I hu'vet på Inger Harlevi

Nattvandring på Cypern

2011-08-02T21:11:00.005+02:00

Nu har två av tre omgångar Nattvandrare på Cypern kommit hem efter fullgjorda 14 nätter mitt ute i Ayia Napas hetaste nöjesdistrikt. Som positiva företrädare för Svenska Kyrkan! Jag har haft mycket intressanta samtal med dem. Samtal som manar till reflektion och utveckling inför framtiden.

Jag kan konstatera att såväl i Visby som i Ayia Napa blir kyrkans fasta plats i nöjeslivets centrum ett begrepp för festande svenska ungdomar. I Visby: Vi ses i kyrktältet; i Ayia Napa : Vi ses vid kyrkbänken. Alla de tusentals foton med telefonen som kamera, som nu har spritts lanet runt, är betydligt positivare reklam för oss som kyrka än de helsidesannonser Kyrkokansliet bekostar vart fjärde år när det är dags för kyrkoval. Att föräldrar i Sverige ringer ner till den svenska kyrkoherden på Cypern för att försäkra sig om att Svenska Kyrkan är på plats även i år, visar på ett förtroendekapital värt att förvalta och utveckla. Jag är glad att min envishet gjorde att vi klarade att etablera den här verksamheten förra året och att den i år har utvecklats ytterligare tack vare en mycket god dialog med kyrkoherdeparet Ulla och Björn Rydberg.

Om man jämför Visby och Ayia Napa så är en av de mest påtagliga skillnaderna polisens närvaro i Visby och deras frånvaro i Ayia Napa. Att regionen, polisen och kyrkan har ett gott samarbete i Visby, är oerhört betydelsefullt och har kraftfullt bidragit till en förbättrad sommarsituation. Här har vi något att förmedla och lära ut - men hur?

Kyrkans närvaro blev naturligtvis extra viktig då de fruktansvärda attentaten inträffade i Oslo. Det är minst lika många norska ungdomar som svenska som åker på partysemester till Ayia Napa. Många av dem hade vänner och bekanta som fallit offer för gärningsmannens vilda skjutande på Utöya. Då är det tråkigt att inte Norska Kyrkan har någon bemanning i Ayia Napa på sommaren. Likaväl som vi under resten av året samarbetar som Scandinavian Church borde vi också göra det under sommaren, på plats i nattlivets centrum.Det behovet är inte enbart relaterat till en galnings massaker.

Visby Stift är också Utlandskyrkans stift. Vår biskop är "hela världens biskop".... Visby Stift har därför genom sitt Internationella Råd två somrar i rad tagit ansvar för Nattvandringen i Ayia Napa, i ett gott och nära samarbete med den svenska församlingen på Cypern som samlat in medel för att bekosta boende m.m. Konceptet behövs sannolikt på fler platser där svenska ungdomar lever partyliv. Jag hoppas att det finns vilja och intresse att från kansliet i Uppsala diskutera en verksamhet som är relevant. En verksamhet där de som representerar Svenska Kyrkan i nattens stökiga timmar varje natt får höra:"att ni är här gör att jag vill fortsätta att vara medlem, jag hade annars tänkt att gå ur".

Detta är för mig, som medmänniska - och i ett formellt perspektiv som ordförande i Visby Stifts Internationella Råd, oerhört relevanta kyrkliga frågor som jag hoppas få möjlighet att diskutera i ett nationellt sammanhang. Att finnas där kyrkan behövs, det är att vara kyrka mitt i en tuff verklighet! Det är där kyrkan ska vara!

När drevet lagt sig

2011-07-23T19:04:00.005+02:00

Om man spottar på en sten tillräckligt länge blir den våt. Om man hänger ut en person tillräckligt många gånger blir hon knäckt. Det fokus som min person varit föremål för i samband med kyrkostyrelsens agerande i frågan om kyrkoantikvarisk ersättning är helt absurd. Domprosten tog time ut = en liten artikel. Jag tar time out = helsida och därtill förstasida.

Åke G Sjöberg skriver ett brev till mig. Han berättar själv för mig några dagar senare att han MEDVETET skickat kopia till Länsstyrelsen, Stiftskansliet och Domkyrkoförsamling för att vara säker på att brevet diareförs och att det därmed är OK att se till att det kommer till media. Vadå dold agenda? Hederligt hade varit att direkt skicka det hela till media som ett Öppet brev till mig. Vi har yttrandefrihet i Sverige och var och en får skriva och tycka vad han/hon vill. Men dolda agendor i syfte att sätta knivar i ryggen är bara fult. Jag har inte kommenterat och tänker inte kommentera Sjöbergs brev. Det har inte heller något som helst att göra med mitt beslut att ta time out. Hade inte kyrkostyrelsens anmälan kommit mitt under pågående Kyrkvecka och precis innan Almedalsveckan, hade jag haft tid att prata med dem som det är relevant att prata med och Sjöbergs brev hade landat på hälleberget.

Jag antar att Sjöbergs tidpunkt, mitt under Almedalsveckan, var mycket medvetet vald för att se till att Gotlands Tidningar nåddes av det. Men det var nog bra. Det innebar att jag, trots att det inte är en partipolitisk fråga, fick ett oerhört stöd av Moderaterna, såväl av nationella företrädare som av regionala. Jag är glad att jag tillhör ett politiskt parti som visar medkänsla och erbjuder hjälp, trots att de inte har med saken att göra.

Jag har aldrig mötts av så starkt stöd som nu. Från väntat och främst oväntat håll. Jag var samma dag som Gotlands Tidningar på första sidan och på löpsedeln vrålade ut " Han kräver Inger Harlevis avgång" på ett kulturhistoriskt seminarium. Det betydde oerhört mycket för mig att där möta det stöd jag fick från historiskt och kulturellt sakkunniga personer och deras syn på Sjöbergs besserwisseruttalanden i detta och andra fall. "Ta inte åt Dig! Stå på Dig! Du behövs!" Tack för de orden.

Jag blir ledsen över att en av de mest äkta kyrktanterna vi har, berättade att hon gråtit en hel dag över det som hon anser vara ett oförskämt påhopp på mig från Sjöberg. Jag blir glad när för mig vilt främmande personer kommer fram till mig och säger: Stå på Dig. Gotland behöver Dig.

Detta och mycket mera plus en välgörande vistelse i Tyskland samt en positivt omtumlande måndag, har gjort att jag så sakteliga börjar må bättre. Jag sover gott igen (innebär därmed inte särskilt många timmar- men det har det inte gjort de senaste 20 åren), magkatarrsymptomen är borta och galloperande hjärtslag och tryck över bröstet gör sig alltmera sällan påminda. Jag har tid för att analysera vad som är viktigt för mig. Jag har av naturen blivit utrustad med massor av energi, men har nog till viss del slösat bort den på saker där jag blivit utnyttjad. Nu finns tid för eftertanke. Vad är viktigt? Var bidrar jag och känner att jag samtidigt får något betydelsefullt tillbaka? Vilka uppdrag som tar mycket tid i anspråk ska jag hålla fast vid? Vad betyder Svenska Kyrkan för mig - min gudstro sitter näppeligen i trossamfundet? Ska jag fortsätta att vara drivande i Visby Stadsmission? Vad betyder Sigtunastiftelsen? Är det viktigt att finnas med i den gotländska politiken? Det enda som till 100% känns självklart och motiverande, är det jag gör inom Hansan. År av slit från min sida, har nu gett Hansan en position i Europasammanhang och i implementeringen av EU's Östersjöstrategi. Många Hansestäder ser detta och hör av sig och vill knyta mig till sig. Det är många tankar som ska tänkas de kommande veckorna...... Dessutom är vi några kvinnor som på olika håll i landet utsatts för drev på olika sätt,och som nu funderar på att bilda ett nätverk för att stötta varandra och andra kvinnor som blir utsatta. Håkan Juholt utttyckte sig mycket väl i sitt Nikodemussamtal i domkyrkan: Han ser ett hot i medias blixtsnabba benägenhet att döma rätt eller fel, svart eller vitt, sant eller osant,att media agerar domstol och att skampålar reses i varenda kommun samt att detta kan bidra till att inte människor vill/vågar engagera sig. Väl talat!

