Sven Bernhard Fast ny biskop i Visby

49-42 i förra valomgången blev idag 99-57 i Sven Bernhard Fasts favör. Det känns bra att det blev ett tydligt valresultat i motsats till förra gången vi valde när det i slutomgången skilde bara TRE röster.

En del vill hävda att Sven Bernhard var utlandskyrkans kandidat medan gotlänningarna ville se Richard Wottle som biskop. Visserligen var resultatet 68-10 i de röster som räknades på stiftskansliet. Men man ska komma ihåg att vi var 18 gotlänningar som röstade där, nämligen stiftsstyrelsens och domkapitlets ledamöter. Det som avgjorde var att Sven Bernhard var den kandidat som attraherade de som röstade på någon annan kandidat förra gången.Sven Bernhard ökade sina röster med 50, Richard med 15. Det gäller också för utfallet på landsbygen idag.

Det här sättet att utse en viktig ledare borde ersättas av en annan ordning. Det börjar väldigt professionellt med att man tar fram en sökprofil. Väldigt många engagerade sig i det arbetet här. Den profilen tas fram utifrån de behov som kyrkfolket ser - då finns ännu inga personer av kött och blod som man tänker på. Det är efterfrågad kompetens som då sätts på pränt. När man anställer en kyrkoherde, så lever sökprofilen hela ansökningsprocessen igenom. Men inte när det gäller biskop. Den som vill bli kyrkoherde grillas och testas i relation till sökprofilen, biskopsvalet övergår alltmer till att likna Robinson. Visserligen genomförs hearingar, som ju kan jämställas med publika antsällningsintervjuer, men någon annan test görs inte.

Dessutom så fungerar uppdraget som elektor väldigt olika. På en del håll fungerar det så som det borde göra överallt: elektorn överlägger med den församling han/hon företräder och röstar i enlighet med majoritetens mening. På andra håll är det tabu att diskutera valet: elektorerna anser att de bara representerar sig själva och
att de har all rätt att rösta efter eget tyckande.

Jag är glad över att vi får en biskop med en mycket bred kompetens och gedigen erfarenhet både nationellt och internationellt. Och jag är lika glad över att vi har kvar Richard som stiftsprost: det arbete han gör på den platsen är otroligt viktigt och ger den stabilitet som saknats tidigare. För mig har det varit viktigt att se till helheten, att själv och tillsammans med andra analysera och fundera kring hur vi på bästa sätt får en gedigen stiftsledning och hur vi i framtiden kan öka gemenskapen och utbytet med utlandsförsamlingarna.

Sven Bernhard har vid hearingen och i intervjuer idag visat hur han kan mejsla ut ett enda beskrivande ord, som sätter sig i minnet. Vid hearingen var det ordet "brobyggare" för att beskriva vad han vill uträtta som biskop. Idag var det ordet "gripen" ur några olika perspektiv för att beskriva sin känsla kring att nu vara biskop electus.

Så kan vi då alla återgå till att invänta att julefriden ska lägga sig. För en del har den redan infunnit sig, för andra , som mig till exempel, innebär det att det ännu är tusen saker som ska uträttas - men jag försöker tänka att det blir jul ialla fall även om inte allt hinns med. Det viktigaste är att få dela gemenskap med nära och kära.

Mötesplats Gotland

Idag har en oenig kommunstyrelse beslutat upphandla de tjänster som tillhandahålls av Tillväxt Gotland och Gotlands Turistförening i klump, alltså en upphandling som är som skräddarsydd för det bolag dessa båda avser att bilda. Centerns representanter som röstade med de röd-gröna uttrycker en förhoppning om att gotländska företag nu ska gå samman och lägga anbud och jämför med bussupphandlingen. En mycket haltande jämförelse. I det här anbudet kommer det att krävas att bolaget är konkurrensneutralt, dvs inte har några andra egna intressen inom den sfär det ska verka, alltså inom näringsliv i största allmänhet och turism i synnerhet. Det vore bättre att vara ärlig än att försöka slå blå dunster i ögonen på gotlänningarna: upphandlingen är skräddarsydd för ett visst bolag som snart ska bildas. Det skulle förvåna mig oerhört mycket om det kommer in mer än ett anbud.

Och varifrån ska driftskapitalet till det nybildade bolaget komma och hur ska det bestå den kreditvärdighet som kommunen annars kräver?

Idag har jag haft mandatperiodens sista konstkommitté. Det har varit en mycket stimulerande grupp att jobba tillsammans med. Vi summerade våra fyra år och gläder oss åt det ökade intresse för konst som nu kommer till uttryck i flera förvaltningar. Vi fick också en storstilad gåva från en konstnär: 5x75 foton med deviser som manar till samtal om förhållandena på Gotland och i världen. Tack Staffan Hjalmarsson!! Vi vill gärna se dem placerade på fritidsgårdar och bibliotek för att många ska kunna se dem, reflektera och föra dialog om dem. Vi vill till den kommande konstkommittén överlämna propån om att tänka i jämställdhetstermer när det gäller uppdrag för utsmyckning. Heja alla killar - ni har allt att vinna!!!

