Nu har två av tre omgångar Nattvandrare på Cypern kommit hem efter fullgjorda 14 nätter mitt ute i Ayia Napas hetaste nöjesdistrikt. Som positiva företrädare för Svenska Kyrkan! Jag har haft mycket intressanta samtal med dem. Samtal som manar till reflektion och utveckling inför framtiden.
Jag kan konstatera att såväl i Visby som i Ayia Napa blir kyrkans fasta plats i nöjeslivets centrum ett begrepp för festande svenska ungdomar. I Visby: Vi ses i kyrktältet; i Ayia Napa : Vi ses vid kyrkbänken. Alla de tusentals foton med telefonen som kamera, som nu har spritts lanet runt, är betydligt positivare reklam för oss som kyrka än de helsidesannonser Kyrkokansliet bekostar vart fjärde år när det är dags för kyrkoval. Att föräldrar i Sverige ringer ner till den svenska kyrkoherden på Cypern för att försäkra sig om att Svenska Kyrkan är på plats även i år, visar på ett förtroendekapital värt att förvalta och utveckla. Jag är glad att min envishet gjorde att vi klarade att etablera den här verksamheten förra året och att den i år har utvecklats ytterligare tack vare en mycket god dialog med kyrkoherdeparet Ulla och Björn Rydberg.
Om man jämför Visby och Ayia Napa så är en av de mest påtagliga skillnaderna polisens närvaro i Visby och deras frånvaro i Ayia Napa. Att regionen, polisen och kyrkan har ett gott samarbete i Visby, är oerhört betydelsefullt och har kraftfullt bidragit till en förbättrad sommarsituation. Här har vi något att förmedla och lära ut - men hur?
Kyrkans närvaro blev naturligtvis extra viktig då de fruktansvärda attentaten inträffade i Oslo. Det är minst lika många norska ungdomar som svenska som åker på partysemester till Ayia Napa. Många av dem hade vänner och bekanta som fallit offer för gärningsmannens vilda skjutande på Utöya. Då är det tråkigt att inte Norska Kyrkan har någon bemanning i Ayia Napa på sommaren. Likaväl som vi under resten av året samarbetar som Scandinavian Church borde vi också göra det under sommaren, på plats i nattlivets centrum.Det behovet är inte enbart relaterat till en galnings massaker.
Visby Stift är också Utlandskyrkans stift. Vår biskop är "hela världens biskop".... Visby Stift har därför genom sitt Internationella Råd två somrar i rad tagit ansvar för Nattvandringen i Ayia Napa, i ett gott och nära samarbete med den svenska församlingen på Cypern som samlat in medel för att bekosta boende m.m. Konceptet behövs sannolikt på fler platser där svenska ungdomar lever partyliv. Jag hoppas att det finns vilja och intresse att från kansliet i Uppsala diskutera en verksamhet som är relevant. En verksamhet där de som representerar Svenska Kyrkan i nattens stökiga timmar varje natt får höra:"att ni är här gör att jag vill fortsätta att vara medlem, jag hade annars tänkt att gå ur".
Detta är för mig, som medmänniska - och i ett formellt perspektiv som ordförande i Visby Stifts Internationella Råd, oerhört relevanta kyrkliga frågor som jag hoppas få möjlighet att diskutera i ett nationellt sammanhang. Att finnas där kyrkan behövs, det är att vara kyrka mitt i en tuff verklighet! Det är där kyrkan ska vara!
tisdag 2 augusti 2011
lördag 23 juli 2011
När drevet lagt sig
Om man spottar på en sten tillräckligt länge blir den våt. Om man hänger ut en person tillräckligt många gånger blir hon knäckt. Det fokus som min person varit föremål för i samband med kyrkostyrelsens agerande i frågan om kyrkoantikvarisk ersättning är helt absurd. Domprosten tog time ut = en liten artikel. Jag tar time out = helsida och därtill förstasida.
Åke G Sjöberg skriver ett brev till mig. Han berättar själv för mig några dagar senare att han MEDVETET skickat kopia till Länsstyrelsen, Stiftskansliet och Domkyrkoförsamling för att vara säker på att brevet diareförs och att det därmed är OK att se till att det kommer till media. Vadå dold agenda? Hederligt hade varit att direkt skicka det hela till media som ett Öppet brev till mig. Vi har yttrandefrihet i Sverige och var och en får skriva och tycka vad han/hon vill. Men dolda agendor i syfte att sätta knivar i ryggen är bara fult. Jag har inte kommenterat och tänker inte kommentera Sjöbergs brev. Det har inte heller något som helst att göra med mitt beslut att ta time out. Hade inte kyrkostyrelsens anmälan kommit mitt under pågående Kyrkvecka och precis innan Almedalsveckan, hade jag haft tid att prata med dem som det är relevant att prata med och Sjöbergs brev hade landat på hälleberget.
Jag antar att Sjöbergs tidpunkt, mitt under Almedalsveckan, var mycket medvetet vald för att se till att Gotlands Tidningar nåddes av det. Men det var nog bra. Det innebar att jag, trots att det inte är en partipolitisk fråga, fick ett oerhört stöd av Moderaterna, såväl av nationella företrädare som av regionala. Jag är glad att jag tillhör ett politiskt parti som visar medkänsla och erbjuder hjälp, trots att de inte har med saken att göra.
Jag har aldrig mötts av så starkt stöd som nu. Från väntat och främst oväntat håll. Jag var samma dag som Gotlands Tidningar på första sidan och på löpsedeln vrålade ut " Han kräver Inger Harlevis avgång" på ett kulturhistoriskt seminarium. Det betydde oerhört mycket för mig att där möta det stöd jag fick från historiskt och kulturellt sakkunniga personer och deras syn på Sjöbergs besserwisseruttalanden i detta och andra fall. "Ta inte åt Dig! Stå på Dig! Du behövs!" Tack för de orden.
Jag blir ledsen över att en av de mest äkta kyrktanterna vi har, berättade att hon gråtit en hel dag över det som hon anser vara ett oförskämt påhopp på mig från Sjöberg. Jag blir glad när för mig vilt främmande personer kommer fram till mig och säger: Stå på Dig. Gotland behöver Dig.
