det fram ett yngre par, som uttryckte hur oacceptabelt de tycker att det är att en av Sverigedemokraterna bär prästskjorta. Deras betänkligheter kring detta är verkligen värda att ta på allvar! Kan man vara präst och predika kärleksbudskap och samtidigt bekämpa människor av annan härkomst?
Idag väntar en ny spännande dag. I strålande sommarsol!
tisdag 6 juli 2010
Svenska Kyrkan mot främlingsfientligheten
Idag har det varit en händelserik dag under Almedalsveckan! Med biskop Lennart Koskinen i dispyt med Sverigedemokraterna. Problemen började redan igår, fast då med Nationaldemokraterna. Jag kan inte begripa varför dessa båda främlingsfientliga partier måste placera sig för sina torgmöten, så att de ger sken av att de hör samman med Svenska Kyrkan. De har förvisso tillstånd att vara på Hamnplan i Visby, men det finns gott om annan plats där än, den de väljer, en meter framför det tält som kyrkan använder för sommarens traditionella Varannan-Vatten-aktivitet. Om det inte var så att de ville åka snålskjuts på kyrkans varumärke skulle de stå någon annanstans. All heder åt Lennart som så tydligt gett uttryck för att Svenska Kyrkan inte accepterar deras inställning till flyktingar och invandrare och deras rätt till ett drägligt liv i Sverige; att Svenska Kyrkan tydligt markerar alla människors lika värde.
Heder också åt Rolf Tufvesson,kd, som på ett mycket förtjänstfullt sätt tog den politiska debatten med Sverigedemokraterna på torgmötet. Inom det ena politikområdet efter det andra, fick Rolf SD's värderingar att framstå i all sin unkenhet.
Tyvärr har vi att bereda oss på ytterligare ett par torgmöten av det här slaget.
För övrigt har dagen innehållit trivsam överläggning med Kulturrådet tillsammans med de övriga regioner i Sverige som ingår i "Kulturkofferten". Det kommer att bli en intensiv höst för att klara att leva upp till de krav som ställs från statens sida.
Jag avslutade kvällen i domkyrkan för att lyssna på Nikodemussamtalet med Lars Ohly. Jag delar verkligen inte hans politiska värderingar, men att lyssna på honom i de här årliga samtalen i domkyrkan är något annat. Tonfallet är mjukare, tvärsäkerheten är borta, de politiska slagorden lyser med sin frånvaro. Svaren kommer ibland tvekande och alltid eftertänksamt. Det är viktigt - och befriande - att få konstatera att sak och person kan vara två så olika saker. Något man allatid bör tänka på!
Heder också åt Rolf Tufvesson,kd, som på ett mycket förtjänstfullt sätt tog den politiska debatten med Sverigedemokraterna på torgmötet. Inom det ena politikområdet efter det andra, fick Rolf SD's värderingar att framstå i all sin unkenhet.
Tyvärr har vi att bereda oss på ytterligare ett par torgmöten av det här slaget.
För övrigt har dagen innehållit trivsam överläggning med Kulturrådet tillsammans med de övriga regioner i Sverige som ingår i "Kulturkofferten". Det kommer att bli en intensiv höst för att klara att leva upp till de krav som ställs från statens sida.
Jag avslutade kvällen i domkyrkan för att lyssna på Nikodemussamtalet med Lars Ohly. Jag delar verkligen inte hans politiska värderingar, men att lyssna på honom i de här årliga samtalen i domkyrkan är något annat. Tonfallet är mjukare, tvärsäkerheten är borta, de politiska slagorden lyser med sin frånvaro. Svaren kommer ibland tvekande och alltid eftertänksamt. Det är viktigt - och befriande - att få konstatera att sak och person kan vara två så olika saker. Något man allatid bör tänka på!
lördag 3 juli 2010
Cohens musik ljuv avslutning på fredagen
Efter en hektisk dag under Gotlands Kyrkvecka, var det ljuvligt att få sätta sig i Domkyrkan och lyssna till Leonard Cohens musik med svenska texter av Thomas Boström. Det var också Thomas själv som framförde dessa. Oh, så njutbart! Och tänkvärt! Domkyrkan var nästan fullsatt. Jag hoppas att det är många församlingar runt om i landet som tar upp denna Cohen-mässa.
Jag var själv flitigt i elden under eftermiddagen. Först med ett samtal med engagerade deltagare om Östersjöarbete och ungdomskyrka. Vi samtalade om möjligheterna med Theobalt-nätverket,som består av de tre kristna kyrkorna i nio länder. Theobalt tar upp inte bara upp religionsrelaterade frågor utan många angelägna frågor som berör oss som bor runt Östersjön: sociala frågor, migrationsfrågor och problemen med trafficking i vid bemärkelse. Vårt tyska vänstift Soest berättade om sitt fantastiska ungdomsarbete, där ungdomarna själva verkligen får vara de som formar verksamheten. Deras s.k. HUGO-gudstjänst (HUGO=Here you go!) samlar 250 ungdomar i en stad på 40.000 invånare. De ses dessutom alltmer som en god resurs för samhället i stort och blir gärna inbjudna till grundskolor och gymnasier.
Så var det dags för "Heta Stolen" med Lennart Koskinen, ett samtal som huvudsakligen byggde på de framtidsfrågor som formulerats av deltagarna på onsdagens kick-off. Men också många spännande spontana frågor. De viktigaste frågorna var:
- Tar kyrkan sina frivilliga på allvar? Ger kyrkan dem meningsfulla uppgifter eller handlar det mest om att koka kaffe?
- Varför pratar vi så mycket om strukturer och så lite om kyrkans egentliga innehåll?
- Var får man lära sig att be?
- Borde vi inte sköta kontakterna i samband med förrättningar bättre? Är det klokt att en präst har fyra dop i följd?
Och Lennart svarade välformulerat och utförligt utifrån sitt perspektiv, trots att han inte fått några frågor i förväg. Och en kort summering av allt som sades är att kyrkan kan bli mycket bättre på att låta människor få bli delaktiga, sedda, uppskattade och behövda; vi kan göra mycket mera för att verkligen vara kyrka och på alla våra sammanträden också ägna tid åt kyrkans budskap - inte bara det som hör ihop med ekonomi och administration; det borde vara en självklarhet att dop, vigslar och begravningar följs upp med en kontakt en tid efteråt. De här frågorna har de förtroendevalda all möjlighet att sätta normer för i sina församlingsinstruktioner. Något att verkligen tänka på när de förnyas!!
Nu väntar en spännande dag med K G Hammar och samtal om riter. Mera om det i nästa blogg
Jag var själv flitigt i elden under eftermiddagen. Först med ett samtal med engagerade deltagare om Östersjöarbete och ungdomskyrka. Vi samtalade om möjligheterna med Theobalt-nätverket,som består av de tre kristna kyrkorna i nio länder. Theobalt tar upp inte bara upp religionsrelaterade frågor utan många angelägna frågor som berör oss som bor runt Östersjön: sociala frågor, migrationsfrågor och problemen med trafficking i vid bemärkelse. Vårt tyska vänstift Soest berättade om sitt fantastiska ungdomsarbete, där ungdomarna själva verkligen får vara de som formar verksamheten. Deras s.k. HUGO-gudstjänst (HUGO=Here you go!) samlar 250 ungdomar i en stad på 40.000 invånare. De ses dessutom alltmer som en god resurs för samhället i stort och blir gärna inbjudna till grundskolor och gymnasier.