Slutligen vill jag bara säga TACK till alla som burit mig under några svåra veckor. Ingen nämnd och definitvt ingen glömd!

Kyrkoantikvarisk kompetens

2011-06-18T22:37:00.002+02:00

Jag välkomnar att stiftskansliet anställer en person med kyrkoantikvarisk kompetens. Sedan stiftsstyrelsen under förra mandatperioden inrättade en kyrkoantikvarisk samrådsgrupp har detta varit ett änskemål, inte minst från länets kyrkoantikvarie och mig. Och nu kan vi inom kort gå i mål med en sådan anställning.

Idag har jag läst rapporten om den interna styrningen och kontrollen av de antikvariska frågorna i Visby stift. Den är bra. Den visar att Länsstyrelsen är den enda instans som haft kyrkoantikvarisk kompetens, därtill med en synnerligen kompetent och engagerad antikvarie, besjälad av Gotlands kulturskatter och värdet av att värna dem. Jag läser inte rapporten som ett påhopp på någon. Att denna antikvariska kompetens har funnits på ett enda ställe har utvecklat en kultur i dessa frågor som fått skena iväg. Det finns inget ont uppsåt i detta, inga tankar på egen vinning. Men det finns ett spänningsfält mellan de rent kulturhistoriska bevarandevärdena och de kyrkliga intressena. Därför är det viktigt att kyrkan har sin alldeles egna kompetens på området.

Jag tror det kommer något gott ut av denna turbulens. En kreativ dialog mellan alla involverade. En nationell dialog till gagn för alla parter, också staten. Däremot så tycker jag att det är att ta till övertoner i förhoppning om att visa handlingskraft, när man pratar om polisanmälan från nationell nivå. Det skickar totalt fel signaler om vad detta i grund och botten handlar om. Samtala och lyssna och lär av de konsekvenser som kan uppstå när tillräcklig kompetens inte finns inom kyrkans egna led!

Det jag inte kan acceptera är hur nationella nivån kommunicerar. Jag finner det ytterst märkligt att kyrkostyrelsens informatör först skickar ett mejl till en lokal journalist om kyrkostyrelsens beslut, en information som gjorde att såväl Mats Hermansson som jag blev totalt tagna på sängen i torsdags. Med den erfarenhet jag har av inte minst den kommunala världen finner jag det yttest märkligt att man inte går igenom revisionsrapporten med dem som berörs - först under fredagen erbjuder man att skicka den och då via vanlig snigelpost. Nu blev det inte så, den moderna tekniken segrade.

Medan jag sitter ute på min terass och skriver detta börjar ett stilla sommarregn falla och lille vovven Kenzo tycker att det är dags att gå in och lägga sig. Sommarvärmen finns dock i luften och jag njuter av att sitta under tak och höra regnet droppa.

Full fart.....

2011-04-02T19:17:00.007+02:00

Det har varit oerhört fartfyllt på sista tiden, arbetstimmarna har varit kreativa men för många.

Främst beror det på Europarådets intresse för Hansan och mitt ansvar för detta som vice ordförande för nätverket. Vår sakkunnige, Professor Graeme Evans, knuten till London Metropolis University har lagt fram en mycket intressant marknadsundersökning. Den visar att Hansestäderna vill fokusera på det gemensamma historiska kulturarvet och utveckla turismen. En enkät som drygt 60 städer i 11 länder besvarat ger ett tydligt besked om detta. Evans ser också att Hansan skulle fungera som utmärkt varumärke för samarbete i Östersjöregionen, både för att främja export för småföretagare (upp till 50 anställda handlar det om) och för turismen. Han ser det samarbete som jag initierat med Air Baltic som en mycket viktig komponent för turismutvecklingen. Flygbolagets intresse syns närmast genom ett reportage om Hansan i deras ombordtidning i form av en intervju med mig. Tack Gotlands Allehanda för hjälp med professionellt foto!

Jag gläder mig över att Region Gotland efter sju sorger nu aktivt är med i det exportprojekt som westfaliska staden Herford tagít initiativ till! Nu blir vår exportmognad belyst utifrån - och det är bara att tacka och ta emot. Länsstyrelsen finns också med och det ska bli spännande att följa fortsättningen. Totalt deltar 24 städer från 9 länder i projektet. Varje deltagare få ta med två företag. Det innebär att 48 företag från 9 länder knyter kontakt med varandra. Vilken möjlighet! Tänk om Gotland kunde ta på sig en liknande ledartröja för att utveckla Hansaturismen!! Om vi tog vara på de möjligheter vi har istället för att låta Jantelag dominera, skulle det kunna hända MASSOR!!

Inom ramen för detta ska jag främst forsätta att odla intresset från Europarådet så att Hansan blir "pilot" när de nu vill utveckla sina Cultural Routes och jag ska ömt vårda och utveckla intresset från EU-kommissionens Tourism Unit. Vi kommer att ha ett spännande presidiemöte i Hansan den 15 april för att förbereda en viktig diskussion med alla Hansestäder i Kaunas den 19-22 maj under Hansedagarna.

Det här arbetet har gjort att Lübeck mer än någonsin är att betrakta som min andra hemstad. Senast jag var där, förrförra veckan, så fick jag också möjlighet att träffa Nobelpristagaren i litteratur Herta Müller. Hon är rumänska till börden och är några år yngre än jag. När jag ännu var 19 år fick jag jobb som reseledare i Rumänien. Min mamma var INTE glad över att jag skulle jobba bakom järnridån. Men det år jag tillbringade där är den nyttigaste undervisning i livskunskap som jag fått. Ceaucescu härskade. Det hörde till vardagen att plocka mikrofoner ur väggarna. Skitsnygga killar, tyvärr i Securitate-uniform, flyttade in i rummet bredvid mitt och försökte bjuda ut mig. I Karpaterna var jag reseledare för den första svenska turism som sökte sig dit och vi bodde i en semesterby som tidigare tillhört rumänska kommunistpartiet.Jag hade värsting-bungalowen, där även Ceaucescu själv bott, med en av byns få telefoner, ett badrum stort som en halv fotbollsplan med guldkranar etc, officiella besök från Bukarest för att se hur svenskarna hade det hörde till vardagen osv osv. Nyttigt för en ung svenska med ett pass som gav frihet att resa vart som helst i världen at uppleva denna för medborgarna inlåsta och nedtystade vardag. De erfarenheterna bär jag med mig livet igenom. Jag lärde mig genom praktisk erfarenhet vad frihet begtyder vare sig det handlar om att uttrycka vad man vill eller resa vart man vill - kort sagt värdet av demokrati. Herta Müllers böcker belyser detta. Det var fantastiskt att höra henne, få prata med henne om det forna Rumänien utifrån våra olika utgångsperspektiv,; hon som inföding, jag som "gästarbetare" utifrån. Jag återvänder gärna till hennes böcker och hennes bild av det Rumänien som lärde mig så mycket om vilken förmån VI har som fått växa upp i ett fritt och demokratiskt land.

