Byte på biskopsstolen i Visby

Så har vi då avtackat Lennart Koskinen för nästan åtta år som stiftets biskop. Det skedde lördagen den 26 februari. Och igår den 6 mars vigdes vår nye biskop Sven-Bernhard Fast vid en högtidlig gudstjänst i Uppsala domkyrka.

För POSK's del så inledde vi en dryg vecka innnan med ett samtal med biskop Lennart för att summera hans biskopstid - och tillsammans med honom blicka framåt. Hans år som biskop har i hög grad präglats av ett enormt arbete för att knyta samman de svenska utlandsförsamlingarna med Visby stift. Resorna har varit många och långa. Ändå är det tydligt att de gotländska församlingarna ligger Lennart varmt om hjärtat och att han gärna kommer att återvända hit. Lennart pekade särskilt på församlingarnas behov att få vara församlingar i praktisk handling - kyrkoordningen får inte sätta hinder för det.

Naturligtvis så diskuterade vi den debatt som Lennart väckt i Kyrkans Tidning: behovet att lyssna på medlemmarna och låta medlemmarna vara aktiva. Det som förvånar mig och många andra är att biskoparna inte tidigare tagit bladet från munnen och agerat kraftfullt och skapat opinion i den här frågan. Det är precis det som våra deltagare i Gotlands Kyrkvecka efterlyst, när vi samtalat med biskop Lennart i vårt "Before Church". Det är märkligt att pensionsdagen ska behöva närma sig innan det skräller till! Här ser jag en stor och viktig arena för en nomineringsgrupp som POSK. Lennart pekade tydligt på den fatala partipolitiseringen av kyrkan - den för inget gott med sig. Jag har själv ofta sagt att kyrkomötet är mera partipolitiskt än Gotlands kommun- (region)fullmäktige!

Tillbaka till stavnedläggelse och vigning av ny biskop. Det var högtidligt när Lennart lade ner sin biskopsstav, tog av sig sitt biskopskors (för att stunden efteråt få en kopia av det) och sin biskopsring liksom mitra och biskopskåpa. Det var rörande att se honom avklädd sina biskopsattribut ensam gå kyrkgången ner för att hälsa på gudstjänstdeltagarna!

Lennart fick den här sista lördagen i tjänst verkligen leva upp till sitt valspråk: I världen - inte av världen. Timmen innan mässan med stavnedlägning, var han med och höll i en gungande, rungande gospelkonsert som en del av Pigge Werkelins 50-årsfirande. Här mötte han väldigt många som normalt inte nöter kyrkbänken och gav alla många tänkvärda ord- bland guldglittrande kreationer på sångarna och ett högtaleri som vi inte är vana vid.

Till gårdagens vigningshögmässa i Uppsala hade mellan 150 och 200 gotlänningar rest. Det visar vilken vikt vi tillmäter en biskop. Vigning av vår Sven-Bernhard tillsammans med Linköpings nye biskop, Martin Modeus. Prinsessan Christina på plats från kungahuset. Och en absolut fullsatt domkyrka. Vi gotlänningar hade fått förnämliga platser reserverade så att vi på nära håll kunde följa det hela. Milke Falk, som tidigare jobbat i Visby domkyrka, ledde kören - också en koppling för oss. Flera av oss har dessutom sjungit för Milke.

Efteråt hade vi mottagning för vår nye biskop på Gotlands Nation. Många ville med ord och gåvor välkomna honom. Och inte mindre än fyra Visbybiskopar var där: Tore Furberg, som aldrig åldras en dag, Biörn Fjärstedt och Lennart Koskinen ville alla välkomna sin efterträdare.

Eva och Sven Bernhard Fast är redan gotlänningar. Det hedrar dem att de redan den 1 mars skrev sig i församlingen/kommunen! Nu ska vi hoppas att Eva hittar ett passande arbete på Gotland. Eva jobbar med ensamkommande barn/ungdomar, som därtill är analfabeter. Eftersom vi vill öka vår kvot av dessa på Gotland så hoppas jag att det dyker upp ett passande jobb för henne! Hon behövs i biskopsgården som jordnära biskopsfru!

Redan i veckan har vi vårt första beredningsutskott i stiftsstyrelsen med Sven Bernhard som ordförande. Det ska bli spännande att uppleva honóm i den rollen. Stiftet har många och stora frågor att ta tag i - helt i linje med Lennarts debattutspel!