Så var det dags för "Heta Stolen" med Lennart Koskinen, ett samtal som huvudsakligen byggde på de framtidsfrågor som formulerats av deltagarna på onsdagens kick-off. Men också många spännande spontana frågor. De viktigaste frågorna var:
- Tar kyrkan sina frivilliga på allvar? Ger kyrkan dem meningsfulla uppgifter eller handlar det mest om att koka kaffe?
- Varför pratar vi så mycket om strukturer och så lite om kyrkans egentliga innehåll?
- Var får man lära sig att be?
- Borde vi inte sköta kontakterna i samband med förrättningar bättre? Är det klokt att en präst har fyra dop i följd?
Och Lennart svarade välformulerat och utförligt utifrån sitt perspektiv, trots att han inte fått några frågor i förväg. Och en kort summering av allt som sades är att kyrkan kan bli mycket bättre på att låta människor få bli delaktiga, sedda, uppskattade och behövda; vi kan göra mycket mera för att verkligen vara kyrka och på alla våra sammanträden också ägna tid åt kyrkans budskap - inte bara det som hör ihop med ekonomi och administration; det borde vara en självklarhet att dop, vigslar och begravningar följs upp med en kontakt en tid efteråt. De här frågorna har de förtroendevalda all möjlighet att sätta normer för i sina församlingsinstruktioner. Något att verkligen tänka på när de förnyas!!
Nu väntar en spännande dag med K G Hammar och samtal om riter. Mera om det i nästa blogg
torsdag 1 juli 2010
Inspirerande seminarium med Mikael Mogren
Mikael Mogren var inspiratör för Kyrkveckans första seminarium: Bönen idag - att förankras i livsnerven. Och nog nådde han djupt in till allas livsnerver! Jag skulle kunna lyssna på honom hur länge som helst. Så inspirerande, så kunnigt!
Mikael hämtar jämförelser från det dagliga livet så att alla kan känna igen sig. Föräldragårdens brunnsproblem löpte som en röd tråd för att förklara hur vi ska nå våra egna djup. Kökens utseende förr, i miljonprogrammets lägenheter och i nybyggda hus fick tjäna som förebild för att tala om öppenhet, stabilitet och kommunikation. Genom att varva sin föredragning med korta pass där var och en fick reflektera själv, eller tillsammans med bordsgrannen, och skriva ner ledord av olika slag, blev det också en undervisning i hur man kan få till en egen förbön.
På kvällens After Church ska det bli spännande att lyssna till Bertil Johansson som tillsammans med Volontärbyrån tilldelas priset "Svenska Kyrkans förnyare". Det är Visby Domkyrkoförsamling, Kyrkans Tidning och Gotlands Kyrkvecka som delar ut det. Själva priset överlämnas av K G Hammar under söndagens högmässa.
I eftermiddag ska vi också ta emot en grupp från vårt tyska vänstift Soest. Redan tidigare finns en representant för Köpenhamns Stift här, också det vårt vänstift. Kul att de vill delta i vår Kyrkvecka så att den redan år 2 blir internationell!!
Mikael hämtar jämförelser från det dagliga livet så att alla kan känna igen sig. Föräldragårdens brunnsproblem löpte som en röd tråd för att förklara hur vi ska nå våra egna djup. Kökens utseende förr, i miljonprogrammets lägenheter och i nybyggda hus fick tjäna som förebild för att tala om öppenhet, stabilitet och kommunikation. Genom att varva sin föredragning med korta pass där var och en fick reflektera själv, eller tillsammans med bordsgrannen, och skriva ner ledord av olika slag, blev det också en undervisning i hur man kan få till en egen förbön.
På kvällens After Church ska det bli spännande att lyssna till Bertil Johansson som tillsammans med Volontärbyrån tilldelas priset "Svenska Kyrkans förnyare". Det är Visby Domkyrkoförsamling, Kyrkans Tidning och Gotlands Kyrkvecka som delar ut det. Själva priset överlämnas av K G Hammar under söndagens högmässa.
I eftermiddag ska vi också ta emot en grupp från vårt tyska vänstift Soest. Redan tidigare finns en representant för Köpenhamns Stift här, också det vårt vänstift. Kul att de vill delta i vår Kyrkvecka så att den redan år 2 blir internationell!!
onsdag 30 juni 2010
Gotlands Kyrkvecka igång
Gotland i strålande sommarsol - bättre inramning kan Kyrkveckan inte få. Ett önskemål från förra året vara att veckan skulle börja med en gemensam kick-off på ett tydligt sätt. Därför bussutflykt med möjlighet att bekanta sig med en deltagare som man inte kände tidigare. Alla fick också tillsammans med sin granne i bussen formulera kyrkans viktigaste framtidsfrågor. De synpunkterna ska jag ta mig an och använda för fredagens samtal med Lennart Koskinen i "Heta Stolen".
Målet för dagens bussfärd var vidunderligt vackert belägna Fröjel kyrka. Med utsikt över havet och Karlsöarna och sommarsolens blänk i havet, avnjöt vi en god buffet. Innan återfärden till Visby, berättade kyrkoherde Lasse Blom om kyrkan och naturligtvis MÅSTE vi bara sjunga Kolmodins Sommarpsalm i den med sommarblomster smyckade kyrkan. Det har Per Westberg filmat och lagt ut på Facebook.
Väl tillbaka i Visby var det dags för inledande mässa. Vår domprost Mats Hermansson har levererat många goda predikningar, men näst efter hans installationspredikan var det här det bästa han gjort: fantastiskt väl formulerade tankar om vår rädsla som ställer till det på olika sätt för oss - MEN den hopp- och tröstingivande röda tråden var "Var inte rädd".Jag fick hans predikan och ska läsa den många gånger, framförallt när livet känns som en promenad med grus i skorna.
Imorgon väntar vi med spänning på att få veta vem som har utsetts till Kyrkans Förnyare. På Facebook och Twitter kommer säkert korta budskap om dagens händelser att synas många många gånger
Målet för dagens bussfärd var vidunderligt vackert belägna Fröjel kyrka. Med utsikt över havet och Karlsöarna och sommarsolens blänk i havet, avnjöt vi en god buffet. Innan återfärden till Visby, berättade kyrkoherde Lasse Blom om kyrkan och naturligtvis MÅSTE vi bara sjunga Kolmodins Sommarpsalm i den med sommarblomster smyckade kyrkan. Det har Per Westberg filmat och lagt ut på Facebook.
Väl tillbaka i Visby var det dags för inledande mässa. Vår domprost Mats Hermansson har levererat många goda predikningar, men näst efter hans installationspredikan var det här det bästa han gjort: fantastiskt väl formulerade tankar om vår rädsla som ställer till det på olika sätt för oss - MEN den hopp- och tröstingivande röda tråden var "Var inte rädd".Jag fick hans predikan och ska läsa den många gånger, framförallt när livet känns som en promenad med grus i skorna.