Detta och mycket mera plus en välgörande vistelse i Tyskland samt en positivt omtumlande måndag, har gjort att jag så sakteliga börjar må bättre. Jag sover gott igen (innebär därmed inte särskilt många timmar- men det har det inte gjort de senaste 20 åren), magkatarrsymptomen är borta och galloperande hjärtslag och tryck över bröstet gör sig alltmera sällan påminda. Jag har tid för att analysera vad som är viktigt för mig. Jag har av naturen blivit utrustad med massor av energi, men har nog till viss del slösat bort den på saker där jag blivit utnyttjad. Nu finns tid för eftertanke. Vad är viktigt? Var bidrar jag och känner att jag samtidigt får något betydelsefullt tillbaka? Vilka uppdrag som tar mycket tid i anspråk ska jag hålla fast vid? Vad betyder Svenska Kyrkan för mig - min gudstro sitter näppeligen i trossamfundet? Ska jag fortsätta att vara drivande i Visby Stadsmission? Vad betyder Sigtunastiftelsen? Är det viktigt att finnas med i den gotländska politiken? Det enda som till 100% känns självklart och motiverande, är det jag gör inom Hansan. År av slit från min sida, har nu gett Hansan en position i Europasammanhang och i implementeringen av EU's Östersjöstrategi. Många Hansestäder ser detta och hör av sig och vill knyta mig till sig. Det är många tankar som ska tänkas de kommande veckorna...... Dessutom är vi några kvinnor som på olika håll i landet utsatts för drev på olika sätt,och som nu funderar på att bilda ett nätverk för att stötta varandra och andra kvinnor som blir utsatta. Håkan Juholt utttyckte sig mycket väl i sitt Nikodemussamtal i domkyrkan: Han ser ett hot i medias blixtsnabba benägenhet att döma rätt eller fel, svart eller vitt, sant eller osant,att media agerar domstol och att skampålar reses i varenda kommun samt att detta kan bidra till att inte människor vill/vågar engagera sig. Väl talat!
Slutligen vill jag bara säga TACK till alla som burit mig under några svåra veckor. Ingen nämnd och definitvt ingen glömd!
Åke G Sjöberg skriver ett brev till mig. Han berättar själv för mig några dagar senare att han MEDVETET skickat kopia till Länsstyrelsen, Stiftskansliet och Domkyrkoförsamling för att vara säker på att brevet diareförs och att det därmed är OK att se till att det kommer till media. Vadå dold agenda? Hederligt hade varit att direkt skicka det hela till media som ett Öppet brev till mig. Vi har yttrandefrihet i Sverige och var och en får skriva och tycka vad han/hon vill. Men dolda agendor i syfte att sätta knivar i ryggen är bara fult. Jag har inte kommenterat och tänker inte kommentera Sjöbergs brev. Det har inte heller något som helst att göra med mitt beslut att ta time out. Hade inte kyrkostyrelsens anmälan kommit mitt under pågående Kyrkvecka och precis innan Almedalsveckan, hade jag haft tid att prata med dem som det är relevant att prata med och Sjöbergs brev hade landat på hälleberget.
Jag antar att Sjöbergs tidpunkt, mitt under Almedalsveckan, var mycket medvetet vald för att se till att Gotlands Tidningar nåddes av det. Men det var nog bra. Det innebar att jag, trots att det inte är en partipolitisk fråga, fick ett oerhört stöd av Moderaterna, såväl av nationella företrädare som av regionala. Jag är glad att jag tillhör ett politiskt parti som visar medkänsla och erbjuder hjälp, trots att de inte har med saken att göra.
Jag har aldrig mötts av så starkt stöd som nu. Från väntat och främst oväntat håll. Jag var samma dag som Gotlands Tidningar på första sidan och på löpsedeln vrålade ut " Han kräver Inger Harlevis avgång" på ett kulturhistoriskt seminarium. Det betydde oerhört mycket för mig att där möta det stöd jag fick från historiskt och kulturellt sakkunniga personer och deras syn på Sjöbergs besserwisseruttalanden i detta och andra fall. "Ta inte åt Dig! Stå på Dig! Du behövs!" Tack för de orden.
Jag blir ledsen över att en av de mest äkta kyrktanterna vi har, berättade att hon gråtit en hel dag över det som hon anser vara ett oförskämt påhopp på mig från Sjöberg. Jag blir glad när för mig vilt främmande personer kommer fram till mig och säger: Stå på Dig. Gotland behöver Dig.
Detta och mycket mera plus en välgörande vistelse i Tyskland samt en positivt omtumlande måndag, har gjort att jag så sakteliga börjar må bättre. Jag sover gott igen (innebär därmed inte särskilt många timmar- men det har det inte gjort de senaste 20 åren), magkatarrsymptomen är borta och galloperande hjärtslag och tryck över bröstet gör sig alltmera sällan påminda. Jag har tid för att analysera vad som är viktigt för mig. Jag har av naturen blivit utrustad med massor av energi, men har nog till viss del slösat bort den på saker där jag blivit utnyttjad. Nu finns tid för eftertanke. Vad är viktigt? Var bidrar jag och känner att jag samtidigt får något betydelsefullt tillbaka? Vilka uppdrag som tar mycket tid i anspråk ska jag hålla fast vid? Vad betyder Svenska Kyrkan för mig - min gudstro sitter näppeligen i trossamfundet? Ska jag fortsätta att vara drivande i Visby Stadsmission? Vad betyder Sigtunastiftelsen? Är det viktigt att finnas med i den gotländska politiken? Det enda som till 100% känns självklart och motiverande, är det jag gör inom Hansan. År av slit från min sida, har nu gett Hansan en position i Europasammanhang och i implementeringen av EU's Östersjöstrategi. Många Hansestäder ser detta och hör av sig och vill knyta mig till sig. Det är många tankar som ska tänkas de kommande veckorna...... Dessutom är vi några kvinnor som på olika håll i landet utsatts för drev på olika sätt,och som nu funderar på att bilda ett nätverk för att stötta varandra och andra kvinnor som blir utsatta. Håkan Juholt utttyckte sig mycket väl i sitt Nikodemussamtal i domkyrkan: Han ser ett hot i medias blixtsnabba benägenhet att döma rätt eller fel, svart eller vitt, sant eller osant,att media agerar domstol och att skampålar reses i varenda kommun samt att detta kan bidra till att inte människor vill/vågar engagera sig. Väl talat!
Slutligen vill jag bara säga TACK till alla som burit mig under några svåra veckor. Ingen nämnd och definitvt ingen glömd!
lördag 18 juni 2011
Kyrkoantikvarisk kompetens
Jag välkomnar att stiftskansliet anställer en person med kyrkoantikvarisk kompetens. Sedan stiftsstyrelsen under förra mandatperioden inrättade en kyrkoantikvarisk samrådsgrupp har detta varit ett änskemål, inte minst från länets kyrkoantikvarie och mig. Och nu kan vi inom kort gå i mål med en sådan anställning.
Idag har jag läst rapporten om den interna styrningen och kontrollen av de antikvariska frågorna i Visby stift. Den är bra. Den visar att Länsstyrelsen är den enda instans som haft kyrkoantikvarisk kompetens, därtill med en synnerligen kompetent och engagerad antikvarie, besjälad av Gotlands kulturskatter och värdet av att värna dem. Jag läser inte rapporten som ett påhopp på någon. Att denna antikvariska kompetens har funnits på ett enda ställe har utvecklat en kultur i dessa frågor som fått skena iväg. Det finns inget ont uppsåt i detta, inga tankar på egen vinning. Men det finns ett spänningsfält mellan de rent kulturhistoriska bevarandevärdena och de kyrkliga intressena. Därför är det viktigt att kyrkan har sin alldeles egna kompetens på området.