På hemmaplan så har det varit lite efterdyningar av Stadsmissionens förvärv av f.d. folktandvården på Gråbo för att där etablera en mötesplats. Vi är några eldsjälar som kämpat med den visionen i drygt två år, ända sedan det helt onödiga mordet på nyårsnatten 2008/2009. Stadsmissionen och Röda Korset har varit bärare. Polisen genom Johan Grenfors har varit ett ovärderlig stöd. Vi var nästan i mål med Alliansen uner förra mandaperioden. Vi såg till att vår tilltänkta Mötesplats inte fick bli ett slagträ i valkampanjen. Den nya majoriteten talade säkert femtio gånger om för oss hur viktigt vårt projekt var och att det skulle ordna sig. Men några konkreta förslag kom aldrig. Stadsmissionen var hela tiden tydlig med hur mycket det hela fick kosta inklusive upprustning. När det närmade sig beslut förblev mejl och brev obesvarade. Utan någon som helst kontakt fattade regionstyrelsen beslut den 27 januari om en försäljning som Stadsmissionen inte kunde acceptera. Därför var Röda Korset, Polisen och Stadsmissionen helt överens om att det därmed inte var möjligt att genomföra projektet. GEMENSAMT, inte ens mitt förslag, kallade vi därför till en presskonferens för att informera om detta. Det är därför helt oacceptabelt med det påhop som Håkan Ericsson nu två gånger har gjort på mig för att beskylla mig för att göra partipolitik av det hela. Håkan Ericsson har ingen aning om det arbete som bedrivits i två år för att möjliggöra en mötesplats på Gråbo. Han väljer att på ett simpelt sätt smutskasta mig. Åke Svensson har varit en god samtalspartner på slutvarvet - men initiativen har inte kommit från den socialdemokrati som lovade att storsatsa på Gråbo i valrörelsen. Knivhugg kan jag i viss mån stå ut med, men det Håkan Ericsson nu sett till att göra är att dränera mig på den energi jag haft och som gjort att jag på Stadsmissionens uppdrag lagt ner otroligt många ideella timmar för att komma dit vi är idag. Ett inlägg på Facebook från min dotter stärker mig i min uppfattning att inte lägga tid på sådant och sådana som dränerar mig på energi:

Surround yourself with people that makes you happy. Stay openminded and you will meet a lot of new friends that contribute to make your life amazing. The ones putting you in doubt, are the ones to leave behind.

Imorgon åker jag till Cypern för att förbereda sommarens satsning på "Varannan vatten" för ungdomar i den cypriotiska sommarnatten. Dessutom ska den skandinaviska fösamlingen där och Visby Domkyrkoförsamling bli vänförsamlingar. Väderrapporetn talar om en del regn - men metereologer har haft fel förr.... Från Cypern sedan direkt till Kiruna för den årliga kyrkoantikvariska konferensen. Den är viktig för oss i Visby Stift.

Gotlands Turistförening, Gotland Promotion och Gotlands Tidningar

2011-03-20T19:04:00.004+01:00

Jag har just kommit hem efter ett antal konstruktiva arbetsdagar för Hansan i Lübeck. Och det är verkligen att återvända till den lilla inskränkta världen, där Jantelagen och dess bärare sitter i högsätet. Förvisso visste jag att Magnus Wiman spytt galla i Radio Gotland och jag fick i fredags också på begäran artiklarna i Gotlands Tidningar (GT) på mejl, eftersom de inte publicerades i nätupplagan. Men att nu se krigsrubriken på förstastidan i fredagens GT gav det hela en ny dimension.

Jag blev kontaktad av GT's journalist i torsdags och fick förvisso bemöta Wimans kritik. Men inte ett ord om att han påstått att jag suttit 25 år i valberedningen. Men den "sanningen" får däremot Hans Klintbom tycka till om - och gör det dessutom. Jag har suttit i GTF's valberedning i ÅTTA år. Vald på ett år i taget. Och blivit omvald av årsmötet (valberedningen har naturligtvis inte själva lagt något förslag på detta).Vid ett tillfälle när jag inte var närvarande på årsmötet försökte Magnus Wiman kuppa bort mig genom att till årsmötespresidiet påstå att jag hade avsagt mig. Det tog mötesordförande upp som en sanning trots att det inte fanns någon som hört talas om detta. Jag blev uppringd innan det var dags att gå till beslut och årsmötet kunde därmed få reda på att detta inte var sant.

GTF har haft en aktiv valberedning. Samtliga ledamöter har lagt ner ett stort jobb med att efterhöra medlemmars synpunkter, att tala med styrelseledamöter m.m Vi har haft en god geografisk spridning. Det har lett till att vi haft anledning att framföra ett antal kritiska synpunkter till såväl turistchef som ordförande.

Magnus Wiman smutskastade Eva Werkelin i och för sig utan att nämna hennes namn vid GTF's extra årsmöte, men alla förstod vem han åsyftade. Eva är ett gott exempel på hur valberedningen nominerat en kandidat som sett behovet av en paraplyorgansiation för turismen men som varit kritisk till hur den fungerar - och varit beredd att försöka förändra. Hon gav upp. Tyvärr. Hon och några till som satt i styrelsen samtidigt ansåg det helt meningslöst att komma med kritik och att vilja förändra. Det föll inte i god jord.

Att påstå att valberedningen skulle ha större insyn och "makt" än själva styrelsen är så korkat att det faller på sin egen orimlighet. Magnus Wiman är ute efter en sak och det är att till varje pris smutskasta mig. Och det är inte första gången. Han personifierar de som smajlar framåt och sparkar bakåt, dvs de som gärna kastar skit på mig men som i nästa stund gärna ber om hjälp i någon fråga som gagnar dem.

Gotland Promotion är ett annat hatobjekt för Wiman. Och det är inte heller något nytt. Men Wiman har haft alla möjligheter att vara med från början och bygga upp det som blivit en väl fungerande säljorganisation. Det började när Silja Line och Gotlandsbolaget tillsammans bildade Destination Gotland AB (DG) och vann upphandlingen. DG bjöd in näringen till ett möte på Wimans Strand Hotel där de erbjöd ett brett boknings- och försäljningssamarbete, ett nätverk som kom att heta GoNet. Många ville vara med. Så ock Wiman. Men sedan började bekymren med att Silja Line inte levererade boknings- och telefonsystem. Intressenterna hoppade av en efter en. Naturlgitvis även Wiman. Men det var några tappra som stod kvar och utkämpade en helvetisk sommar, som fortsatte att samarbeta och som så småningom bestämde sig för att satsa på ett gemensamt bolag istället för ett nätverk. Och som i det beslutet var beredda att satsa ett 7-siffrigt belopp vardera i form av kontanter och arbetstid. Sedan GP börjat fungera väl och generera vinst, har Wiman på olika sätt ondgjort sig över bolaget och även skrivit en motion till GTF's årsmöte om att GTF borde se på möjligheten att erbjuda medlemmarna gemensam bokningsfunktion.

GP har idag mer än 100 leverantörer. Som av egen fri vilja vill göra sig bokningsbara via GP, däribland Wimans hotell. Man betalar en provision som ser olika ut beroende på typ av tjänst som man vill ha från GP. GP har Sveriges lägsta bokningsprovisioner. Om man inte vill betala dem och vara med i samarbetet så är det faktiskt bara att kliva av och sköta sin försäljning själv. Eller använda ett utländskt bolag som tar dubbelt så hög provision och inte lägger en enda krona på att marknadsföra Gotland. GP lägger en miljon på marknadsföring. Valet ligger hos varje leverantör själv. Och vad vi kan se är de nöjda med den försäljning som GP genererar. Alla har dessutom möjlighet att annonsera tillsammans med GP på fördelaktiga villkor. De som är aktiva i samarbetet får också det bästa utfallet.

Gotland är en fanstastisk ö men skulle vara ännu mer fantastiskt och framgångsrik om Jantelag och avundsjuka kastades överbord. När kommer den dagen?

Byte på biskopsstolen i Visby

2011-03-07T08:49:00.002+01:00

Så har vi då avtackat Lennart Koskinen för nästan åtta år som stiftets biskop. Det skedde lördagen den 26 februari. Och igår den 6 mars vigdes vår nye biskop Sven-Bernhard Fast vid en högtidlig gudstjänst i Uppsala domkyrka.

För POSK's del så inledde vi en dryg vecka innnan med ett samtal med biskop Lennart för att summera hans biskopstid - och tillsammans med honom blicka framåt. Hans år som biskop har i hög grad präglats av ett enormt arbete för att knyta samman de svenska utlandsförsamlingarna med Visby stift. Resorna har varit många och långa. Ändå är det tydligt att de gotländska församlingarna ligger Lennart varmt om hjärtat och att han gärna kommer att återvända hit. Lennart pekade särskilt på församlingarnas behov att få vara församlingar i praktisk handling - kyrkoordningen får inte sätta hinder för det.

