Kulturen i fokus

Idag var det ett fullmäktigesammanträde som jag verkligen hade velat vara med på: fastställande av vår regionala kulturplan. Jobbet med att få fram den har präglat hela hösten. Så det känns lite surt att inte få vara med om målgången. Många olika grupper har mötts. Allmänheten har haft möjlighet att påverka vid ett antal träffar. Planen har antagits av kultur&fritidsnämnden i total enighet. Men plötsligt vill den nya röd-gröna kommunstyrelsen inskränka valfriheten när det gäller kulturskolan!

I grundförslaget stod det att man ska öppna för fler aktörer och därmed bredda utbudet. Vi tänkte i första hand på Gotlandsmusiken, Länsteatern, studieförbunden. Men trots att detta inte är något nytt utan även finns med i det kulturpolitiska program som antogs av ett enigt fullmäktige i juni 2009, så stryks nu den breddningen. Det är bara kommunens egen kulturskola som får finnas som aktör! Trist för alla de som inte får plats och som inte kan få sina önskemål tillgodosedda. Trist för alla som själva vill få bestämma över sitt kulturutövande. Jag kan inte förstå vad det finns föranledning att hysa oro. Naturligtvis ska andra aktörer godkännas av kommunen. Att då hänvisa till tveksamhet om kvaliteten hos andra aktörer är rena rama tramset.

Dessutom var det ett par intressanta interpellationsdebatter som jag gärna varit med i. Jag hade också en egen interpellation om upphandling av logi och hotelltjänster, där underlaget är minst sagt märkligt.

Istället har jag varit i Stockholm och tillsammans med de övriga fyra regionerna träffat vår kulturminister. Inför införandet av kulturkofferten - eller samverkansmodellen som det så vackert heter - började vi hysa oro för Kulturrådets vilja till samverkan och dialog. Men kulturministern gav lugnande besked om vad det är som gäller. Besluten och inflytandet ute i regionerna ska öka. Och hela modellen bygger på dialog och tillit till varandra.

Det var gott om poliser på Stockholms gator, inte minst i korsningen Drottninggatan-Bryggargatan. Annars flöt julhandeln på som vanligt. Massor med folk överallt. Så det är inte svårt att inse vad som kunnat hända om självmordssprängingen hade lyckats fullt ut.

Skönt att sedan komma hem och avsluta kvällen med julbord i glada vänners lag!