Jag tror det kommer något gott ut av denna turbulens. En kreativ dialog mellan alla involverade. En nationell dialog till gagn för alla parter, också staten. Däremot så tycker jag att det är att ta till övertoner i förhoppning om att visa handlingskraft, när man pratar om polisanmälan från nationell nivå. Det skickar totalt fel signaler om vad detta i grund och botten handlar om. Samtala och lyssna och lär av de konsekvenser som kan uppstå när tillräcklig kompetens inte finns inom kyrkans egna led!
Det jag inte kan acceptera är hur nationella nivån kommunicerar. Jag finner det ytterst märkligt att kyrkostyrelsens informatör först skickar ett mejl till en lokal journalist om kyrkostyrelsens beslut, en information som gjorde att såväl Mats Hermansson som jag blev totalt tagna på sängen i torsdags. Med den erfarenhet jag har av inte minst den kommunala världen finner jag det yttest märkligt att man inte går igenom revisionsrapporten med dem som berörs - först under fredagen erbjuder man att skicka den och då via vanlig snigelpost. Nu blev det inte så, den moderna tekniken segrade.
Medan jag sitter ute på min terass och skriver detta börjar ett stilla sommarregn falla och lille vovven Kenzo tycker att det är dags att gå in och lägga sig. Sommarvärmen finns dock i luften och jag njuter av att sitta under tak och höra regnet droppa.
Idag har jag läst rapporten om den interna styrningen och kontrollen av de antikvariska frågorna i Visby stift. Den är bra. Den visar att Länsstyrelsen är den enda instans som haft kyrkoantikvarisk kompetens, därtill med en synnerligen kompetent och engagerad antikvarie, besjälad av Gotlands kulturskatter och värdet av att värna dem. Jag läser inte rapporten som ett påhopp på någon. Att denna antikvariska kompetens har funnits på ett enda ställe har utvecklat en kultur i dessa frågor som fått skena iväg. Det finns inget ont uppsåt i detta, inga tankar på egen vinning. Men det finns ett spänningsfält mellan de rent kulturhistoriska bevarandevärdena och de kyrkliga intressena. Därför är det viktigt att kyrkan har sin alldeles egna kompetens på området.
Jag tror det kommer något gott ut av denna turbulens. En kreativ dialog mellan alla involverade. En nationell dialog till gagn för alla parter, också staten. Däremot så tycker jag att det är att ta till övertoner i förhoppning om att visa handlingskraft, när man pratar om polisanmälan från nationell nivå. Det skickar totalt fel signaler om vad detta i grund och botten handlar om. Samtala och lyssna och lär av de konsekvenser som kan uppstå när tillräcklig kompetens inte finns inom kyrkans egna led!
Det jag inte kan acceptera är hur nationella nivån kommunicerar. Jag finner det ytterst märkligt att kyrkostyrelsens informatör först skickar ett mejl till en lokal journalist om kyrkostyrelsens beslut, en information som gjorde att såväl Mats Hermansson som jag blev totalt tagna på sängen i torsdags. Med den erfarenhet jag har av inte minst den kommunala världen finner jag det yttest märkligt att man inte går igenom revisionsrapporten med dem som berörs - först under fredagen erbjuder man att skicka den och då via vanlig snigelpost. Nu blev det inte så, den moderna tekniken segrade.
Medan jag sitter ute på min terass och skriver detta börjar ett stilla sommarregn falla och lille vovven Kenzo tycker att det är dags att gå in och lägga sig. Sommarvärmen finns dock i luften och jag njuter av att sitta under tak och höra regnet droppa.
lördag 2 april 2011
Full fart.....
Det har varit oerhört fartfyllt på sista tiden, arbetstimmarna har varit kreativa men för många.
Främst beror det på Europarådets intresse för Hansan och mitt ansvar för detta som vice ordförande för nätverket. Vår sakkunnige, Professor Graeme Evans, knuten till London Metropolis University har lagt fram en mycket intressant marknadsundersökning. Den visar att Hansestäderna vill fokusera på det gemensamma historiska kulturarvet och utveckla turismen. En enkät som drygt 60 städer i 11 länder besvarat ger ett tydligt besked om detta. Evans ser också att Hansan skulle fungera som utmärkt varumärke för samarbete i Östersjöregionen, både för att främja export för småföretagare (upp till 50 anställda handlar det om) och för turismen. Han ser det samarbete som jag initierat med Air Baltic som en mycket viktig komponent för turismutvecklingen. Flygbolagets intresse syns närmast genom ett reportage om Hansan i deras ombordtidning i form av en intervju med mig. Tack Gotlands Allehanda för hjälp med professionellt foto!
Jag gläder mig över att Region Gotland efter sju sorger nu aktivt är med i det exportprojekt som westfaliska staden Herford tagít initiativ till! Nu blir vår exportmognad belyst utifrån - och det är bara att tacka och ta emot. Länsstyrelsen finns också med och det ska bli spännande att följa fortsättningen. Totalt deltar 24 städer från 9 länder i projektet. Varje deltagare få ta med två företag. Det innebär att 48 företag från 9 länder knyter kontakt med varandra. Vilken möjlighet! Tänk om Gotland kunde ta på sig en liknande ledartröja för att utveckla Hansaturismen!! Om vi tog vara på de möjligheter vi har istället för att låta Jantelag dominera, skulle det kunna hända MASSOR!!
Inom ramen för detta ska jag främst forsätta att odla intresset från Europarådet så att Hansan blir "pilot" när de nu vill utveckla sina Cultural Routes och jag ska ömt vårda och utveckla intresset från EU-kommissionens Tourism Unit. Vi kommer att ha ett spännande presidiemöte i Hansan den 15 april för att förbereda en viktig diskussion med alla Hansestäder i Kaunas den 19-22 maj under Hansedagarna.
Det här arbetet har gjort att Lübeck mer än någonsin är att betrakta som min andra hemstad. Senast jag var där, förrförra veckan, så fick jag också möjlighet att träffa Nobelpristagaren i litteratur Herta Müller. Hon är rumänska till börden och är några år yngre än jag. När jag ännu var 19 år fick jag jobb som reseledare i Rumänien. Min mamma var INTE glad över att jag skulle jobba bakom järnridån. Men det år jag tillbringade där är den nyttigaste undervisning i livskunskap som jag fått. Ceaucescu härskade. Det hörde till vardagen att plocka mikrofoner ur väggarna. Skitsnygga killar, tyvärr i Securitate-uniform, flyttade in i rummet bredvid mitt och försökte bjuda ut mig. I Karpaterna var jag reseledare för den första svenska turism som sökte sig dit och vi bodde i en semesterby som tidigare tillhört rumänska kommunistpartiet.Jag hade värsting-bungalowen, där även Ceaucescu själv bott, med en av byns få telefoner, ett badrum stort som en halv fotbollsplan med guldkranar etc, officiella besök från Bukarest för att se hur svenskarna hade det hörde till vardagen osv osv. Nyttigt för en ung svenska med ett pass som gav frihet att resa vart som helst i världen at uppleva denna för medborgarna inlåsta och nedtystade vardag. De erfarenheterna bär jag med mig livet igenom. Jag lärde mig genom praktisk erfarenhet vad frihet begtyder vare sig det handlar om att uttrycka vad man vill eller resa vart man vill - kort sagt värdet av demokrati. Herta Müllers böcker belyser detta. Det var fantastiskt att höra henne, få prata med henne om det forna Rumänien utifrån våra olika utgångsperspektiv,; hon som inföding, jag som "gästarbetare" utifrån. Jag återvänder gärna till hennes böcker och hennes bild av det Rumänien som lärde mig så mycket om vilken förmån VI har som fått växa upp i ett fritt och demokratiskt land.