Naturligtvis så diskuterade vi den debatt som Lennart väckt i Kyrkans Tidning: behovet att lyssna på medlemmarna och låta medlemmarna vara aktiva. Det som förvånar mig och många andra är att biskoparna inte tidigare tagit bladet från munnen och agerat kraftfullt och skapat opinion i den här frågan. Det är precis det som våra deltagare i Gotlands Kyrkvecka efterlyst, när vi samtalat med biskop Lennart i vårt "Before Church". Det är märkligt att pensionsdagen ska behöva närma sig innan det skräller till! Här ser jag en stor och viktig arena för en nomineringsgrupp som POSK. Lennart pekade tydligt på den fatala partipolitiseringen av kyrkan - den för inget gott med sig. Jag har själv ofta sagt att kyrkomötet är mera partipolitiskt än Gotlands kommun- (region)fullmäktige!

Tillbaka till stavnedläggelse och vigning av ny biskop. Det var högtidligt när Lennart lade ner sin biskopsstav, tog av sig sitt biskopskors (för att stunden efteråt få en kopia av det) och sin biskopsring liksom mitra och biskopskåpa. Det var rörande att se honom avklädd sina biskopsattribut ensam gå kyrkgången ner för att hälsa på gudstjänstdeltagarna!

Lennart fick den här sista lördagen i tjänst verkligen leva upp till sitt valspråk: I världen - inte av världen. Timmen innan mässan med stavnedlägning, var han med och höll i en gungande, rungande gospelkonsert som en del av Pigge Werkelins 50-årsfirande. Här mötte han väldigt många som normalt inte nöter kyrkbänken och gav alla många tänkvärda ord- bland guldglittrande kreationer på sångarna och ett högtaleri som vi inte är vana vid.

Till gårdagens vigningshögmässa i Uppsala hade mellan 150 och 200 gotlänningar rest. Det visar vilken vikt vi tillmäter en biskop. Vigning av vår Sven-Bernhard tillsammans med Linköpings nye biskop, Martin Modeus. Prinsessan Christina på plats från kungahuset. Och en absolut fullsatt domkyrka. Vi gotlänningar hade fått förnämliga platser reserverade så att vi på nära håll kunde följa det hela. Milke Falk, som tidigare jobbat i Visby domkyrka, ledde kören - också en koppling för oss. Flera av oss har dessutom sjungit för Milke.

Efteråt hade vi mottagning för vår nye biskop på Gotlands Nation. Många ville med ord och gåvor välkomna honom. Och inte mindre än fyra Visbybiskopar var där: Tore Furberg, som aldrig åldras en dag, Biörn Fjärstedt och Lennart Koskinen ville alla välkomna sin efterträdare.

Eva och Sven Bernhard Fast är redan gotlänningar. Det hedrar dem att de redan den 1 mars skrev sig i församlingen/kommunen! Nu ska vi hoppas att Eva hittar ett passande arbete på Gotland. Eva jobbar med ensamkommande barn/ungdomar, som därtill är analfabeter. Eftersom vi vill öka vår kvot av dessa på Gotland så hoppas jag att det dyker upp ett passande jobb för henne! Hon behövs i biskopsgården som jordnära biskopsfru!

Redan i veckan har vi vårt första beredningsutskott i stiftsstyrelsen med Sven Bernhard som ordförande. Det ska bli spännande att uppleva honóm i den rollen. Stiftet har många och stora frågor att ta tag i - helt i linje med Lennarts debattutspel!

Ett nytt år

2011-01-04T08:12:00.003+01:00

Så har då de första - kanske stillsamma - dagarna av 2011 passerat. Ett nytt år ger alltid anledning till reflektion. Hur var det år som gick? Vilka känslor och minnen efterlämnar det? Vad har jag lärt mig? Är jag förhoppningsfull, pessimistisk eller allmänt avvaktande inför det nya året?

Efter en julhelg präglad av samvaro med nära och kära, har jag varit mestadels ledig och haft mycket egen tid - något som annars ofta är bristvara. Det största glädjen under 2010 har naturligtvis varit att få ytterligare ett litet barnbarn i slutet på året. Förhoppningsvis ska jag ha mera tid att vara farmor nu än när de båda äldre barnbarnen föddes. Samuel fyller snart 11 år och Joel fyllde nyligen 8 år.

Att grotta ner sig i det som varit jobbigt under året, tjänar ingenting till. Man lär sig en hel del även av de tuffare törnarna. Framförallt om människor. Jag har fått möta så många positiva och vänliga personer, så många äkta vänner. Ibland tidigare helt okända. De uppväger med råge den klick som "smajlar-framåt-och-sparkar-bakåt" eller som präglas av falskhet, egoism och att man är bra att ha så länge som dom själva har nytta av en. Ibland verkar empati vara en bristvara i förhållande till egoism och "sköt-Dig-själv-och-skit-i-andra"- attityder. Det är först i motvind som den äkta vänskapen träder fram och står stadig.

Det har under 2010 varit väldigt stimulerande att få vara styrelseordförande i Niklas' företag. Det har hänt och händer mycket. TOTT Hotel har naturligtvis varit den stora utmaningen, tröstlösheten över att villkoren för Visby Strandbys (Snäcks Campings) existens består visserligen, men företagen präglas av unga ledares framtidstro och entusiasm - det är fantastiskt att aktivt få vara med om den här fortsatta utvecklingen av det som hösten 1979 började som ett köksbordsföretag.

Politiskt har arbetet med Kulturplanen känts bra. Vi har haft en god dialog ned det gotländska samhället och jag känner att vi lämnar över ett gott förarbete till den nya majoriteten. Även om jag hade för avsikt att inte ha några nämnduppdrag under den kommande mandatperioden, så känns det ändå stimulerande att nu vara aktiv och lära mig två nya områden: som ledamot i polisstyrelsen och ersättare i Hälso- och Sjukvårdsnämnden. Jag ältar inte heller valförlusten: efter fyra år med minimal majoritet för Alliansen, tror jag inte det är till skada för såväl Allianssamarbetet som den egna partiprofileringen att vara i opposition i fyra år.

Mina förhoppningar inför 2011 kan väl enkelt sammanfattas så här:
- Jobba mindre!
- Bidra till strategiskt samarbete för turismens utveckling
- Att som projektledare ge återuppbyggandet av 1599 års orgel en rejäl skjuts framåt
- Få igång ett spännande Östersjöprojekt

I slutet av 2010 blev jag invald i styrelsen för Fonden för Mänskliga Rättigheter. Jag ser fram emot att aktivt gå in i det uppdraget. Här finns tyvärr otroligt mycket att göra, inte bara för människor i länder långt bort, utan också i vår nära omgivning som Vitryssland och Ryssland.

Sigtunastiftelsen, där jag är vice ordförande, har ett spännande år framför sig. Tällbergkonferensen tar plats i Sigtuna i slutet på juni och passar väl in i stiftelsens profil, stiftelsens internationella engagemang utvecklas och en ny hotellchef ska rekryteras. Viktiga frågor på den agendan också!

Så det blir nog lite drygt heltid ändå.....

Sven Bernhard Fast ny biskop i Visby

2010-12-22T22:16:00.002+01:00

49-42 i förra valomgången blev idag 99-57 i Sven Bernhard Fasts favör. Det känns bra att det blev ett tydligt valresultat i motsats till förra gången vi valde när det i slutomgången skilde bara TRE röster.

En del vill hävda att Sven Bernhard var utlandskyrkans kandidat medan gotlänningarna ville se Richard Wottle som biskop. Visserligen var resultatet 68-10 i de röster som räknades på stiftskansliet. Men man ska komma ihåg att vi var 18 gotlänningar som röstade där, nämligen stiftsstyrelsens och domkapitlets ledamöter. Det som avgjorde var att Sven Bernhard var den kandidat som attraherade de som röstade på någon annan kandidat förra gången.Sven Bernhard ökade sina röster med 50, Richard med 15. Det gäller också för utfallet på landsbygen idag.