Imorgon väntar vi med spänning på att få veta vem som har utsetts till Kyrkans Förnyare. På Facebook och Twitter kommer säkert korta budskap om dagens händelser att synas många många gånger
tisdag 29 juni 2010
Jämställdhet - ett spel för gallerierna?
Det var länge sedan jag skrev nu. Efter att först ha ägnat mycket tid åt reflektion har jag sedan flugit och farit på olika uppdrag. Spännande men allt slitsammare.
Gotlands Tidningar tar upp den gotländska jämställdheten i en stort uppslagen artikel och i de båda ledarna (båda skrivna av kvinnor!). Jag kan bara hålla med i allt som skrivs.
Eftersom jag redan för drygt 30 år sedan blev egen företagare och sedan successivt byggt upp den verksamheten med framgång, kan jag lätt se tillbaka på hur bilden av en satsande kvinna i ledande position förändrats. Till att börja med skulle jag vilja kalla det för att jag betraktades som ett pittoreskt inslag i9 manssamhället, ju större verksamheten blev, desto mera började jag betraktas som ett hot. Inom politiken är det precis likadant.Kanske ännu falskare.
Nu ska man inte dra alla män över en kam. Bland de som supportat mig mest i alla lägen, så finns det många män. Och man ska i ärlighetens namn säga att andra kvinnors avundsjuka och elakhet kan vara ännu värre att uthärda. För tro inte att kvinnor stöttar kvinnor - nej, nej: då slår jantelagen till med full kraft.
Jag är övertygad om att varje kvinna som vill satsa och ta sig fram, är beredd att slåss för sin sak och att möta motstånd. Det motstånd som är svårt att bära är det som intieras bakom ryggen och sedan renderar i en kniv i ryggen. Fajter ska man utkämpa framifrån, rakt i ansiktet. Allra värst är de, män som kvinnor, som smajlar framåt och sparkar bakåt. Det finns ingenting som får mig att bli så illa berörd som elakhet och intrigerande bakom ryggen. Många kvinnor tycker inte att det är värt att utstå allt det här och väljer därför att kliva av eller att stiga åt sidan. Livet är för kort för att en stor del ska få upptas av sådant som förpestar det, istället för att förgylla det.
Jantelagen är och förblir vårt främsta gissel.Tänk om vi kunde glädjas över en kollegas framgång iställetför att svärta ner! Vilket lyft! Vilken attitydskillnad som skulle ge avtryck i hela samhället - till gagn för ett gott samhälle, präglat av jämlikhet och jämställdhet
Gotlands Tidningar tar upp den gotländska jämställdheten i en stort uppslagen artikel och i de båda ledarna (båda skrivna av kvinnor!). Jag kan bara hålla med i allt som skrivs.
Eftersom jag redan för drygt 30 år sedan blev egen företagare och sedan successivt byggt upp den verksamheten med framgång, kan jag lätt se tillbaka på hur bilden av en satsande kvinna i ledande position förändrats. Till att börja med skulle jag vilja kalla det för att jag betraktades som ett pittoreskt inslag i9 manssamhället, ju större verksamheten blev, desto mera började jag betraktas som ett hot. Inom politiken är det precis likadant.Kanske ännu falskare.
Nu ska man inte dra alla män över en kam. Bland de som supportat mig mest i alla lägen, så finns det många män. Och man ska i ärlighetens namn säga att andra kvinnors avundsjuka och elakhet kan vara ännu värre att uthärda. För tro inte att kvinnor stöttar kvinnor - nej, nej: då slår jantelagen till med full kraft.
Jag är övertygad om att varje kvinna som vill satsa och ta sig fram, är beredd att slåss för sin sak och att möta motstånd. Det motstånd som är svårt att bära är det som intieras bakom ryggen och sedan renderar i en kniv i ryggen. Fajter ska man utkämpa framifrån, rakt i ansiktet. Allra värst är de, män som kvinnor, som smajlar framåt och sparkar bakåt. Det finns ingenting som får mig att bli så illa berörd som elakhet och intrigerande bakom ryggen. Många kvinnor tycker inte att det är värt att utstå allt det här och väljer därför att kliva av eller att stiga åt sidan. Livet är för kort för att en stor del ska få upptas av sådant som förpestar det, istället för att förgylla det.
Jantelagen är och förblir vårt främsta gissel.Tänk om vi kunde glädjas över en kollegas framgång iställetför att svärta ner! Vilket lyft! Vilken attitydskillnad som skulle ge avtryck i hela samhället - till gagn för ett gott samhälle, präglat av jämlikhet och jämställdhet
onsdag 14 april 2010
Stolar
Jag har idag aviserat att jag inte kandiderar till riksdagen och att jag inte önskar något annat politiskt uppdrag än en plats i kommunfullmäktige under nästa mandatperiod. Och vad är då av intresse från en av journalisterna att veta? Jo, hur många uppdrag/"stolar" jag har kvar. Jag har tidigare tyckt att stolarna varit något att skämta om,men nu börjar jag bli totalt utless på den kommentaren. Jag kan inte heller acceptera att det är intressant att räkna antalet uppdrag jag har, utan en sekunds reflektion över vilken tid de olika uppdragen tar.
Ett exempel:
Jag är ordförande i Kultur&Fritidsnämnden. Det uppdraget innebär MINST 10 tim jobb per vecka.
Jag är kommunens representant på Tonsättarcentrums årsmöte. Det uppdraget tar mig 1,5timmar PER ÅR!!
Men likafullt är de i ANTAL uppdrag likvärdiga.
Ett exempel:
Jag är ordförande i Kultur&Fritidsnämnden. Det uppdraget innebär MINST 10 tim jobb per vecka.
Jag är kommunens representant på Tonsättarcentrums årsmöte. Det uppdraget tar mig 1,5timmar PER ÅR!!
Men likafullt är de i ANTAL uppdrag likvärdiga.
lördag 10 april 2010
Morgondagens kyrka
I förrgår var jag på ett seminarium som hölls av den s.k. Strukturutreningen i Svenska Kyrkan. Det handlade alltså om HUR Svenska Kyrkan ska vara organiserad i framtiden. Och jag blir förtvivlad. Istället för att angripa frågan ur ett medlemsperspektiv så frossar utredningen i framtagandet av ett antal olika byråkratiska koncept, som i högre eller lägre grad fortsätter att vara en dålig kopia av hur kommuner och landsting är strukturerade.
Samtidigt som det finns ett enormt intresse för andliga frågor, tappar Svenska Kyrkan medlemmar. Det är en stor positiv utmaning att vara den kraft i samhället som förmår ta tillvara människors sökande efter en dimension som är mycket större än vår världsliga vardag. Svenska Kyrkan borde ta tillvara den utmaningen istället för att ge sig hän åt byråkratiska spörsmål som för gemene man är av totalt ointresse.
