Gotland i strålande sommarsol - bättre inramning kan Kyrkveckan inte få. Ett önskemål från förra året vara att veckan skulle börja med en gemensam kick-off på ett tydligt sätt. Därför bussutflykt med möjlighet att bekanta sig med en deltagare som man inte kände tidigare. Alla fick också tillsammans med sin granne i bussen formulera kyrkans viktigaste framtidsfrågor. De synpunkterna ska jag ta mig an och använda för fredagens samtal med Lennart Koskinen i "Heta Stolen".
Målet för dagens bussfärd var vidunderligt vackert belägna Fröjel kyrka. Med utsikt över havet och Karlsöarna och sommarsolens blänk i havet, avnjöt vi en god buffet. Innan återfärden till Visby, berättade kyrkoherde Lasse Blom om kyrkan och naturligtvis MÅSTE vi bara sjunga Kolmodins Sommarpsalm i den med sommarblomster smyckade kyrkan. Det har Per Westberg filmat och lagt ut på Facebook.
Väl tillbaka i Visby var det dags för inledande mässa. Vår domprost Mats Hermansson har levererat många goda predikningar, men näst efter hans installationspredikan var det här det bästa han gjort: fantastiskt väl formulerade tankar om vår rädsla som ställer till det på olika sätt för oss - MEN den hopp- och tröstingivande röda tråden var "Var inte rädd".Jag fick hans predikan och ska läsa den många gånger, framförallt när livet känns som en promenad med grus i skorna.
Imorgon väntar vi med spänning på att få veta vem som har utsetts till Kyrkans Förnyare. På Facebook och Twitter kommer säkert korta budskap om dagens händelser att synas många många gånger
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
Jämställdhet - ett spel för gallerierna?
Det var länge sedan jag skrev nu. Efter att först ha ägnat mycket tid åt reflektion har jag sedan flugit och farit på olika uppdrag. Spännande men allt slitsammare.
Gotlands Tidningar tar upp den gotländska jämställdheten i en stort uppslagen artikel och i de båda ledarna (båda skrivna av kvinnor!). Jag kan bara hålla med i allt som skrivs.
Eftersom jag redan för drygt 30 år sedan blev egen företagare och sedan successivt byggt upp den verksamheten med framgång, kan jag lätt se tillbaka på hur bilden av en satsande kvinna i ledande position förändrats. Till att börja med skulle jag vilja kalla det för att jag betraktades som ett pittoreskt inslag i9 manssamhället, ju större verksamheten blev, desto mera började jag betraktas som ett hot. Inom politiken är det precis likadant.Kanske ännu falskare.
Nu ska man inte dra alla män över en kam. Bland de som supportat mig mest i alla lägen, så finns det många män. Och man ska i ärlighetens namn säga att andra kvinnors avundsjuka och elakhet kan vara ännu värre att uthärda. För tro inte att kvinnor stöttar kvinnor - nej, nej: då slår jantelagen till med full kraft.
Jag är övertygad om att varje kvinna som vill satsa och ta sig fram, är beredd att slåss för sin sak och att möta motstånd. Det motstånd som är svårt att bära är det som intieras bakom ryggen och sedan renderar i en kniv i ryggen. Fajter ska man utkämpa framifrån, rakt i ansiktet. Allra värst är de, män som kvinnor, som smajlar framåt och sparkar bakåt. Det finns ingenting som får mig att bli så illa berörd som elakhet och intrigerande bakom ryggen. Många kvinnor tycker inte att det är värt att utstå allt det här och väljer därför att kliva av eller att stiga åt sidan. Livet är för kort för att en stor del ska få upptas av sådant som förpestar det, istället för att förgylla det.
Jantelagen är och förblir vårt främsta gissel.Tänk om vi kunde glädjas över en kollegas framgång iställetför att svärta ner! Vilket lyft! Vilken attitydskillnad som skulle ge avtryck i hela samhället - till gagn för ett gott samhälle, präglat av jämlikhet och jämställdhet
Gotlands Tidningar tar upp den gotländska jämställdheten i en stort uppslagen artikel och i de båda ledarna (båda skrivna av kvinnor!). Jag kan bara hålla med i allt som skrivs.
Eftersom jag redan för drygt 30 år sedan blev egen företagare och sedan successivt byggt upp den verksamheten med framgång, kan jag lätt se tillbaka på hur bilden av en satsande kvinna i ledande position förändrats. Till att börja med skulle jag vilja kalla det för att jag betraktades som ett pittoreskt inslag i9 manssamhället, ju större verksamheten blev, desto mera började jag betraktas som ett hot. Inom politiken är det precis likadant.Kanske ännu falskare.
Nu ska man inte dra alla män över en kam. Bland de som supportat mig mest i alla lägen, så finns det många män. Och man ska i ärlighetens namn säga att andra kvinnors avundsjuka och elakhet kan vara ännu värre att uthärda. För tro inte att kvinnor stöttar kvinnor - nej, nej: då slår jantelagen till med full kraft.
Jag är övertygad om att varje kvinna som vill satsa och ta sig fram, är beredd att slåss för sin sak och att möta motstånd. Det motstånd som är svårt att bära är det som intieras bakom ryggen och sedan renderar i en kniv i ryggen. Fajter ska man utkämpa framifrån, rakt i ansiktet. Allra värst är de, män som kvinnor, som smajlar framåt och sparkar bakåt. Det finns ingenting som får mig att bli så illa berörd som elakhet och intrigerande bakom ryggen. Många kvinnor tycker inte att det är värt att utstå allt det här och väljer därför att kliva av eller att stiga åt sidan. Livet är för kort för att en stor del ska få upptas av sådant som förpestar det, istället för att förgylla det.
Jantelagen är och förblir vårt främsta gissel.Tänk om vi kunde glädjas över en kollegas framgång iställetför att svärta ner! Vilket lyft! Vilken attitydskillnad som skulle ge avtryck i hela samhället - till gagn för ett gott samhälle, präglat av jämlikhet och jämställdhet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