På hemmaplan så har det varit lite efterdyningar av Stadsmissionens förvärv av f.d. folktandvården på Gråbo för att där etablera en mötesplats. Vi är några eldsjälar som kämpat med den visionen i drygt två år, ända sedan det helt onödiga mordet på nyårsnatten 2008/2009. Stadsmissionen och Röda Korset har varit bärare. Polisen genom Johan Grenfors har varit ett ovärderlig stöd. Vi var nästan i mål med Alliansen uner förra mandaperioden. Vi såg till att vår tilltänkta Mötesplats inte fick bli ett slagträ i valkampanjen. Den nya majoriteten talade säkert femtio gånger om för oss hur viktigt vårt projekt var och att det skulle ordna sig. Men några konkreta förslag kom aldrig. Stadsmissionen var hela tiden tydlig med hur mycket det hela fick kosta inklusive upprustning. När det närmade sig beslut förblev mejl och brev obesvarade. Utan någon som helst kontakt fattade regionstyrelsen beslut den 27 januari om en försäljning som Stadsmissionen inte kunde acceptera. Därför var Röda Korset, Polisen och Stadsmissionen helt överens om att det därmed inte var möjligt att genomföra projektet. GEMENSAMT, inte ens mitt förslag, kallade vi därför till en presskonferens för att informera om detta. Det är därför helt oacceptabelt med det påhop som Håkan Ericsson nu två gånger har gjort på mig för att beskylla mig för att göra partipolitik av det hela. Håkan Ericsson har ingen aning om det arbete som bedrivits i två år för att möjliggöra en mötesplats på Gråbo. Han väljer att på ett simpelt sätt smutskasta mig. Åke Svensson har varit en god samtalspartner på slutvarvet - men initiativen har inte kommit från den socialdemokrati som lovade att storsatsa på Gråbo i valrörelsen. Knivhugg kan jag i viss mån stå ut med, men det Håkan Ericsson nu sett till att göra är att dränera mig på den energi jag haft och som gjort att jag på Stadsmissionens uppdrag lagt ner otroligt många ideella timmar för att komma dit vi är idag. Ett inlägg på Facebook från min dotter stärker mig i min uppfattning att inte lägga tid på sådant och sådana som dränerar mig på energi:
Surround yourself with people that makes you happy. Stay openminded and you will meet a lot of new friends that contribute to make your life amazing. The ones putting you in doubt, are the ones to leave behind.
Imorgon åker jag till Cypern för att förbereda sommarens satsning på "Varannan vatten" för ungdomar i den cypriotiska sommarnatten. Dessutom ska den skandinaviska fösamlingen där och Visby Domkyrkoförsamling bli vänförsamlingar. Väderrapporetn talar om en del regn - men metereologer har haft fel förr.... Från Cypern sedan direkt till Kiruna för den årliga kyrkoantikvariska konferensen. Den är viktig för oss i Visby Stift.
Främst beror det på Europarådets intresse för Hansan och mitt ansvar för detta som vice ordförande för nätverket. Vår sakkunnige, Professor Graeme Evans, knuten till London Metropolis University har lagt fram en mycket intressant marknadsundersökning. Den visar att Hansestäderna vill fokusera på det gemensamma historiska kulturarvet och utveckla turismen. En enkät som drygt 60 städer i 11 länder besvarat ger ett tydligt besked om detta. Evans ser också att Hansan skulle fungera som utmärkt varumärke för samarbete i Östersjöregionen, både för att främja export för småföretagare (upp till 50 anställda handlar det om) och för turismen. Han ser det samarbete som jag initierat med Air Baltic som en mycket viktig komponent för turismutvecklingen. Flygbolagets intresse syns närmast genom ett reportage om Hansan i deras ombordtidning i form av en intervju med mig. Tack Gotlands Allehanda för hjälp med professionellt foto!
Jag gläder mig över att Region Gotland efter sju sorger nu aktivt är med i det exportprojekt som westfaliska staden Herford tagít initiativ till! Nu blir vår exportmognad belyst utifrån - och det är bara att tacka och ta emot. Länsstyrelsen finns också med och det ska bli spännande att följa fortsättningen. Totalt deltar 24 städer från 9 länder i projektet. Varje deltagare få ta med två företag. Det innebär att 48 företag från 9 länder knyter kontakt med varandra. Vilken möjlighet! Tänk om Gotland kunde ta på sig en liknande ledartröja för att utveckla Hansaturismen!! Om vi tog vara på de möjligheter vi har istället för att låta Jantelag dominera, skulle det kunna hända MASSOR!!
Inom ramen för detta ska jag främst forsätta att odla intresset från Europarådet så att Hansan blir "pilot" när de nu vill utveckla sina Cultural Routes och jag ska ömt vårda och utveckla intresset från EU-kommissionens Tourism Unit. Vi kommer att ha ett spännande presidiemöte i Hansan den 15 april för att förbereda en viktig diskussion med alla Hansestäder i Kaunas den 19-22 maj under Hansedagarna.
Det här arbetet har gjort att Lübeck mer än någonsin är att betrakta som min andra hemstad. Senast jag var där, förrförra veckan, så fick jag också möjlighet att träffa Nobelpristagaren i litteratur Herta Müller. Hon är rumänska till börden och är några år yngre än jag. När jag ännu var 19 år fick jag jobb som reseledare i Rumänien. Min mamma var INTE glad över att jag skulle jobba bakom järnridån. Men det år jag tillbringade där är den nyttigaste undervisning i livskunskap som jag fått. Ceaucescu härskade. Det hörde till vardagen att plocka mikrofoner ur väggarna. Skitsnygga killar, tyvärr i Securitate-uniform, flyttade in i rummet bredvid mitt och försökte bjuda ut mig. I Karpaterna var jag reseledare för den första svenska turism som sökte sig dit och vi bodde i en semesterby som tidigare tillhört rumänska kommunistpartiet.Jag hade värsting-bungalowen, där även Ceaucescu själv bott, med en av byns få telefoner, ett badrum stort som en halv fotbollsplan med guldkranar etc, officiella besök från Bukarest för att se hur svenskarna hade det hörde till vardagen osv osv. Nyttigt för en ung svenska med ett pass som gav frihet att resa vart som helst i världen at uppleva denna för medborgarna inlåsta och nedtystade vardag. De erfarenheterna bär jag med mig livet igenom. Jag lärde mig genom praktisk erfarenhet vad frihet begtyder vare sig det handlar om att uttrycka vad man vill eller resa vart man vill - kort sagt värdet av demokrati. Herta Müllers böcker belyser detta. Det var fantastiskt att höra henne, få prata med henne om det forna Rumänien utifrån våra olika utgångsperspektiv,; hon som inföding, jag som "gästarbetare" utifrån. Jag återvänder gärna till hennes böcker och hennes bild av det Rumänien som lärde mig så mycket om vilken förmån VI har som fått växa upp i ett fritt och demokratiskt land.