Svenska Kyrkan är alltjämt den största medlemsorganisationen i Sverige. För att fortsätta att vara det, måste vi sätta kyrkans innersta i kombination med medlemmarnas behov. Vi måste samtala, vägleda, inbjuda till delaktighet och engagemang. Vi måste finnas där det finns behov och efterfrågan av kyrkans närvaro. Inte fastna i byråkrati; inte sitta still och vänta på att människor snällt ska infinna sig varje söndag kl 11. Det finns församlingar som har förstått. En av de främsta kyrkliga ledarna för församlingstillväxt är Fredrik Modeus. Honom kan Du lyssna på och lära av under Gotlands Kyrkvecka (www.gotlandskyrkvecka.se)
Samtidigt som det finns ett enormt intresse för andliga frågor, tappar Svenska Kyrkan medlemmar. Det är en stor positiv utmaning att vara den kraft i samhället som förmår ta tillvara människors sökande efter en dimension som är mycket större än vår världsliga vardag. Svenska Kyrkan borde ta tillvara den utmaningen istället för att ge sig hän åt byråkratiska spörsmål som för gemene man är av totalt ointresse.
Svenska Kyrkan är alltjämt den största medlemsorganisationen i Sverige. För att fortsätta att vara det, måste vi sätta kyrkans innersta i kombination med medlemmarnas behov. Vi måste samtala, vägleda, inbjuda till delaktighet och engagemang. Vi måste finnas där det finns behov och efterfrågan av kyrkans närvaro. Inte fastna i byråkrati; inte sitta still och vänta på att människor snällt ska infinna sig varje söndag kl 11. Det finns församlingar som har förstått. En av de främsta kyrkliga ledarna för församlingstillväxt är Fredrik Modeus. Honom kan Du lyssna på och lära av under Gotlands Kyrkvecka (www.gotlandskyrkvecka.se)
söndag 21 mars 2010
Microbistånd i särklass
I veckan kunde man i Gotlands Tidningar läsa om de gotländska konstnärerna Helena Andreeff och Staffan Laurin och deras aktiviteter i Luang Prabang i Laos. De har själva varit aktivt skapande och verken visas på en utställning där. Samtidigt har de stöttat och hjälpt de lokala konstnärerna att utvecklas, t ex med att bygga en ny ugn där bykonstnärerna kan bränna sina lerkrukor m.m. Helena och Staffan bjuder på sin kompetens samtidigt som de lokala förhållandena ger dem anledning till att reflektera över deras eget konstnärskap. En underbar winwin-situation! Ömsesidig utveckling i microformat. Jag tror att bistånd i det formatet ger ett otroligt mycket mera konkret och bestående resultat än många av de stora biståndssatsningarna i mångmiljonklassen, där pengar lite då och då hamnar i totalt fel fickor. Vad skulle hända om staten årligen via någon lämplig partner, MR-fonden t ex, satsade på tusen så'na här småprojekt och strök ett eller två av dom stora? Vågar någon prova? Jämför med vad microlånen betytt.
måndag 15 mars 2010
Det goda samhället
Visst är det något vi alla egentligen eftersträvar - det goda samhället där alla mår bra och kan känna sig trygga, älskade och sedda för den person var och en är. Olika men tillsammans en helhet.
Är det dit vi är på väg? Knappast! Vi lever i ett offentligt vardagsrum. Vi som bloggar bidrar i allra högsta grad till det - men vi uppträder under eget namn och får stå för våra synpunkter och värderingar. De kommentarer på nätet som är möjliga att göra under signatur står för något helt annat. Trampar man över det som den webbansvarige anser utgöra en etisk gräns, stängs signaturen av. Men samma person kan direkt komma tillbaka under ny signatur. Och bli utkastad igen och igen och igen.
Det som gör mig mest ont är det som kallas "guilt by association" dvs bekanta som helt plötsligt inte vet hur de ska förhålla sig när drevet går. Jag har stött på det många gånger nu i helgen. Personer som tittar bort när vi möts, inte vet hur de ska förhålla sig, som om jag vore pestsmittad.
Lennart Koskinen och jag framställs nu som giriga, ohederliga m.m.m. Och de får hjälp av GA's spalt med publicering av inlägg. En av de deviser jag själv levt och lever efter är att aldrig säga mer OM någon än jag är beredd att säga direkt TILL vederbörande. En person som jag var mycket negativ till och som i sin tur verkligen tyckte illa om mig för min uppriktighet, sa ett antal år efter han lämnat sin tjänst: "Du var den enda som var ärlig mot mig. Allt det andra sa att Du hade sagt om mig, hade Du redan sagt direkt till mig. Dom andra smajlade mot mig och pratade skit bakom min rygg" Det bär jag med mig än idag, trots att 15 år gått.
Är det dit vi är på väg? Knappast! Vi lever i ett offentligt vardagsrum. Vi som bloggar bidrar i allra högsta grad till det - men vi uppträder under eget namn och får stå för våra synpunkter och värderingar. De kommentarer på nätet som är möjliga att göra under signatur står för något helt annat. Trampar man över det som den webbansvarige anser utgöra en etisk gräns, stängs signaturen av. Men samma person kan direkt komma tillbaka under ny signatur. Och bli utkastad igen och igen och igen.
Det som gör mig mest ont är det som kallas "guilt by association" dvs bekanta som helt plötsligt inte vet hur de ska förhålla sig när drevet går. Jag har stött på det många gånger nu i helgen. Personer som tittar bort när vi möts, inte vet hur de ska förhålla sig, som om jag vore pestsmittad.
Lennart Koskinen och jag framställs nu som giriga, ohederliga m.m.m. Och de får hjälp av GA's spalt med publicering av inlägg. En av de deviser jag själv levt och lever efter är att aldrig säga mer OM någon än jag är beredd att säga direkt TILL vederbörande. En person som jag var mycket negativ till och som i sin tur verkligen tyckte illa om mig för min uppriktighet, sa ett antal år efter han lämnat sin tjänst: "Du var den enda som var ärlig mot mig. Allt det andra sa att Du hade sagt om mig, hade Du redan sagt direkt till mig. Dom andra smajlade mot mig och pratade skit bakom min rygg" Det bär jag med mig än idag, trots att 15 år gått.
lördag 13 mars 2010
När drevet går
Naturligtvis bör jag också kommentera det drev som nu går mot framförallt mig men där också Lennart Koskinen får sin släng av sleven i Gotlands Allehanda. Sakfrågan om att göra det möjligt att raskt skapa en Östersjöplattform för Gotland på kulturområdet är de intresserade av. Det tar Gotlands Tidningar däremot upp.
När jag går in i något, så innebär det att jag engagerar mig och vill att det ska bli resultat. Och jag har väl lyckats åstadkomma ett och annat i mitt drygt 60-åriga liv. Om man sticker ut hakan, så innebär det också att man får fiender. Jag uppskattar de motståndare som rakt framifrån går emot mig och tar en rak diskussion eller verbal fajt. Och jag avskyr att man agerar bakom ryggen på mig. Det är dessa som gör mig djupt illa i sin systematiska strävan att skada mig som person. Det är också de som får mig att överväga att lägga min energi någon annanstans. När personer inom kyrkan agerar så, har det också lett till en troskris för mig - kan jag tillhöra en kyrka som tyst låter det vara så?