Det här sättet att utse en viktig ledare borde ersättas av en annan ordning. Det börjar väldigt professionellt med att man tar fram en sökprofil. Väldigt många engagerade sig i det arbetet här. Den profilen tas fram utifrån de behov som kyrkfolket ser - då finns ännu inga personer av kött och blod som man tänker på. Det är efterfrågad kompetens som då sätts på pränt. När man anställer en kyrkoherde, så lever sökprofilen hela ansökningsprocessen igenom. Men inte när det gäller biskop. Den som vill bli kyrkoherde grillas och testas i relation till sökprofilen, biskopsvalet övergår alltmer till att likna Robinson. Visserligen genomförs hearingar, som ju kan jämställas med publika antsällningsintervjuer, men någon annan test görs inte.

Dessutom så fungerar uppdraget som elektor väldigt olika. På en del håll fungerar det så som det borde göra överallt: elektorn överlägger med den församling han/hon företräder och röstar i enlighet med majoritetens mening. På andra håll är det tabu att diskutera valet: elektorerna anser att de bara representerar sig själva och
att de har all rätt att rösta efter eget tyckande.

Jag är glad över att vi får en biskop med en mycket bred kompetens och gedigen erfarenhet både nationellt och internationellt. Och jag är lika glad över att vi har kvar Richard som stiftsprost: det arbete han gör på den platsen är otroligt viktigt och ger den stabilitet som saknats tidigare. För mig har det varit viktigt att se till helheten, att själv och tillsammans med andra analysera och fundera kring hur vi på bästa sätt får en gedigen stiftsledning och hur vi i framtiden kan öka gemenskapen och utbytet med utlandsförsamlingarna.

Sven Bernhard har vid hearingen och i intervjuer idag visat hur han kan mejsla ut ett enda beskrivande ord, som sätter sig i minnet. Vid hearingen var det ordet "brobyggare" för att beskriva vad han vill uträtta som biskop. Idag var det ordet "gripen" ur några olika perspektiv för att beskriva sin känsla kring att nu vara biskop electus.

Så kan vi då alla återgå till att invänta att julefriden ska lägga sig. För en del har den redan infunnit sig, för andra , som mig till exempel, innebär det att det ännu är tusen saker som ska uträttas - men jag försöker tänka att det blir jul ialla fall även om inte allt hinns med. Det viktigaste är att få dela gemenskap med nära och kära.

Mötesplats Gotland

2010-12-14T22:09:00.003+01:00

Idag har en oenig kommunstyrelse beslutat upphandla de tjänster som tillhandahålls av Tillväxt Gotland och Gotlands Turistförening i klump, alltså en upphandling som är som skräddarsydd för det bolag dessa båda avser att bilda. Centerns representanter som röstade med de röd-gröna uttrycker en förhoppning om att gotländska företag nu ska gå samman och lägga anbud och jämför med bussupphandlingen. En mycket haltande jämförelse. I det här anbudet kommer det att krävas att bolaget är konkurrensneutralt, dvs inte har några andra egna intressen inom den sfär det ska verka, alltså inom näringsliv i största allmänhet och turism i synnerhet. Det vore bättre att vara ärlig än att försöka slå blå dunster i ögonen på gotlänningarna: upphandlingen är skräddarsydd för ett visst bolag som snart ska bildas. Det skulle förvåna mig oerhört mycket om det kommer in mer än ett anbud.

Och varifrån ska driftskapitalet till det nybildade bolaget komma och hur ska det bestå den kreditvärdighet som kommunen annars kräver?

Idag har jag haft mandatperiodens sista konstkommitté. Det har varit en mycket stimulerande grupp att jobba tillsammans med. Vi summerade våra fyra år och gläder oss åt det ökade intresse för konst som nu kommer till uttryck i flera förvaltningar. Vi fick också en storstilad gåva från en konstnär: 5x75 foton med deviser som manar till samtal om förhållandena på Gotland och i världen. Tack Staffan Hjalmarsson!! Vi vill gärna se dem placerade på fritidsgårdar och bibliotek för att många ska kunna se dem, reflektera och föra dialog om dem. Vi vill till den kommande konstkommittén överlämna propån om att tänka i jämställdhetstermer när det gäller uppdrag för utsmyckning. Heja alla killar - ni har allt att vinna!!!

Kulturen i fokus

2010-12-13T23:11:00.003+01:00

Idag var det ett fullmäktigesammanträde som jag verkligen hade velat vara med på: fastställande av vår regionala kulturplan. Jobbet med att få fram den har präglat hela hösten. Så det känns lite surt att inte få vara med om målgången. Många olika grupper har mötts. Allmänheten har haft möjlighet att påverka vid ett antal träffar. Planen har antagits av kultur&fritidsnämnden i total enighet. Men plötsligt vill den nya röd-gröna kommunstyrelsen inskränka valfriheten när det gäller kulturskolan!

I grundförslaget stod det att man ska öppna för fler aktörer och därmed bredda utbudet. Vi tänkte i första hand på Gotlandsmusiken, Länsteatern, studieförbunden. Men trots att detta inte är något nytt utan även finns med i det kulturpolitiska program som antogs av ett enigt fullmäktige i juni 2009, så stryks nu den breddningen. Det är bara kommunens egen kulturskola som får finnas som aktör! Trist för alla de som inte får plats och som inte kan få sina önskemål tillgodosedda. Trist för alla som själva vill få bestämma över sitt kulturutövande. Jag kan inte förstå vad det finns föranledning att hysa oro. Naturligtvis ska andra aktörer godkännas av kommunen. Att då hänvisa till tveksamhet om kvaliteten hos andra aktörer är rena rama tramset.

Dessutom var det ett par intressanta interpellationsdebatter som jag gärna varit med i. Jag hade också en egen interpellation om upphandling av logi och hotelltjänster, där underlaget är minst sagt märkligt.

Istället har jag varit i Stockholm och tillsammans med de övriga fyra regionerna träffat vår kulturminister. Inför införandet av kulturkofferten - eller samverkansmodellen som det så vackert heter - började vi hysa oro för Kulturrådets vilja till samverkan och dialog. Men kulturministern gav lugnande besked om vad det är som gäller. Besluten och inflytandet ute i regionerna ska öka. Och hela modellen bygger på dialog och tillit till varandra.

Det var gott om poliser på Stockholms gator, inte minst i korsningen Drottninggatan-Bryggargatan. Annars flöt julhandeln på som vanligt. Massor med folk överallt. Så det är inte svårt att inse vad som kunnat hända om självmordssprängingen hade lyckats fullt ut.

Skönt att sedan komma hem och avsluta kvällen med julbord i glada vänners lag!

Hearing med de två slutkandidaterna

2010-12-11T16:23:00.002+01:00

I torsdags kväll var det en fördjupad hearing med de två slutkandidaterna i biskopsvalet. Den visade tydligt på de tydliga skillnader som finns. Sven-Bernhard Fast med en gedigen bakgund inom kyrkan: från 25 år som präst i landsbygd via Rättviks stiftsgård till jobbet som generalsekreterare i Sveriges Kristna Råd med ett mycket brett internationellt kontaktnät. Richard Wottle som gjort snabb karriär inom kyrkan: han blev medlem 1992, konfirmerades 1997 och prästvigdes 2001 och är nu mycket uppskattad stiftsprost; en stiftsprost som för många landsbygdsförsamlingar nu kompenserar biskop Lennarts frånvaro.

Tommy Wahlgren ställde frågor med Lennart Koskinen som "teologisk expertkommentator". Dessutom fick kandidaterna i 10 minuter göra sin egen programförklaring. Från dem har Sven Bernhards tydliga fokus på att vara brobyggare etsat sig fast i mitt minne. Det är det som behövs: en brobyggare mellan Gotland och utlandsförsamlingarna, en brobyggare mellan stad och land, en brobyggare mellan högkyrkligt och folkkyrkligt.

Dessutom så vet vi vilka psalmer som för tillfället var deras favoritpsalmer: Richard sjöng med kraftfull stämma "Uti i Din nåd" medan Sven Bernhard stannade för "Blott i det öppna har Du Din möjlighet". Att vi får en sjungande biskop råder det ingen tvekan om!