På hemmaplan så har det varit lite efterdyningar av Stadsmissionens förvärv av f.d. folktandvården på Gråbo för att där etablera en mötesplats. Vi är några eldsjälar som kämpat med den visionen i drygt två år, ända sedan det helt onödiga mordet på nyårsnatten 2008/2009. Stadsmissionen och Röda Korset har varit bärare. Polisen genom Johan Grenfors har varit ett ovärderlig stöd. Vi var nästan i mål med Alliansen uner förra mandaperioden. Vi såg till att vår tilltänkta Mötesplats inte fick bli ett slagträ i valkampanjen. Den nya majoriteten talade säkert femtio gånger om för oss hur viktigt vårt projekt var och att det skulle ordna sig. Men några konkreta förslag kom aldrig. Stadsmissionen var hela tiden tydlig med hur mycket det hela fick kosta inklusive upprustning. När det närmade sig beslut förblev mejl och brev obesvarade. Utan någon som helst kontakt fattade regionstyrelsen beslut den 27 januari om en försäljning som Stadsmissionen inte kunde acceptera. Därför var Röda Korset, Polisen och Stadsmissionen helt överens om att det därmed inte var möjligt att genomföra projektet. GEMENSAMT, inte ens mitt förslag, kallade vi därför till en presskonferens för att informera om detta. Det är därför helt oacceptabelt med det påhop som Håkan Ericsson nu två gånger har gjort på mig för att beskylla mig för att göra partipolitik av det hela. Håkan Ericsson har ingen aning om det arbete som bedrivits i två år för att möjliggöra en mötesplats på Gråbo. Han väljer att på ett simpelt sätt smutskasta mig. Åke Svensson har varit en god samtalspartner på slutvarvet - men initiativen har inte kommit från den socialdemokrati som lovade att storsatsa på Gråbo i valrörelsen. Knivhugg kan jag i viss mån stå ut med, men det Håkan Ericsson nu sett till att göra är att dränera mig på den energi jag haft och som gjort att jag på Stadsmissionens uppdrag lagt ner otroligt många ideella timmar för att komma dit vi är idag. Ett inlägg på Facebook från min dotter stärker mig i min uppfattning att inte lägga tid på sådant och sådana som dränerar mig på energi:
Surround yourself with people that makes you happy. Stay openminded and you will meet a lot of new friends that contribute to make your life amazing. The ones putting you in doubt, are the ones to leave behind.
Imorgon åker jag till Cypern för att förbereda sommarens satsning på "Varannan vatten" för ungdomar i den cypriotiska sommarnatten. Dessutom ska den skandinaviska fösamlingen där och Visby Domkyrkoförsamling bli vänförsamlingar. Väderrapporetn talar om en del regn - men metereologer har haft fel förr.... Från Cypern sedan direkt till Kiruna för den årliga kyrkoantikvariska konferensen. Den är viktig för oss i Visby Stift.
söndag 20 mars 2011
Gotlands Turistförening, Gotland Promotion och Gotlands Tidningar
Jag har just kommit hem efter ett antal konstruktiva arbetsdagar för Hansan i Lübeck. Och det är verkligen att återvända till den lilla inskränkta världen, där Jantelagen och dess bärare sitter i högsätet. Förvisso visste jag att Magnus Wiman spytt galla i Radio Gotland och jag fick i fredags också på begäran artiklarna i Gotlands Tidningar (GT) på mejl, eftersom de inte publicerades i nätupplagan. Men att nu se krigsrubriken på förstastidan i fredagens GT gav det hela en ny dimension.
Jag blev kontaktad av GT's journalist i torsdags och fick förvisso bemöta Wimans kritik. Men inte ett ord om att han påstått att jag suttit 25 år i valberedningen. Men den "sanningen" får däremot Hans Klintbom tycka till om - och gör det dessutom. Jag har suttit i GTF's valberedning i ÅTTA år. Vald på ett år i taget. Och blivit omvald av årsmötet (valberedningen har naturligtvis inte själva lagt något förslag på detta).Vid ett tillfälle när jag inte var närvarande på årsmötet försökte Magnus Wiman kuppa bort mig genom att till årsmötespresidiet påstå att jag hade avsagt mig. Det tog mötesordförande upp som en sanning trots att det inte fanns någon som hört talas om detta. Jag blev uppringd innan det var dags att gå till beslut och årsmötet kunde därmed få reda på att detta inte var sant.
GTF har haft en aktiv valberedning. Samtliga ledamöter har lagt ner ett stort jobb med att efterhöra medlemmars synpunkter, att tala med styrelseledamöter m.m Vi har haft en god geografisk spridning. Det har lett till att vi haft anledning att framföra ett antal kritiska synpunkter till såväl turistchef som ordförande.
Magnus Wiman smutskastade Eva Werkelin i och för sig utan att nämna hennes namn vid GTF's extra årsmöte, men alla förstod vem han åsyftade. Eva är ett gott exempel på hur valberedningen nominerat en kandidat som sett behovet av en paraplyorgansiation för turismen men som varit kritisk till hur den fungerar - och varit beredd att försöka förändra. Hon gav upp. Tyvärr. Hon och några till som satt i styrelsen samtidigt ansåg det helt meningslöst att komma med kritik och att vilja förändra. Det föll inte i god jord.
Att påstå att valberedningen skulle ha större insyn och "makt" än själva styrelsen är så korkat att det faller på sin egen orimlighet. Magnus Wiman är ute efter en sak och det är att till varje pris smutskasta mig. Och det är inte första gången. Han personifierar de som smajlar framåt och sparkar bakåt, dvs de som gärna kastar skit på mig men som i nästa stund gärna ber om hjälp i någon fråga som gagnar dem.
Gotland Promotion är ett annat hatobjekt för Wiman. Och det är inte heller något nytt. Men Wiman har haft alla möjligheter att vara med från början och bygga upp det som blivit en väl fungerande säljorganisation. Det började när Silja Line och Gotlandsbolaget tillsammans bildade Destination Gotland AB (DG) och vann upphandlingen. DG bjöd in näringen till ett möte på Wimans Strand Hotel där de erbjöd ett brett boknings- och försäljningssamarbete, ett nätverk som kom att heta GoNet. Många ville vara med. Så ock Wiman. Men sedan började bekymren med att Silja Line inte levererade boknings- och telefonsystem. Intressenterna hoppade av en efter en. Naturlgitvis även Wiman. Men det var några tappra som stod kvar och utkämpade en helvetisk sommar, som fortsatte att samarbeta och som så småningom bestämde sig för att satsa på ett gemensamt bolag istället för ett nätverk. Och som i det beslutet var beredda att satsa ett 7-siffrigt belopp vardera i form av kontanter och arbetstid. Sedan GP börjat fungera väl och generera vinst, har Wiman på olika sätt ondgjort sig över bolaget och även skrivit en motion till GTF's årsmöte om att GTF borde se på möjligheten att erbjuda medlemmarna gemensam bokningsfunktion.