Det finns en handfull personer som gång efter annan försöker göra livet surt för mig. Tack och lov har jag vänner som varnar mig. En person har utlovat att göra allt vad som står i hans/hennes makt för att fälla mig och göra livet till ett helvete för mig. Han/hon har jobbat på det i tre år nu. Naturligtvis har det inte framförts direkt till mig, men väl till ett antal andra som berättat.
Jag har fått ta emot anonyma hotbrev. Det senaste var av en sådan dignitet att jag lämnade det till polisen.
Och varför vill jag då kämpa vidare? Ja, det kan man fråga sig. Kärlek till Gotland och positiva tillrop om att jag behövs i det gotländska samhället, är väl det enda svar jag kan ge. Därtill min totala motvilja mot att de som vill ont eller sitter hemma och gnäller utan att själva göra något, ska vara de som får styra och dominera.
Men tack, ni alla mina vänner, för att ni finns och att jag både får skratta och gråta tillsammans med er!
När jag går in i något, så innebär det att jag engagerar mig och vill att det ska bli resultat. Och jag har väl lyckats åstadkomma ett och annat i mitt drygt 60-åriga liv. Om man sticker ut hakan, så innebär det också att man får fiender. Jag uppskattar de motståndare som rakt framifrån går emot mig och tar en rak diskussion eller verbal fajt. Och jag avskyr att man agerar bakom ryggen på mig. Det är dessa som gör mig djupt illa i sin systematiska strävan att skada mig som person. Det är också de som får mig att överväga att lägga min energi någon annanstans. När personer inom kyrkan agerar så, har det också lett till en troskris för mig - kan jag tillhöra en kyrka som tyst låter det vara så?
Det finns en handfull personer som gång efter annan försöker göra livet surt för mig. Tack och lov har jag vänner som varnar mig. En person har utlovat att göra allt vad som står i hans/hennes makt för att fälla mig och göra livet till ett helvete för mig. Han/hon har jobbat på det i tre år nu. Naturligtvis har det inte framförts direkt till mig, men väl till ett antal andra som berättat.
Jag har fått ta emot anonyma hotbrev. Det senaste var av en sådan dignitet att jag lämnade det till polisen.
Och varför vill jag då kämpa vidare? Ja, det kan man fråga sig. Kärlek till Gotland och positiva tillrop om att jag behövs i det gotländska samhället, är väl det enda svar jag kan ge. Därtill min totala motvilja mot att de som vill ont eller sitter hemma och gnäller utan att själva göra något, ska vara de som får styra och dominera.
Men tack, ni alla mina vänner, för att ni finns och att jag både får skratta och gråta tillsammans med er!
Vilka politiker vill medborgarna ha?
Nu var det ett tag sedan tiden medgav att jag satte mig ner och skrev. Det har varit sena kvällar med jobb och jag har varit bortrest och på så sätt har dagarna rusat iväg.
Nu är det nomineringstider i samtliga partier. Över hela landet. Och man kan fråga sig vilken typ av företrädare partierna resp väljarna vill ha.
Att moderaterna haft provval i Stockholm som vållat rabalder, torde inte ha gått någon förbi. Jag är glad att vi här på Gotland valde bort provvalet vid förra årets förbundsstämma. Det är svårt att se att de som nyttjar den möjligheten skulle vara ett representativt urval för hela väljarkåren.
Provval eller inte, så är det i alla fall någon form av nomineringskommitté/valberedning som i varje parti lägger fram ett förslag som sedan stöts och blöts på ett medlemsstämma. Och vilka är det då som vinner partiernas gehör? De som är snälla och beskedliga och i allt går i partiets ledband? De som är djärva och drivande? Tycker medborgarna på valdagen detsamma som partiföreträdarna?
Jag vill ta ett exempel från ett annat parti i en annan del av landet:Sven-Erik Bucht, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Haparanda. Han har nu beslutat att kandidera till riksdagen. Det torde finnas få kommunpolitiker som varit så framgångsrika som Sven-Erik. Den utveckling han har skapat i Haparanda är outstanding: IKEA. ytterligare shoppingcentra, samverkan med Tornio betr brandkår, skola, bandylag m.m., profilering av HaparandaTornio som en destination med gemensam logga. Naturligtvis hade inte det här lyckats om han hört till den beskedliga och försiktiga typen. Sven-Erik har varit en entreprenör av sällan skådat slag inom politiken, ofta vågat gå på tvärs mot etablissemanget, vågat vara obekväm, fått ta mycket skit - men han har presterat något, skapat utveckling, satt Haparanda på kartan. När han då vill kandidera för Norrbotten till riksdagen, så borde partiet i mina ögon, göra vågen. Men icke! Sven-Erik står inte på valbar plats på riksdagslistan, utan får förlita sig till personvalet. För mig helt okända namn står före honom. Trots att jag "slarvläser" såväl Haparandabladet som NSD på nätet så har jag aldrig uppmärksammat en del av dem Det ska bli intressant att följa slutresultatet efter valdagen.
Allra intressantast blir det så klart att se vad gotlänningarna vill. Jag kandiderar såväl till riksdagen som kommunen och är för första gången beredd att ta på mig ett heltidsuppdrag inom politiken och släppa allt annat - om gotlänningarna vill det.
Nu är det nomineringstider i samtliga partier. Över hela landet. Och man kan fråga sig vilken typ av företrädare partierna resp väljarna vill ha.
Att moderaterna haft provval i Stockholm som vållat rabalder, torde inte ha gått någon förbi. Jag är glad att vi här på Gotland valde bort provvalet vid förra årets förbundsstämma. Det är svårt att se att de som nyttjar den möjligheten skulle vara ett representativt urval för hela väljarkåren.
Provval eller inte, så är det i alla fall någon form av nomineringskommitté/valberedning som i varje parti lägger fram ett förslag som sedan stöts och blöts på ett medlemsstämma. Och vilka är det då som vinner partiernas gehör? De som är snälla och beskedliga och i allt går i partiets ledband? De som är djärva och drivande? Tycker medborgarna på valdagen detsamma som partiföreträdarna?
Jag vill ta ett exempel från ett annat parti i en annan del av landet:Sven-Erik Bucht, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Haparanda. Han har nu beslutat att kandidera till riksdagen. Det torde finnas få kommunpolitiker som varit så framgångsrika som Sven-Erik. Den utveckling han har skapat i Haparanda är outstanding: IKEA. ytterligare shoppingcentra, samverkan med Tornio betr brandkår, skola, bandylag m.m., profilering av HaparandaTornio som en destination med gemensam logga. Naturligtvis hade inte det här lyckats om han hört till den beskedliga och försiktiga typen. Sven-Erik har varit en entreprenör av sällan skådat slag inom politiken, ofta vågat gå på tvärs mot etablissemanget, vågat vara obekväm, fått ta mycket skit - men han har presterat något, skapat utveckling, satt Haparanda på kartan. När han då vill kandidera för Norrbotten till riksdagen, så borde partiet i mina ögon, göra vågen. Men icke! Sven-Erik står inte på valbar plats på riksdagslistan, utan får förlita sig till personvalet. För mig helt okända namn står före honom. Trots att jag "slarvläser" såväl Haparandabladet som NSD på nätet så har jag aldrig uppmärksammat en del av dem Det ska bli intressant att följa slutresultatet efter valdagen.