Det var också väldigt bra att Tommy återvände till den sökprofil som alla intreserade kunde vara med och ta fram under våren - dvs innan vi hade några ansikten på kandidater, då det endast handlade om vilka kvaliteter vi här hemma och därute ansåg var viktiga. Det är viktigt att hålla fast vid den sökprofilen och inte låta tyckande om de olika personerna få ta överhanden. Och håller man sig till den så är det utan tvekan Sven Bernhard Fast som bäst lever upp till den. Med honom som biskop har vi dessutom kvar Richard som stiftsprost - och i så fall finns det all anledning för alla att ropa : "Bingo!". Denna uppfattning uttryckte jag till Richard dagen efter nomineringsvalet i september,då han hade stiftsmässan och jag var kyrkvärd. Och jag har inte ändrat mig. Med dessa båda på ledande poster i stiftet kan vi se framtiden an med förtröstan.

Biskopsval på vintrigt Gotland

2010-11-30T23:07:00.003+01:00

Så var det dags för första riktiga valomgången i biskopsvalet i Visby; ett val som ju täcker hela världen. 152 av 175 röstberättigade deltog. Tyvärr valskolkade en tredjedel av prästerna i utlandet - vi funderar verkligen över vad det beror på: känns inte valet relevant? tycker man inte att kandidaterna är tillräckligt bra? är det ett avståndstagande från Visby? Jag tycker att vi på alla sätt gjort allt vad vi kunnat för att ha utlandet med på vagnen, genom e-post och genom att alla samtal och utfrågningar varit tillgängliga på hemsidan.

Sven-Bernhard Fast vann. Följd av Richard Wottle. De två ställs nu mot varandra i en andra valomgång den 22 december.

Vi är många som hade hoppats att biskopsvalet skulle kunna länka samman stad och land, Gotland och utlandet. Så blev det inte. Stiftsstyrelsen, domkapitlet och utlandskyrkans röstande gav ett massivt stöd för Sven-Bernhard. 36-3 i förhållande till Wottle. Men på landsbygden såg det annorlunda ut: 39-13 i Wottles favör.

Jag anser att det nu är viktigt att man fokuserar på den kravprofil som många bidrog till att utforma i våras och som hela stiftsstyrelsen ställt sig bakom. Den betonar vikten av att biskopen ska vara en samlande kraft, ha gedigen erfarenhet av såväl församlingsarbete som internationellt arbete och sist men inte minst: komma in i stiftet med ett utifrån-perspektiv. Vi måste ha en biskop som man lyssnar på och hyser respekt för på Kyrkokansliet i Uppsala och som samtidigt ser den lilla landsbygdsförsamlingen på Gotland likaväl som utlandsförsamlingen i New York eller på Mallorca. Ingen lätt uppgift!

Gotlänningarna är angelägna om att få en biskop som ser till deras problem i nuet och inför framtiden. Det gäller framförallt på landsbygden. De vill ha en biskop som finns för dem. Många tycker att vi nu haft en biskop som är osynlig för dem och som lagt sin mesta tid på utlandsförsamlingarna.

Vi måste ha en biskop som har utlandskyrkans förtroende. Utlandskyrkans framtida hemmahörighet är inte avgjord. Utan Utlandskyrkan kommer ånyo röster att höjas för att Visby stift ska läggas ner. Så det här valet har betydligt fler dimensioner än att tycka att kandidat A är mer tilltalande än kandidat B. Det handlar ytterst om vårt stifts framtida existens.

Biskopsvalet inramades av ett fantastiskt vinterväder. Vi har inte i mannaminne haft så mycket snö och kyla i november. Anders braskade rejält - nu får vi se om det stämmer att julen ska slaska .... Själv har jag otroligt svårt att tänka mig att vintern ska bestå och att det ska handla om många månaders snöskottning och vinterkyla.

Nomineringsval i Visby

2010-09-25T10:12:00.003+02:00

Så var det dags att påbörja den egentliga processen med att välja ny biskop till Visby stift och til utlandskyrkan. Allvar och laddad stämning präglar atmosfären i domkyrkan när de gotländska röstberättigade (samt två från utlandskyrkan)samlas. Proceduren gås igenom innan det är dags för pläderingar. 12 anmälda kandidater finns det. Inga nya namn dyker upp. Pläderingar görs för fem av dem. Så är det dags för upprop och röstning. Kaffe serveras i kapellet, sorlet stiger. Utlandskuverten sprättas. Så dags för rösträkning och knäpp tyst i domkyrkan.Sven Bernhard Fast segrare med 34 röster, därefter Rickard Wottle och Ingemar Söderström med 26 resp 20 röster.5%-spärren klarar också kyrkoherden i Paris, Elna Lundqvist-Wahlgren (15 röster) och Thomas Stoor, tidigare kyrkoherde i Köpenhamn, (12 röster). Nästa steg blir hearing den 18 november med de fem som går vidare. Och så val den 30 november.

Om jag ska göra några personliga reflektioner så ser jag fram emot att få höra Fast och Söderström på hearingen. De har tämligen olika gedigen erfarenhet av tjänst i kyrkan, båda ytterst lämpliga för det speciella uppdrag som det är att vara biskop i Visby stift med många mycket små församlingar och det världsvida uppdraget som
biskop för utlandskyrkan. Söderström är ju välkänd och har figurerat i flera biskopsval, nu senast i Linköping men Fast är för många ett oprövat namn. Det gläder mig att de röstberättigade ger sitt stöd till en ny kandidat på det här sättet. Spännande fortsättning följer!

Jag är glad att en kvinna så tydligt gick vidare och jag är glad över att det blev Elna. Om tio år kommer det att se annorlunda ut: då kommer våra yngre duktiga kvinnliga präster att dominera biskopsvalen, tror jag.

Fantastiska Almedalsveckan

2010-07-07T07:41:00.003+02:00

Vilken otrolig förmån vi har som bor på Gotland och fritt kan välja mellan ett närmast osannolikt utbud av kvalificerade seminarier under Almedalsveckan! Absolut alla kan hitta något av intresse!

Under tisdagen sprang jag från det ena seminariet till det andra, de flesta av mycket hög klass. Två stycken handlade om turism. Först ett som belyste att turismen nu är att betrakta som en svensk basnäring. Bra faktaunderlag från Tillväxtverket. Näringsminister Maud Olofsson visade dessutom stor tilltro till turismens fortsatta möjligehter att ge tillväxt.

Och så turismseminarium nummer två: stor show av Petter Stordalen. Mer engagerad entreprenör får man leta efter. Det som började med jordgubbsförsäljning är nu en hotellverksamhet med mer än 170 hotell. MEB är det som behövs för att lyckas, enligt Stordalen: Mod, Energi, Begeistring. Och att tycka det är roligt varje dag. Vilken inspiratör han är!

Vi kan också vara stolta över den energi som Pigge Werkelin har i kombination med modet att satsa på nya branscher: flyg sedan tidigare, nu uppenbarligen tankar på färjetrafik till Västervik. Campingutveckling har han kontakt med sedan barnsben!

Kulturkofferten diskuterades också på ett seminarium. Det känns helt rätt att de statliga kulturpengarna inte fördelas i Stockholm utan regionalt. Men det kommer att kräva mycket mera mod från de regionala politikerna att göra tydliga prioriteringar när pengarna ska fördelas!

Det ska bli spännande att se hur de fem regioner, som först ingår i kulturkofferten, kan utveckla sin samverkan. Nu handlar det mycket om praktiska och formella saker som ska lösas - men sedan kan man gå över till att diskutera konkret samarbete över regiongränserna. Det kan bli en mycket positiv synergieffekt av koffertmodellen.

Och så då dagens kamp mot främlingsfientligheten. Nationaldemokraterna var det parti som skulle figurera intill kyrkans tält. Fast det var inte lika intressant som i söndags för dem att stå alldeles framför kyrkans logga: den var kompletterad med en banderoll som påtalar alla människors lika värde.Och det passar ju inte in i deras budskap! Kyrkan hade dessutom beslutat att ta debatten med dem. Mikael Mogren gjorde det med ett suveränt lugn och uttalanden som tydligt lyfte fram deras genomgående hat mot kulturell och etnisk mångfald i vilken fråga det än gällde. Jag tror att det är helt rätt att ta debatten på det här sättet. Men det gäller att kunna bevara lugnet på det sätt som Mikael gjorde - och det är inte lätt, när tokigheterna hoppar strömhopp ur Nationaldemokraternas mun.