GP har idag mer än 100 leverantörer. Som av egen fri vilja vill göra sig bokningsbara via GP, däribland Wimans hotell. Man betalar en provision som ser olika ut beroende på typ av tjänst som man vill ha från GP. GP har Sveriges lägsta bokningsprovisioner. Om man inte vill betala dem och vara med i samarbetet så är det faktiskt bara att kliva av och sköta sin försäljning själv. Eller använda ett utländskt bolag som tar dubbelt så hög provision och inte lägger en enda krona på att marknadsföra Gotland. GP lägger en miljon på marknadsföring. Valet ligger hos varje leverantör själv. Och vad vi kan se är de nöjda med den försäljning som GP genererar. Alla har dessutom möjlighet att annonsera tillsammans med GP på fördelaktiga villkor. De som är aktiva i samarbetet får också det bästa utfallet.
Gotland är en fanstastisk ö men skulle vara ännu mer fantastiskt och framgångsrik om Jantelag och avundsjuka kastades överbord. När kommer den dagen?
Jag blev kontaktad av GT's journalist i torsdags och fick förvisso bemöta Wimans kritik. Men inte ett ord om att han påstått att jag suttit 25 år i valberedningen. Men den "sanningen" får däremot Hans Klintbom tycka till om - och gör det dessutom. Jag har suttit i GTF's valberedning i ÅTTA år. Vald på ett år i taget. Och blivit omvald av årsmötet (valberedningen har naturligtvis inte själva lagt något förslag på detta).Vid ett tillfälle när jag inte var närvarande på årsmötet försökte Magnus Wiman kuppa bort mig genom att till årsmötespresidiet påstå att jag hade avsagt mig. Det tog mötesordförande upp som en sanning trots att det inte fanns någon som hört talas om detta. Jag blev uppringd innan det var dags att gå till beslut och årsmötet kunde därmed få reda på att detta inte var sant.
GTF har haft en aktiv valberedning. Samtliga ledamöter har lagt ner ett stort jobb med att efterhöra medlemmars synpunkter, att tala med styrelseledamöter m.m Vi har haft en god geografisk spridning. Det har lett till att vi haft anledning att framföra ett antal kritiska synpunkter till såväl turistchef som ordförande.
Magnus Wiman smutskastade Eva Werkelin i och för sig utan att nämna hennes namn vid GTF's extra årsmöte, men alla förstod vem han åsyftade. Eva är ett gott exempel på hur valberedningen nominerat en kandidat som sett behovet av en paraplyorgansiation för turismen men som varit kritisk till hur den fungerar - och varit beredd att försöka förändra. Hon gav upp. Tyvärr. Hon och några till som satt i styrelsen samtidigt ansåg det helt meningslöst att komma med kritik och att vilja förändra. Det föll inte i god jord.
Att påstå att valberedningen skulle ha större insyn och "makt" än själva styrelsen är så korkat att det faller på sin egen orimlighet. Magnus Wiman är ute efter en sak och det är att till varje pris smutskasta mig. Och det är inte första gången. Han personifierar de som smajlar framåt och sparkar bakåt, dvs de som gärna kastar skit på mig men som i nästa stund gärna ber om hjälp i någon fråga som gagnar dem.
Gotland Promotion är ett annat hatobjekt för Wiman. Och det är inte heller något nytt. Men Wiman har haft alla möjligheter att vara med från början och bygga upp det som blivit en väl fungerande säljorganisation. Det började när Silja Line och Gotlandsbolaget tillsammans bildade Destination Gotland AB (DG) och vann upphandlingen. DG bjöd in näringen till ett möte på Wimans Strand Hotel där de erbjöd ett brett boknings- och försäljningssamarbete, ett nätverk som kom att heta GoNet. Många ville vara med. Så ock Wiman. Men sedan började bekymren med att Silja Line inte levererade boknings- och telefonsystem. Intressenterna hoppade av en efter en. Naturlgitvis även Wiman. Men det var några tappra som stod kvar och utkämpade en helvetisk sommar, som fortsatte att samarbeta och som så småningom bestämde sig för att satsa på ett gemensamt bolag istället för ett nätverk. Och som i det beslutet var beredda att satsa ett 7-siffrigt belopp vardera i form av kontanter och arbetstid. Sedan GP börjat fungera väl och generera vinst, har Wiman på olika sätt ondgjort sig över bolaget och även skrivit en motion till GTF's årsmöte om att GTF borde se på möjligheten att erbjuda medlemmarna gemensam bokningsfunktion.
GP har idag mer än 100 leverantörer. Som av egen fri vilja vill göra sig bokningsbara via GP, däribland Wimans hotell. Man betalar en provision som ser olika ut beroende på typ av tjänst som man vill ha från GP. GP har Sveriges lägsta bokningsprovisioner. Om man inte vill betala dem och vara med i samarbetet så är det faktiskt bara att kliva av och sköta sin försäljning själv. Eller använda ett utländskt bolag som tar dubbelt så hög provision och inte lägger en enda krona på att marknadsföra Gotland. GP lägger en miljon på marknadsföring. Valet ligger hos varje leverantör själv. Och vad vi kan se är de nöjda med den försäljning som GP genererar. Alla har dessutom möjlighet att annonsera tillsammans med GP på fördelaktiga villkor. De som är aktiva i samarbetet får också det bästa utfallet.
Gotland är en fanstastisk ö men skulle vara ännu mer fantastiskt och framgångsrik om Jantelag och avundsjuka kastades överbord. När kommer den dagen?
måndag 7 mars 2011
Byte på biskopsstolen i Visby
Så har vi då avtackat Lennart Koskinen för nästan åtta år som stiftets biskop. Det skedde lördagen den 26 februari. Och igår den 6 mars vigdes vår nye biskop Sven-Bernhard Fast vid en högtidlig gudstjänst i Uppsala domkyrka.
För POSK's del så inledde vi en dryg vecka innnan med ett samtal med biskop Lennart för att summera hans biskopstid - och tillsammans med honom blicka framåt. Hans år som biskop har i hög grad präglats av ett enormt arbete för att knyta samman de svenska utlandsförsamlingarna med Visby stift. Resorna har varit många och långa. Ändå är det tydligt att de gotländska församlingarna ligger Lennart varmt om hjärtat och att han gärna kommer att återvända hit. Lennart pekade särskilt på församlingarnas behov att få vara församlingar i praktisk handling - kyrkoordningen får inte sätta hinder för det.