Kulturen i fokus

Idag var det ett fullmäktigesammanträde som jag verkligen hade velat vara med på: fastställande av vår regionala kulturplan. Jobbet med att få fram den har präglat hela hösten. Så det känns lite surt att inte få vara med om målgången. Många olika grupper har mötts. Allmänheten har haft möjlighet att påverka vid ett antal träffar. Planen har antagits av kultur&fritidsnämnden i total enighet. Men plötsligt vill den nya röd-gröna kommunstyrelsen inskränka valfriheten när det gäller kulturskolan!

I grundförslaget stod det att man ska öppna för fler aktörer och därmed bredda utbudet. Vi tänkte i första hand på Gotlandsmusiken, Länsteatern, studieförbunden. Men trots att detta inte är något nytt utan även finns med i det kulturpolitiska program som antogs av ett enigt fullmäktige i juni 2009, så stryks nu den breddningen. Det är bara kommunens egen kulturskola som får finnas som aktör! Trist för alla de som inte får plats och som inte kan få sina önskemål tillgodosedda. Trist för alla som själva vill få bestämma över sitt kulturutövande. Jag kan inte förstå vad det finns föranledning att hysa oro. Naturligtvis ska andra aktörer godkännas av kommunen. Att då hänvisa till tveksamhet om kvaliteten hos andra aktörer är rena rama tramset.

Dessutom var det ett par intressanta interpellationsdebatter som jag gärna varit med i. Jag hade också en egen interpellation om upphandling av logi och hotelltjänster, där underlaget är minst sagt märkligt.

Istället har jag varit i Stockholm och tillsammans med de övriga fyra regionerna träffat vår kulturminister. Inför införandet av kulturkofferten - eller samverkansmodellen som det så vackert heter - började vi hysa oro för Kulturrådets vilja till samverkan och dialog. Men kulturministern gav lugnande besked om vad det är som gäller. Besluten och inflytandet ute i regionerna ska öka. Och hela modellen bygger på dialog och tillit till varandra.

Det var gott om poliser på Stockholms gator, inte minst i korsningen Drottninggatan-Bryggargatan. Annars flöt julhandeln på som vanligt. Massor med folk överallt. Så det är inte svårt att inse vad som kunnat hända om självmordssprängingen hade lyckats fullt ut.

Skönt att sedan komma hem och avsluta kvällen med julbord i glada vänners lag!

Hearing med de två slutkandidaterna

I torsdags kväll var det en fördjupad hearing med de två slutkandidaterna i biskopsvalet. Den visade tydligt på de tydliga skillnader som finns. Sven-Bernhard Fast med en gedigen bakgund inom kyrkan: från 25 år som präst i landsbygd via Rättviks stiftsgård till jobbet som generalsekreterare i Sveriges Kristna Råd med ett mycket brett internationellt kontaktnät. Richard Wottle som gjort snabb karriär inom kyrkan: han blev medlem 1992, konfirmerades 1997 och prästvigdes 2001 och är nu mycket uppskattad stiftsprost; en stiftsprost som för många landsbygdsförsamlingar nu kompenserar biskop Lennarts frånvaro.

Tommy Wahlgren ställde frågor med Lennart Koskinen som "teologisk expertkommentator". Dessutom fick kandidaterna i 10 minuter göra sin egen programförklaring. Från dem har Sven Bernhards tydliga fokus på att vara brobyggare etsat sig fast i mitt minne. Det är det som behövs: en brobyggare mellan Gotland och utlandsförsamlingarna, en brobyggare mellan stad och land, en brobyggare mellan högkyrkligt och folkkyrkligt.

Dessutom så vet vi vilka psalmer som för tillfället var deras favoritpsalmer: Richard sjöng med kraftfull stämma "Uti i Din nåd" medan Sven Bernhard stannade för "Blott i det öppna har Du Din möjlighet". Att vi får en sjungande biskop råder det ingen tvekan om!

Det var också väldigt bra att Tommy återvände till den sökprofil som alla intreserade kunde vara med och ta fram under våren - dvs innan vi hade några ansikten på kandidater, då det endast handlade om vilka kvaliteter vi här hemma och därute ansåg var viktiga. Det är viktigt att hålla fast vid den sökprofilen och inte låta tyckande om de olika personerna få ta överhanden. Och håller man sig till den så är det utan tvekan Sven Bernhard Fast som bäst lever upp till den. Med honom som biskop har vi dessutom kvar Richard som stiftsprost - och i så fall finns det all anledning för alla att ropa : "Bingo!". Denna uppfattning uttryckte jag till Richard dagen efter nomineringsvalet i september,då han hade stiftsmässan och jag var kyrkvärd. Och jag har inte ändrat mig. Med dessa båda på ledande poster i stiftet kan vi se framtiden an med förtröstan.