Kyrkan var väl representerad vid debatten. Tyst och stilla i sina röda tröjor ställde alla upp på motsatt sida av Hamnplan, ibland med ryggen mot scenen, mot slutet med en banderoll och flygblad med det genomgående och ack så självklara budskapet om alla människors lika värde. Polisen gav beröm för hur det hela sköttes!

Kyrkan har verkligen blivit en central aktör under Almedalsveckan. För fem år sedan arrangerade Lennart Koskinen och jag inför kyrkovalet 2005, de första seminarierna i Svenska Kyrkans regi. Då var det flera som undrade vad kyrkan hade att göra i Almedalsveckan. Idag är det ingen som är frågande till vår närvaro - tvärtom!

Efter debatten med Nationaldemokraterna kom det fram ett yngre par, som uttryckte hur oacceptabelt de tycker att det är att en av Sverigedemokraterna bär prästskjorta. Deras betänkligheter kring detta är verkligen värda att ta på allvar! Kan man vara präst och predika kärleksbudskap och samtidigt bekämpa människor av annan härkomst?

Idag väntar en ny spännande dag. I strålande sommarsol!

Svenska Kyrkan mot främlingsfientligheten

2010-07-06T01:29:00.003+02:00

Idag har det varit en händelserik dag under Almedalsveckan! Med biskop Lennart Koskinen i dispyt med Sverigedemokraterna. Problemen började redan igår, fast då med Nationaldemokraterna. Jag kan inte begripa varför dessa båda främlingsfientliga partier måste placera sig för sina torgmöten, så att de ger sken av att de hör samman med Svenska Kyrkan. De har förvisso tillstånd att vara på Hamnplan i Visby, men det finns gott om annan plats där än, den de väljer, en meter framför det tält som kyrkan använder för sommarens traditionella Varannan-Vatten-aktivitet. Om det inte var så att de ville åka snålskjuts på kyrkans varumärke skulle de stå någon annanstans. All heder åt Lennart som så tydligt gett uttryck för att Svenska Kyrkan inte accepterar deras inställning till flyktingar och invandrare och deras rätt till ett drägligt liv i Sverige; att Svenska Kyrkan tydligt markerar alla människors lika värde.

Heder också åt Rolf Tufvesson,kd, som på ett mycket förtjänstfullt sätt tog den politiska debatten med Sverigedemokraterna på torgmötet. Inom det ena politikområdet efter det andra, fick Rolf SD's värderingar att framstå i all sin unkenhet.

Tyvärr har vi att bereda oss på ytterligare ett par torgmöten av det här slaget.

För övrigt har dagen innehållit trivsam överläggning med Kulturrådet tillsammans med de övriga regioner i Sverige som ingår i "Kulturkofferten". Det kommer att bli en intensiv höst för att klara att leva upp till de krav som ställs från statens sida.

Jag avslutade kvällen i domkyrkan för att lyssna på Nikodemussamtalet med Lars Ohly. Jag delar verkligen inte hans politiska värderingar, men att lyssna på honom i de här årliga samtalen i domkyrkan är något annat. Tonfallet är mjukare, tvärsäkerheten är borta, de politiska slagorden lyser med sin frånvaro. Svaren kommer ibland tvekande och alltid eftertänksamt. Det är viktigt - och befriande - att få konstatera att sak och person kan vara två så olika saker. Något man allatid bör tänka på!

Cohens musik ljuv avslutning på fredagen

2010-07-03T07:21:00.002+02:00

Efter en hektisk dag under Gotlands Kyrkvecka, var det ljuvligt att få sätta sig i Domkyrkan och lyssna till Leonard Cohens musik med svenska texter av Thomas Boström. Det var också Thomas själv som framförde dessa. Oh, så njutbart! Och tänkvärt! Domkyrkan var nästan fullsatt. Jag hoppas att det är många församlingar runt om i landet som tar upp denna Cohen-mässa.

Jag var själv flitigt i elden under eftermiddagen. Först med ett samtal med engagerade deltagare om Östersjöarbete och ungdomskyrka. Vi samtalade om möjligheterna med Theobalt-nätverket,som består av de tre kristna kyrkorna i nio länder. Theobalt tar upp inte bara upp religionsrelaterade frågor utan många angelägna frågor som berör oss som bor runt Östersjön: sociala frågor, migrationsfrågor och problemen med trafficking i vid bemärkelse. Vårt tyska vänstift Soest berättade om sitt fantastiska ungdomsarbete, där ungdomarna själva verkligen får vara de som formar verksamheten. Deras s.k. HUGO-gudstjänst (HUGO=Here you go!) samlar 250 ungdomar i en stad på 40.000 invånare. De ses dessutom alltmer som en god resurs för samhället i stort och blir gärna inbjudna till grundskolor och gymnasier.

Så var det dags för "Heta Stolen" med Lennart Koskinen, ett samtal som huvudsakligen byggde på de framtidsfrågor som formulerats av deltagarna på onsdagens kick-off. Men också många spännande spontana frågor. De viktigaste frågorna var:
- Tar kyrkan sina frivilliga på allvar? Ger kyrkan dem meningsfulla uppgifter eller handlar det mest om att koka kaffe?
- Varför pratar vi så mycket om strukturer och så lite om kyrkans egentliga innehåll?
- Var får man lära sig att be?
- Borde vi inte sköta kontakterna i samband med förrättningar bättre? Är det klokt att en präst har fyra dop i följd?

Och Lennart svarade välformulerat och utförligt utifrån sitt perspektiv, trots att han inte fått några frågor i förväg. Och en kort summering av allt som sades är att kyrkan kan bli mycket bättre på att låta människor få bli delaktiga, sedda, uppskattade och behövda; vi kan göra mycket mera för att verkligen vara kyrka och på alla våra sammanträden också ägna tid åt kyrkans budskap - inte bara det som hör ihop med ekonomi och administration; det borde vara en självklarhet att dop, vigslar och begravningar följs upp med en kontakt en tid efteråt. De här frågorna har de förtroendevalda all möjlighet att sätta normer för i sina församlingsinstruktioner. Något att verkligen tänka på när de förnyas!!

Nu väntar en spännande dag med K G Hammar och samtal om riter. Mera om det i nästa blogg

Inspirerande seminarium med Mikael Mogren

2010-07-01T13:42:00.003+02:00

Mikael Mogren var inspiratör för Kyrkveckans första seminarium: Bönen idag - att förankras i livsnerven. Och nog nådde han djupt in till allas livsnerver! Jag skulle kunna lyssna på honom hur länge som helst. Så inspirerande, så kunnigt!

Mikael hämtar jämförelser från det dagliga livet så att alla kan känna igen sig. Föräldragårdens brunnsproblem löpte som en röd tråd för att förklara hur vi ska nå våra egna djup. Kökens utseende förr, i miljonprogrammets lägenheter och i nybyggda hus fick tjäna som förebild för att tala om öppenhet, stabilitet och kommunikation. Genom att varva sin föredragning med korta pass där var och en fick reflektera själv, eller tillsammans med bordsgrannen, och skriva ner ledord av olika slag, blev det också en undervisning i hur man kan få till en egen förbön.

På kvällens After Church ska det bli spännande att lyssna till Bertil Johansson som tillsammans med Volontärbyrån tilldelas priset "Svenska Kyrkans förnyare". Det är Visby Domkyrkoförsamling, Kyrkans Tidning och Gotlands Kyrkvecka som delar ut det. Själva priset överlämnas av K G Hammar under söndagens högmässa.

I eftermiddag ska vi också ta emot en grupp från vårt tyska vänstift Soest. Redan tidigare finns en representant för Köpenhamns Stift här, också det vårt vänstift. Kul att de vill delta i vår Kyrkvecka så att den redan år 2 blir internationell!!

Gotlands Kyrkvecka igång

2010-06-30T23:42:00.003+02:00

Gotland i strålande sommarsol - bättre inramning kan Kyrkveckan inte få. Ett önskemål från förra året vara att veckan skulle börja med en gemensam kick-off på ett tydligt sätt. Därför bussutflykt med möjlighet att bekanta sig med en deltagare som man inte kände tidigare. Alla fick också tillsammans med sin granne i bussen formulera kyrkans viktigaste framtidsfrågor. De synpunkterna ska jag ta mig an och använda för fredagens samtal med Lennart Koskinen i "Heta Stolen".