Naturligtvis så diskuterade vi den debatt som Lennart väckt i Kyrkans Tidning: behovet att lyssna på medlemmarna och låta medlemmarna vara aktiva. Det som förvånar mig och många andra är att biskoparna inte tidigare tagit bladet från munnen och agerat kraftfullt och skapat opinion i den här frågan. Det är precis det som våra deltagare i Gotlands Kyrkvecka efterlyst, när vi samtalat med biskop Lennart i vårt "Before Church". Det är märkligt att pensionsdagen ska behöva närma sig innan det skräller till! Här ser jag en stor och viktig arena för en nomineringsgrupp som POSK. Lennart pekade tydligt på den fatala partipolitiseringen av kyrkan - den för inget gott med sig. Jag har själv ofta sagt att kyrkomötet är mera partipolitiskt än Gotlands kommun- (region)fullmäktige!
Tillbaka till stavnedläggelse och vigning av ny biskop. Det var högtidligt när Lennart lade ner sin biskopsstav, tog av sig sitt biskopskors (för att stunden efteråt få en kopia av det) och sin biskopsring liksom mitra och biskopskåpa. Det var rörande att se honom avklädd sina biskopsattribut ensam gå kyrkgången ner för att hälsa på gudstjänstdeltagarna!
Lennart fick den här sista lördagen i tjänst verkligen leva upp till sitt valspråk: I världen - inte av världen. Timmen innan mässan med stavnedlägning, var han med och höll i en gungande, rungande gospelkonsert som en del av Pigge Werkelins 50-årsfirande. Här mötte han väldigt många som normalt inte nöter kyrkbänken och gav alla många tänkvärda ord- bland guldglittrande kreationer på sångarna och ett högtaleri som vi inte är vana vid.
Till gårdagens vigningshögmässa i Uppsala hade mellan 150 och 200 gotlänningar rest. Det visar vilken vikt vi tillmäter en biskop. Vigning av vår Sven-Bernhard tillsammans med Linköpings nye biskop, Martin Modeus. Prinsessan Christina på plats från kungahuset. Och en absolut fullsatt domkyrka. Vi gotlänningar hade fått förnämliga platser reserverade så att vi på nära håll kunde följa det hela. Milke Falk, som tidigare jobbat i Visby domkyrka, ledde kören - också en koppling för oss. Flera av oss har dessutom sjungit för Milke.
Efteråt hade vi mottagning för vår nye biskop på Gotlands Nation. Många ville med ord och gåvor välkomna honom. Och inte mindre än fyra Visbybiskopar var där: Tore Furberg, som aldrig åldras en dag, Biörn Fjärstedt och Lennart Koskinen ville alla välkomna sin efterträdare.
Eva och Sven Bernhard Fast är redan gotlänningar. Det hedrar dem att de redan den 1 mars skrev sig i församlingen/kommunen! Nu ska vi hoppas att Eva hittar ett passande arbete på Gotland. Eva jobbar med ensamkommande barn/ungdomar, som därtill är analfabeter. Eftersom vi vill öka vår kvot av dessa på Gotland så hoppas jag att det dyker upp ett passande jobb för henne! Hon behövs i biskopsgården som jordnära biskopsfru!
Redan i veckan har vi vårt första beredningsutskott i stiftsstyrelsen med Sven Bernhard som ordförande. Det ska bli spännande att uppleva honóm i den rollen. Stiftet har många och stora frågor att ta tag i - helt i linje med Lennarts debattutspel!
För POSK's del så inledde vi en dryg vecka innnan med ett samtal med biskop Lennart för att summera hans biskopstid - och tillsammans med honom blicka framåt. Hans år som biskop har i hög grad präglats av ett enormt arbete för att knyta samman de svenska utlandsförsamlingarna med Visby stift. Resorna har varit många och långa. Ändå är det tydligt att de gotländska församlingarna ligger Lennart varmt om hjärtat och att han gärna kommer att återvända hit. Lennart pekade särskilt på församlingarnas behov att få vara församlingar i praktisk handling - kyrkoordningen får inte sätta hinder för det.
Naturligtvis så diskuterade vi den debatt som Lennart väckt i Kyrkans Tidning: behovet att lyssna på medlemmarna och låta medlemmarna vara aktiva. Det som förvånar mig och många andra är att biskoparna inte tidigare tagit bladet från munnen och agerat kraftfullt och skapat opinion i den här frågan. Det är precis det som våra deltagare i Gotlands Kyrkvecka efterlyst, när vi samtalat med biskop Lennart i vårt "Before Church". Det är märkligt att pensionsdagen ska behöva närma sig innan det skräller till! Här ser jag en stor och viktig arena för en nomineringsgrupp som POSK. Lennart pekade tydligt på den fatala partipolitiseringen av kyrkan - den för inget gott med sig. Jag har själv ofta sagt att kyrkomötet är mera partipolitiskt än Gotlands kommun- (region)fullmäktige!
Tillbaka till stavnedläggelse och vigning av ny biskop. Det var högtidligt när Lennart lade ner sin biskopsstav, tog av sig sitt biskopskors (för att stunden efteråt få en kopia av det) och sin biskopsring liksom mitra och biskopskåpa. Det var rörande att se honom avklädd sina biskopsattribut ensam gå kyrkgången ner för att hälsa på gudstjänstdeltagarna!
Lennart fick den här sista lördagen i tjänst verkligen leva upp till sitt valspråk: I världen - inte av världen. Timmen innan mässan med stavnedlägning, var han med och höll i en gungande, rungande gospelkonsert som en del av Pigge Werkelins 50-årsfirande. Här mötte han väldigt många som normalt inte nöter kyrkbänken och gav alla många tänkvärda ord- bland guldglittrande kreationer på sångarna och ett högtaleri som vi inte är vana vid.
Till gårdagens vigningshögmässa i Uppsala hade mellan 150 och 200 gotlänningar rest. Det visar vilken vikt vi tillmäter en biskop. Vigning av vår Sven-Bernhard tillsammans med Linköpings nye biskop, Martin Modeus. Prinsessan Christina på plats från kungahuset. Och en absolut fullsatt domkyrka. Vi gotlänningar hade fått förnämliga platser reserverade så att vi på nära håll kunde följa det hela. Milke Falk, som tidigare jobbat i Visby domkyrka, ledde kören - också en koppling för oss. Flera av oss har dessutom sjungit för Milke.
Efteråt hade vi mottagning för vår nye biskop på Gotlands Nation. Många ville med ord och gåvor välkomna honom. Och inte mindre än fyra Visbybiskopar var där: Tore Furberg, som aldrig åldras en dag, Biörn Fjärstedt och Lennart Koskinen ville alla välkomna sin efterträdare.
Eva och Sven Bernhard Fast är redan gotlänningar. Det hedrar dem att de redan den 1 mars skrev sig i församlingen/kommunen! Nu ska vi hoppas att Eva hittar ett passande arbete på Gotland. Eva jobbar med ensamkommande barn/ungdomar, som därtill är analfabeter. Eftersom vi vill öka vår kvot av dessa på Gotland så hoppas jag att det dyker upp ett passande jobb för henne! Hon behövs i biskopsgården som jordnära biskopsfru!
