När drevet går

Naturligtvis bör jag också kommentera det drev som nu går mot framförallt mig men där också Lennart Koskinen får sin släng av sleven i Gotlands Allehanda. Sakfrågan om att göra det möjligt att raskt skapa en Östersjöplattform för Gotland på kulturområdet är de intresserade av. Det tar Gotlands Tidningar däremot upp.

När jag går in i något, så innebär det att jag engagerar mig och vill att det ska bli resultat. Och jag har väl lyckats åstadkomma ett och annat i mitt drygt 60-åriga liv. Om man sticker ut hakan, så innebär det också att man får fiender. Jag uppskattar de motståndare som rakt framifrån går emot mig och tar en rak diskussion eller verbal fajt. Och jag avskyr att man agerar bakom ryggen på mig. Det är dessa som gör mig djupt illa i sin systematiska strävan att skada mig som person. Det är också de som får mig att överväga att lägga min energi någon annanstans. När personer inom kyrkan agerar så, har det också lett till en troskris för mig - kan jag tillhöra en kyrka som tyst låter det vara så?

Det finns en handfull personer som gång efter annan försöker göra livet surt för mig. Tack och lov har jag vänner som varnar mig. En person har utlovat att göra allt vad som står i hans/hennes makt för att fälla mig och göra livet till ett helvete för mig. Han/hon har jobbat på det i tre år nu. Naturligtvis har det inte framförts direkt till mig, men väl till ett antal andra som berättat.

Jag har fått ta emot anonyma hotbrev. Det senaste var av en sådan dignitet att jag lämnade det till polisen.

Och varför vill jag då kämpa vidare? Ja, det kan man fråga sig. Kärlek till Gotland och positiva tillrop om att jag behövs i det gotländska samhället, är väl det enda svar jag kan ge. Därtill min totala motvilja mot att de som vill ont eller sitter hemma och gnäller utan att själva göra något, ska vara de som får styra och dominera.

Men tack, ni alla mina vänner, för att ni finns och att jag både får skratta och gråta tillsammans med er!