Allra intressantast blir det så klart att se vad gotlänningarna vill. Jag kandiderar såväl till riksdagen som kommunen och är för första gången beredd att ta på mig ett heltidsuppdrag inom politiken och släppa allt annat - om gotlänningarna vill det.
torsdag 4 februari 2010
Gotlands Turistförening
För snart en vecka sedan blev de ekonomiska problemen i Gotlands Turistförening (GTF) kända. Vi som varit med inom Gotlandsturismen under en längre tid kan konstatera att vi varit med om det förut. Men kanske det nu är dags för en gedigen genomlysning av GTF. Jag tänker så här:
GTF är en medlemsorganisation. Alltså ska man primärt ta hänsyn til medlemsnyttan. Första frågan till styrelse och ansvarig ledning måste därför vara: hur har medlemsnyttan beaktats?
GTF har trasslat in sig i en massa projekt där mångmiljonbelopp tillförts GTF. Hur många jobb har det skapat i näringen? Vad har de betytt för medlemsnyttan?
GTF driver turistbyrån med starkt ekonomiskt stöd från kommunen. Utan upphandling. Jag anser att den tjänsten ska upphandlas inför en ny kommande avtalsperiod. Det har aldrig testats om någon annan kan driva turistbyrån mindre kostsamt.
Kommunen bör värna och vara med och finansiera ett antal tjänster som idag utförs av GTF:
- statistik
- enkät bland besökarna om hur de upplever vår ö
- omvärldsanalys
- turistbyråverksamhet
- kvalitetsssäkring av guidernas kompetens
- övergripande, icke produktrelaterad, marknadsföring av Gotland
Det verkar som om GTF blundat för annan utveckling inom den gotländska turistnäringen. Mats Jansson är som t f turistchef nu angelägen om att göra en genomlysning utan skygglappar. Det är en sund inställning han visar prov på. Den hade behövts tidigare. Jag har en känsla av att Gotland Promotion av somliga setts och ses som något som katten släpat in. Men ett samarbete mellan hundratalet leverantörer kan man inte negligera. Dessutom en aktör som har som sin affärsidé att SÄLJA och UTVECKLA utan bidrag. Jag är stolt över att tillhöra ett företag som varit med om att utveckla det konceptet.
GTF's dilemma har hittills kommenterats i två ledare (av Mats Linder och Eva Bofride). Jag hoppas att GTF's medlemmar med liv och lust kastar sig in i den debatten.
tisdag 2 februari 2010
Ett tag se'n sist
Intensiva dagar har inte gett mycket tid till att skriva. En röd tråd genom tillvaron har varit snöoväder, flygförseningar och på hemmaplan snöskottning.
I förra veckan var jag i Haparanda igen. Märkligt att konstatera att de har mindre snö där än på Gotland.
Cissi, vår nya landshövding, hade en mycket givande fest i torsdagskväll. Där pratades det verkligen utveckling, aktuella frågor, gemensamma problem/möjligheter. Det var verkligen social samvaro i kombination med kreativt utbyte när det är som bäst. Skillnaden mot sommarens trädgårdsfest där sociala hänsyn tar överhanden var enorm.
I lördags hade jag äran att tillsammans med Åke G Sjöberg få bli guideförenignens första hedersmedlemmar. De gör ett viktigt jobb med att upprätthålla kvaliteten på våra guider.
Dessutom gläder det mig att vi hittat ett spännande samarbete mellan kommunen och dem under de årliga Hansedagarna.
I lördags hade moderaterna också kick-off inför valet. Mycket folk, bra stämning - det bådar gott. Vi tre toppkandidater i riksdagsvalet fick hålla korta anföranden. Jag fokuserade på Gotlands roll i Östersjöområdet och allt vad det kan föra med sig av tillväxt och förverkligande av visionen om att vara mötesplatsen i Östersjön. Nu måste vi gå från ord till handling på den punkten.
I söndags var jag på Gotlandsrevyn. Åter igen har jag nöjet att vara föremål för deras skämt. Nu med mina många stolar, att jag lämnat tillbaka tre, men tagit tillbaka en p ga Bergmangårdarna. Jag gillar deras spetsfundigheter, det är ironiskt men aldrig elakt.
Nu har jag varit i Göteborg och träffat övriga Sverige för att diskutera filmens roll i kulturpolitiken. Intressanta seminarier och jättebra enskilda möten betr film och scenkonst. Vi hann också med att se EN film, om afrikanska båtflyktingar. Den biter sig fast och ger många många tankar om unga afrikaners håglöshet kring ett liv i hemlandet, visionen om ett bättre liv i Europa och benägenheten att offra livet för det.
Och när jag kom hem - vad väntade då? Jo denna eviga snöskottning. Jag har den gångna veckan haft anledning att tänka tillbaka på vintern 1987. Yngste sonen Andreas föddes den 27 januari det året; två veckor innan åkte 400 gotlänningar till Stockholm och demonstrerade mot beslutet att ge färjetrafiken till Nordström&Thulin. Jag gick i spetsen - vadå höggravid!
söndag 24 januari 2010
Vad ska det bli med Gotlands Turistförening?
Har under helgen funderat över några av veckans sammanträden, främst det första mötet med Gotlands Turistförenings (GTF's)valberedning där jag är sammankallande. Ekonomin är urusel. För 2010 finns det ännu inte en antagen budget. GTF är en medlemsorganisation som alltså ska se till medlemmarnas bästa men många upplever GTF som en projektorganisation. Mängder av offentliga medel pumpas in i GTF. Vad blir effekten? Hur många miljoner har HES kostat? Hur många jobb har det gett? Vad har Gotlandskortet kostat? Kan vi tala om ett fungerande Gotlandskort idag? Nu planeras ett nytt mångmiljonsprojekt - är det medlemmarna som önskat det eller vem?
Ja, frågorna är fler än svaren. En sista fråga: vem hjälper till att borra i det här?
Ja, frågorna är fler än svaren. En sista fråga: vem hjälper till att borra i det här?
fredag 22 januari 2010
Gotland - kulturmötesplats i Östersjön
Lars Danielson och jag har idag haft ett synnerligen positivt möte med Östersjöstaternas Råd(CBSS-Council of Baltid Sea States). Det mötet visar verkligen vilken möjlighet Gotland har att profilera sig som kulturmötesplats i Östersjöregionen. Massor av goda tips och utfästelse om fortsatt stöd. Särskilt roligt var det att chefen, Gabriele Kötschau, kom och spontant gav oss rejält med tid. På måndag möter vi vår lilla referensgrupp för Östersjöfrågor - det ska bli spännande.
Jag fick dessutom belägg för hur CBSS tagit till sig Lennarts och mitt huvudbudskap under Baltic Sea Convention i juni 2007. Lettland tog vårt ledord Balticness som tema för sitt ordförandeår i CBSS. CBSS själva har döpt om sin publikation till Balticness. De anser att
det innehåll vi gav det ordet exakt speglar det de vill uppnå.