Redan i veckan har vi vårt första beredningsutskott i stiftsstyrelsen med Sven Bernhard som ordförande. Det ska bli spännande att uppleva honóm i den rollen. Stiftet har många och stora frågor att ta tag i - helt i linje med Lennarts debattutspel!
tisdag 4 januari 2011
Ett nytt år
Så har då de första - kanske stillsamma - dagarna av 2011 passerat. Ett nytt år ger alltid anledning till reflektion. Hur var det år som gick? Vilka känslor och minnen efterlämnar det? Vad har jag lärt mig? Är jag förhoppningsfull, pessimistisk eller allmänt avvaktande inför det nya året?
Efter en julhelg präglad av samvaro med nära och kära, har jag varit mestadels ledig och haft mycket egen tid - något som annars ofta är bristvara. Det största glädjen under 2010 har naturligtvis varit att få ytterligare ett litet barnbarn i slutet på året. Förhoppningsvis ska jag ha mera tid att vara farmor nu än när de båda äldre barnbarnen föddes. Samuel fyller snart 11 år och Joel fyllde nyligen 8 år.
Att grotta ner sig i det som varit jobbigt under året, tjänar ingenting till. Man lär sig en hel del även av de tuffare törnarna. Framförallt om människor. Jag har fått möta så många positiva och vänliga personer, så många äkta vänner. Ibland tidigare helt okända. De uppväger med råge den klick som "smajlar-framåt-och-sparkar-bakåt" eller som präglas av falskhet, egoism och att man är bra att ha så länge som dom själva har nytta av en. Ibland verkar empati vara en bristvara i förhållande till egoism och "sköt-Dig-själv-och-skit-i-andra"- attityder. Det är först i motvind som den äkta vänskapen träder fram och står stadig.
Det har under 2010 varit väldigt stimulerande att få vara styrelseordförande i Niklas' företag. Det har hänt och händer mycket. TOTT Hotel har naturligtvis varit den stora utmaningen, tröstlösheten över att villkoren för Visby Strandbys (Snäcks Campings) existens består visserligen, men företagen präglas av unga ledares framtidstro och entusiasm - det är fantastiskt att aktivt få vara med om den här fortsatta utvecklingen av det som hösten 1979 började som ett köksbordsföretag.
Politiskt har arbetet med Kulturplanen känts bra. Vi har haft en god dialog ned det gotländska samhället och jag känner att vi lämnar över ett gott förarbete till den nya majoriteten. Även om jag hade för avsikt att inte ha några nämnduppdrag under den kommande mandatperioden, så känns det ändå stimulerande att nu vara aktiv och lära mig två nya områden: som ledamot i polisstyrelsen och ersättare i Hälso- och Sjukvårdsnämnden. Jag ältar inte heller valförlusten: efter fyra år med minimal majoritet för Alliansen, tror jag inte det är till skada för såväl Allianssamarbetet som den egna partiprofileringen att vara i opposition i fyra år.
Mina förhoppningar inför 2011 kan väl enkelt sammanfattas så här:
- Jobba mindre!
- Bidra till strategiskt samarbete för turismens utveckling
- Att som projektledare ge återuppbyggandet av 1599 års orgel en rejäl skjuts framåt
- Få igång ett spännande Östersjöprojekt
I slutet av 2010 blev jag invald i styrelsen för Fonden för Mänskliga Rättigheter. Jag ser fram emot att aktivt gå in i det uppdraget. Här finns tyvärr otroligt mycket att göra, inte bara för människor i länder långt bort, utan också i vår nära omgivning som Vitryssland och Ryssland.
Sigtunastiftelsen, där jag är vice ordförande, har ett spännande år framför sig. Tällbergkonferensen tar plats i Sigtuna i slutet på juni och passar väl in i stiftelsens profil, stiftelsens internationella engagemang utvecklas och en ny hotellchef ska rekryteras. Viktiga frågor på den agendan också!
Så det blir nog lite drygt heltid ändå.....
Efter en julhelg präglad av samvaro med nära och kära, har jag varit mestadels ledig och haft mycket egen tid - något som annars ofta är bristvara. Det största glädjen under 2010 har naturligtvis varit att få ytterligare ett litet barnbarn i slutet på året. Förhoppningsvis ska jag ha mera tid att vara farmor nu än när de båda äldre barnbarnen föddes. Samuel fyller snart 11 år och Joel fyllde nyligen 8 år.
Att grotta ner sig i det som varit jobbigt under året, tjänar ingenting till. Man lär sig en hel del även av de tuffare törnarna. Framförallt om människor. Jag har fått möta så många positiva och vänliga personer, så många äkta vänner. Ibland tidigare helt okända. De uppväger med råge den klick som "smajlar-framåt-och-sparkar-bakåt" eller som präglas av falskhet, egoism och att man är bra att ha så länge som dom själva har nytta av en. Ibland verkar empati vara en bristvara i förhållande till egoism och "sköt-Dig-själv-och-skit-i-andra"- attityder. Det är först i motvind som den äkta vänskapen träder fram och står stadig.
Det har under 2010 varit väldigt stimulerande att få vara styrelseordförande i Niklas' företag. Det har hänt och händer mycket. TOTT Hotel har naturligtvis varit den stora utmaningen, tröstlösheten över att villkoren för Visby Strandbys (Snäcks Campings) existens består visserligen, men företagen präglas av unga ledares framtidstro och entusiasm - det är fantastiskt att aktivt få vara med om den här fortsatta utvecklingen av det som hösten 1979 började som ett köksbordsföretag.
Politiskt har arbetet med Kulturplanen känts bra. Vi har haft en god dialog ned det gotländska samhället och jag känner att vi lämnar över ett gott förarbete till den nya majoriteten. Även om jag hade för avsikt att inte ha några nämnduppdrag under den kommande mandatperioden, så känns det ändå stimulerande att nu vara aktiv och lära mig två nya områden: som ledamot i polisstyrelsen och ersättare i Hälso- och Sjukvårdsnämnden. Jag ältar inte heller valförlusten: efter fyra år med minimal majoritet för Alliansen, tror jag inte det är till skada för såväl Allianssamarbetet som den egna partiprofileringen att vara i opposition i fyra år.
Mina förhoppningar inför 2011 kan väl enkelt sammanfattas så här:
- Jobba mindre!
- Bidra till strategiskt samarbete för turismens utveckling
- Att som projektledare ge återuppbyggandet av 1599 års orgel en rejäl skjuts framåt
- Få igång ett spännande Östersjöprojekt
I slutet av 2010 blev jag invald i styrelsen för Fonden för Mänskliga Rättigheter. Jag ser fram emot att aktivt gå in i det uppdraget. Här finns tyvärr otroligt mycket att göra, inte bara för människor i länder långt bort, utan också i vår nära omgivning som Vitryssland och Ryssland.
Sigtunastiftelsen, där jag är vice ordförande, har ett spännande år framför sig. Tällbergkonferensen tar plats i Sigtuna i slutet på juni och passar väl in i stiftelsens profil, stiftelsens internationella engagemang utvecklas och en ny hotellchef ska rekryteras. Viktiga frågor på den agendan också!
Så det blir nog lite drygt heltid ändå.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