Jag har dessutom haft ett jättebra avstämningsmöte med Kerstin Brunnberg kring ansökningarna som konstnärlig ledare för Bergmangårdarna. Jag är säker på att vi hittar en kreativ och spännande person. Det är alltid en källa till glädje att möta Kerstin - hon ger mycket positiv energi.
Jag fick dessutom belägg för hur CBSS tagit till sig Lennarts och mitt huvudbudskap under Baltic Sea Convention i juni 2007. Lettland tog vårt ledord Balticness som tema för sitt ordförandeår i CBSS. CBSS själva har döpt om sin publikation till Balticness. De anser att
det innehåll vi gav det ordet exakt speglar det de vill uppnå.
Jag har dessutom haft ett jättebra avstämningsmöte med Kerstin Brunnberg kring ansökningarna som konstnärlig ledare för Bergmangårdarna. Jag är säker på att vi hittar en kreativ och spännande person. Det är alltid en källa till glädje att möta Kerstin - hon ger mycket positiv energi.
torsdag 21 januari 2010
Tummen ner för SKUT-utredningen
Idag var det trevligt att läsa huvudrubriken i Kyrkans Tidning: Skut-utredningen får underkänt. Det ger oss i Visby Stift förnyat hopp om att vi ska få behålla och utveckla Utlandskyrkan. Nu hoppas vi på massivt stöd från hela landet. Alla kan på något sätt hjälpa till att påverka. Beslut tas i kyrkomötet i oktober.
Det känns bra att så många motsätter sig centraliseringsivern till Uppsala. Kyrkokansliet är inget huvudkontor för Svenska Kyrkan - det är en servicefunktion som ska se till att kyrkan över hela landet kan leva och ha bra verksamhet. Riksdag och regering decentraliserar - vad i hela friden talar då för att kyrkan ska gå åt motsatt håll och centralisera mer och mer till Uppsala?
Biskop Lennart Koskinen har gjort ett fantastiskt jobb för utlandsförsamlingarna. Visby Stift har visat att vi är lämpligt som utlandsstift. Låt oss få utveckla det!
Eftersom kyrkomötet är oerhört politiserat så är det inte minst viktigt att partipolitiska representanter talar med sina ledamöter om att verka för decentralisering av kyrkans verksamhet. Hela Sverige ska leva gäller även för kyrkan!
Det känns bra att så många motsätter sig centraliseringsivern till Uppsala. Kyrkokansliet är inget huvudkontor för Svenska Kyrkan - det är en servicefunktion som ska se till att kyrkan över hela landet kan leva och ha bra verksamhet. Riksdag och regering decentraliserar - vad i hela friden talar då för att kyrkan ska gå åt motsatt håll och centralisera mer och mer till Uppsala?
Biskop Lennart Koskinen har gjort ett fantastiskt jobb för utlandsförsamlingarna. Visby Stift har visat att vi är lämpligt som utlandsstift. Låt oss få utveckla det!
Eftersom kyrkomötet är oerhört politiserat så är det inte minst viktigt att partipolitiska representanter talar med sina ledamöter om att verka för decentralisering av kyrkans verksamhet. Hela Sverige ska leva gäller även för kyrkan!
onsdag 20 januari 2010
Fem dagar på ön
Jag har nu varit hemma i fem dagar. På gott och på ont. Det är skönt att ha direktkontakt med "surret på sta'n", det finns många fantastiska människor. Helgen gick till att möta nära och kära, prata gamla Mallorcaminnen från 60-talet redan.
Jag är fortsatt tveksam till hur mycket jag ska engagera mig i domkyrkoförsamlingen. Höstens förtal bakom min rygg från några förtroendevalda, har gett själen djupa sår. Därför gav måndagens arbetsutskott väldigt blandade känslor. Däremot var tisdagens stiftsstyrelse positiv. Trots svåra ekonomiska framtidsutsikter så kändes det ändå att där vill alla jobba tillsammans i positiv anda.
Onsdagens referat i Gotlands Tidningar från tisdagens kultur-&fritidsnämnd, där jag inte deltog i behandlingen av Roxys underskott för Gotland Chamber Music Festival, ger mig däremot vatten på min kvarn när jag hävdar att den refererande journalisten primärt är ute efter att idka personförföljelse mot mig. Så upplevde även en politikerkollega i nämnden hennes frågor på presskonferensen. När man lyckas göra det till någonting suspekt att presidiet ibland utnyttjat familjeföretagets konferensrum för sina möten, då är det något sjukt i det hela. Vi är fyra personer som träffas i 30-45 minuter för att gå igenom nästkommande sammanträde. Vi tre politiker jobbar alla i Visby, förvaltningschefen bor i Visby, förvaltningen ligger 17-18 kilometer ut på landet - är det då bättre ur kommunekonomiskt och miljömässigt perspektiv att vi ska köra dit ut, förlänga den tid som ska ersättas med en timme + bilersättning? En barnunge begriper hur befängt det skulle vara.
Betr festivalen så välkomnar jag nämndens beslut att låta kommunrevisionen granska det hela. Det är helt klart att det som beslutades om nödvändiga avtal på ett möte den 3 mars 2009, (där jag inte deltog), aldrig har verkställts. Och den gruppen har aldrig återsamlats sedan dess. Roxy har beställt alla levererade tjänster, har tagit emot fakturor för detta och betalat dem utan knot. Vem har attesterat fakturorna, kan man undra? Roxys ordförande trumpetar ut att jag måste ta mitt ansvar - vilket ansvar har han själv tagit för uppföljning av planering och genomförande?
Jag har också varit föremål för onsdagsintervju i lokalradion. Har fått lite positiv feedback från folk som lyssnat, men ändå så tycker jag att jag till största delen fick försvara mig mot vad folk säger och vad folk tycker, dvs det som är negativt. Fast det är klart - jag fick ge min syn på saken.
Har också haft ett mycket konstruktivt och trivsamt möte om Bergmangårdarna. Hans Gude Gudesen är nu ägare och det är en hel del praktiska frågor som ska lösas.
Ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Jag känner hur denna klappjakt på mig, fullständigt dränerar mig på kraft.
Jag är fortsatt tveksam till hur mycket jag ska engagera mig i domkyrkoförsamlingen. Höstens förtal bakom min rygg från några förtroendevalda, har gett själen djupa sår. Därför gav måndagens arbetsutskott väldigt blandade känslor. Däremot var tisdagens stiftsstyrelse positiv. Trots svåra ekonomiska framtidsutsikter så kändes det ändå att där vill alla jobba tillsammans i positiv anda.
Onsdagens referat i Gotlands Tidningar från tisdagens kultur-&fritidsnämnd, där jag inte deltog i behandlingen av Roxys underskott för Gotland Chamber Music Festival, ger mig däremot vatten på min kvarn när jag hävdar att den refererande journalisten primärt är ute efter att idka personförföljelse mot mig. Så upplevde även en politikerkollega i nämnden hennes frågor på presskonferensen. När man lyckas göra det till någonting suspekt att presidiet ibland utnyttjat familjeföretagets konferensrum för sina möten, då är det något sjukt i det hela. Vi är fyra personer som träffas i 30-45 minuter för att gå igenom nästkommande sammanträde. Vi tre politiker jobbar alla i Visby, förvaltningschefen bor i Visby, förvaltningen ligger 17-18 kilometer ut på landet - är det då bättre ur kommunekonomiskt och miljömässigt perspektiv att vi ska köra dit ut, förlänga den tid som ska ersättas med en timme + bilersättning? En barnunge begriper hur befängt det skulle vara.
Betr festivalen så välkomnar jag nämndens beslut att låta kommunrevisionen granska det hela. Det är helt klart att det som beslutades om nödvändiga avtal på ett möte den 3 mars 2009, (där jag inte deltog), aldrig har verkställts. Och den gruppen har aldrig återsamlats sedan dess. Roxy har beställt alla levererade tjänster, har tagit emot fakturor för detta och betalat dem utan knot. Vem har attesterat fakturorna, kan man undra? Roxys ordförande trumpetar ut att jag måste ta mitt ansvar - vilket ansvar har han själv tagit för uppföljning av planering och genomförande?
Jag har också varit föremål för onsdagsintervju i lokalradion. Har fått lite positiv feedback från folk som lyssnat, men ändå så tycker jag att jag till största delen fick försvara mig mot vad folk säger och vad folk tycker, dvs det som är negativt. Fast det är klart - jag fick ge min syn på saken.
Har också haft ett mycket konstruktivt och trivsamt möte om Bergmangårdarna. Hans Gude Gudesen är nu ägare och det är en hel del praktiska frågor som ska lösas.
Ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Jag känner hur denna klappjakt på mig, fullständigt dränerar mig på kraft.
fredag 15 januari 2010
På Gotland igen
Hemma igen efter en på många sätt jobbig vecka på Mallorca. Dessutom har jag för första gången upplevt snö i Palma! Jag är oerhört tacksam mot alla som hört av sig. Äkta vänner naturligtvis men jag har också haft glädjen att få sms och mejl från folk som jag knappast känner. Starkt att höra av sig! Och glädjande många har satt GOTLANDS bästa i fokus.
Finns det utrymme på Gotland för folk som vill driva frågor framåt? Eller är det de motsträviga som ska sätta agendan? Även om de kanske inte är så förtvivlat många, så dränerar dom kreativa och drivande personer på energi. Då är det bättre att satsa någon annanstans där klimatet är mera positivt.
Jag är som jag sagt till media fullt medveten om att jag som offentlig person ska tåla mer än den som inte tillbringar sitt liv i offentligheten. Och jag ska utsättas för granskning. Men precis som Katarina Hedström på radion påpekade har det blivit legitimt att kasta skit på mig - och jag tycker att gränsen nu är nådd. Wera Svensson säger mycket klokt och många värmande ord i sitt inlägg i GT.
Och som jag också sagt till media: det som tar mig värst är falskheten från de som smajlar framåt och sparkar bakåt. Och de som kallar sig vän, när de i själva verket bara är intresserade av att jag ska hjälpa dem; de som är vänliga och tillmötesgående när det gagnar dem själva. Jag har gått på några sådana minor av mycket smärtsamt slag under hösten och naturligtvis har det satt sina spår.
Jag vet nu i vilken ände jag ska börja att nysta och välja bort. Jag ska börja med de jobbigaste processerna i hopp om att jag sedan ska börja kunna hitta tillbaka till glädjen. Den är nödvändig för att få positiv energi. Jag vill för allt i världen inte bli bitter och gnällig.
Jag har ikväll också kunnat konstatera att det saknas massor av verifikationer för räkenskaperna för Gotland Chamber Music Festival. SAMTLIGA verifikationer var vad jag begärde att få in! De enda som presenterats är de som gäller resor, mat och logi. Av Strand Hotels faktura framgår att Roxy betalat drygt 20.000 för "no show" dvs för rum som varit beställda men där gästerna inte kommit. Det torde väl ändå vara en totalt onödig kostnad. Bortsett från att Roxy beställt cirka 300 måltider mera än vad som fanns i budget utan att vidta någon åtgärd, så finns det andra mat&dryckkostnader som är tveksamma: en separatfaktura på ett mingel (det måste kollas för vem det var!) och dessutom har 1,5 miljonersklubben blivit bjudna på vin av Staffan Scheja. Dessutom är det mig en gåta hur man kunnat acceptera och beställa måltidskostnader för Lilla Akademin som uttryckligen sade att de skulle stå för sina kostnader själva. Mot bakgrund av att inte allt underlag finns med, så finner jag det tveksamt om nämnden ska kunna fatta beslut på tisdag.
Finns det utrymme på Gotland för folk som vill driva frågor framåt? Eller är det de motsträviga som ska sätta agendan? Även om de kanske inte är så förtvivlat många, så dränerar dom kreativa och drivande personer på energi. Då är det bättre att satsa någon annanstans där klimatet är mera positivt.
Jag är som jag sagt till media fullt medveten om att jag som offentlig person ska tåla mer än den som inte tillbringar sitt liv i offentligheten. Och jag ska utsättas för granskning. Men precis som Katarina Hedström på radion påpekade har det blivit legitimt att kasta skit på mig - och jag tycker att gränsen nu är nådd. Wera Svensson säger mycket klokt och många värmande ord i sitt inlägg i GT.
Och som jag också sagt till media: det som tar mig värst är falskheten från de som smajlar framåt och sparkar bakåt. Och de som kallar sig vän, när de i själva verket bara är intresserade av att jag ska hjälpa dem; de som är vänliga och tillmötesgående när det gagnar dem själva. Jag har gått på några sådana minor av mycket smärtsamt slag under hösten och naturligtvis har det satt sina spår.
Jag vet nu i vilken ände jag ska börja att nysta och välja bort. Jag ska börja med de jobbigaste processerna i hopp om att jag sedan ska börja kunna hitta tillbaka till glädjen. Den är nödvändig för att få positiv energi. Jag vill för allt i världen inte bli bitter och gnällig.
Jag har ikväll också kunnat konstatera att det saknas massor av verifikationer för räkenskaperna för Gotland Chamber Music Festival. SAMTLIGA verifikationer var vad jag begärde att få in! De enda som presenterats är de som gäller resor, mat och logi. Av Strand Hotels faktura framgår att Roxy betalat drygt 20.000 för "no show" dvs för rum som varit beställda men där gästerna inte kommit. Det torde väl ändå vara en totalt onödig kostnad. Bortsett från att Roxy beställt cirka 300 måltider mera än vad som fanns i budget utan att vidta någon åtgärd, så finns det andra mat&dryckkostnader som är tveksamma: en separatfaktura på ett mingel (det måste kollas för vem det var!) och dessutom har 1,5 miljonersklubben blivit bjudna på vin av Staffan Scheja. Dessutom är det mig en gåta hur man kunnat acceptera och beställa måltidskostnader för Lilla Akademin som uttryckligen sade att de skulle stå för sina kostnader själva. Mot bakgrund av att inte allt underlag finns med, så finner jag det tveksamt om nämnden ska kunna fatta beslut på tisdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