Målet för dagens bussfärd var vidunderligt vackert belägna Fröjel kyrka. Med utsikt över havet och Karlsöarna och sommarsolens blänk i havet, avnjöt vi en god buffet. Innan återfärden till Visby, berättade kyrkoherde Lasse Blom om kyrkan och naturligtvis MÅSTE vi bara sjunga Kolmodins Sommarpsalm i den med sommarblomster smyckade kyrkan. Det har Per Westberg filmat och lagt ut på Facebook.

Väl tillbaka i Visby var det dags för inledande mässa. Vår domprost Mats Hermansson har levererat många goda predikningar, men näst efter hans installationspredikan var det här det bästa han gjort: fantastiskt väl formulerade tankar om vår rädsla som ställer till det på olika sätt för oss - MEN den hopp- och tröstingivande röda tråden var "Var inte rädd".Jag fick hans predikan och ska läsa den många gånger, framförallt när livet känns som en promenad med grus i skorna.

Imorgon väntar vi med spänning på att få veta vem som har utsetts till Kyrkans Förnyare. På Facebook och Twitter kommer säkert korta budskap om dagens händelser att synas många många gånger

Jämställdhet - ett spel för gallerierna?

2010-06-29T06:44:00.002+02:00

Det var länge sedan jag skrev nu. Efter att först ha ägnat mycket tid åt reflektion har jag sedan flugit och farit på olika uppdrag. Spännande men allt slitsammare.

Gotlands Tidningar tar upp den gotländska jämställdheten i en stort uppslagen artikel och i de båda ledarna (båda skrivna av kvinnor!). Jag kan bara hålla med i allt som skrivs.

Eftersom jag redan för drygt 30 år sedan blev egen företagare och sedan successivt byggt upp den verksamheten med framgång, kan jag lätt se tillbaka på hur bilden av en satsande kvinna i ledande position förändrats. Till att börja med skulle jag vilja kalla det för att jag betraktades som ett pittoreskt inslag i9 manssamhället, ju större verksamheten blev, desto mera började jag betraktas som ett hot. Inom politiken är det precis likadant.Kanske ännu falskare.

Nu ska man inte dra alla män över en kam. Bland de som supportat mig mest i alla lägen, så finns det många män. Och man ska i ärlighetens namn säga att andra kvinnors avundsjuka och elakhet kan vara ännu värre att uthärda. För tro inte att kvinnor stöttar kvinnor - nej, nej: då slår jantelagen till med full kraft.

Jag är övertygad om att varje kvinna som vill satsa och ta sig fram, är beredd att slåss för sin sak och att möta motstånd. Det motstånd som är svårt att bära är det som intieras bakom ryggen och sedan renderar i en kniv i ryggen. Fajter ska man utkämpa framifrån, rakt i ansiktet. Allra värst är de, män som kvinnor, som smajlar framåt och sparkar bakåt. Det finns ingenting som får mig att bli så illa berörd som elakhet och intrigerande bakom ryggen. Många kvinnor tycker inte att det är värt att utstå allt det här och väljer därför att kliva av eller att stiga åt sidan. Livet är för kort för att en stor del ska få upptas av sådant som förpestar det, istället för att förgylla det.

Jantelagen är och förblir vårt främsta gissel.Tänk om vi kunde glädjas över en kollegas framgång iställetför att svärta ner! Vilket lyft! Vilken attitydskillnad som skulle ge avtryck i hela samhället - till gagn för ett gott samhälle, präglat av jämlikhet och jämställdhet

Stolar

2010-04-14T23:28:00.002+02:00

Jag har idag aviserat att jag inte kandiderar till riksdagen och att jag inte önskar något annat politiskt uppdrag än en plats i kommunfullmäktige under nästa mandatperiod. Och vad är då av intresse från en av journalisterna att veta? Jo, hur många uppdrag/"stolar" jag har kvar. Jag har tidigare tyckt att stolarna varit något att skämta om,men nu börjar jag bli totalt utless på den kommentaren. Jag kan inte heller acceptera att det är intressant att räkna antalet uppdrag jag har, utan en sekunds reflektion över vilken tid de olika uppdragen tar.

Ett exempel:
Jag är ordförande i Kultur&Fritidsnämnden. Det uppdraget innebär MINST 10 tim jobb per vecka.
Jag är kommunens representant på Tonsättarcentrums årsmöte. Det uppdraget tar mig 1,5timmar PER ÅR!!
Men likafullt är de i ANTAL uppdrag likvärdiga.

Morgondagens kyrka

2010-04-10T21:36:00.004+02:00

I förrgår var jag på ett seminarium som hölls av den s.k. Strukturutreningen i Svenska Kyrkan. Det handlade alltså om HUR Svenska Kyrkan ska vara organiserad i framtiden. Och jag blir förtvivlad. Istället för att angripa frågan ur ett medlemsperspektiv så frossar utredningen i framtagandet av ett antal olika byråkratiska koncept, som i högre eller lägre grad fortsätter att vara en dålig kopia av hur kommuner och landsting är strukturerade.

Samtidigt som det finns ett enormt intresse för andliga frågor, tappar Svenska Kyrkan medlemmar. Det är en stor positiv utmaning att vara den kraft i samhället som förmår ta tillvara människors sökande efter en dimension som är mycket större än vår världsliga vardag. Svenska Kyrkan borde ta tillvara den utmaningen istället för att ge sig hän åt byråkratiska spörsmål som för gemene man är av totalt ointresse.

Svenska Kyrkan är alltjämt den största medlemsorganisationen i Sverige. För att fortsätta att vara det, måste vi sätta kyrkans innersta i kombination med medlemmarnas behov. Vi måste samtala, vägleda, inbjuda till delaktighet och engagemang. Vi måste finnas där det finns behov och efterfrågan av kyrkans närvaro. Inte fastna i byråkrati; inte sitta still och vänta på att människor snällt ska infinna sig varje söndag kl 11. Det finns församlingar som har förstått. En av de främsta kyrkliga ledarna för församlingstillväxt är Fredrik Modeus. Honom kan Du lyssna på och lära av under Gotlands Kyrkvecka (www.gotlandskyrkvecka.se)

Microbistånd i särklass

2010-03-21T20:33:00.002+01:00

I veckan kunde man i Gotlands Tidningar läsa om de gotländska konstnärerna Helena Andreeff och Staffan Laurin och deras aktiviteter i Luang Prabang i Laos. De har själva varit aktivt skapande och verken visas på en utställning där. Samtidigt har de stöttat och hjälpt de lokala konstnärerna att utvecklas, t ex med att bygga en ny ugn där bykonstnärerna kan bränna sina lerkrukor m.m. Helena och Staffan bjuder på sin kompetens samtidigt som de lokala förhållandena ger dem anledning till att reflektera över deras eget konstnärskap. En underbar winwin-situation! Ömsesidig utveckling i microformat. Jag tror att bistånd i det formatet ger ett otroligt mycket mera konkret och bestående resultat än många av de stora biståndssatsningarna i mångmiljonklassen, där pengar lite då och då hamnar i totalt fel fickor. Vad skulle hända om staten årligen via någon lämplig partner, MR-fonden t ex, satsade på tusen så'na här småprojekt och strök ett eller två av dom stora? Vågar någon prova? Jämför med vad microlånen betytt.

Det goda samhället

2010-03-15T23:06:00.002+01:00

Visst är det något vi alla egentligen eftersträvar - det goda samhället där alla mår bra och kan känna sig trygga, älskade och sedda för den person var och en är. Olika men tillsammans en helhet.

Är det dit vi är på väg? Knappast! Vi lever i ett offentligt vardagsrum. Vi som bloggar bidrar i allra högsta grad till det - men vi uppträder under eget namn och får stå för våra synpunkter och värderingar. De kommentarer på nätet som är möjliga att göra under signatur står för något helt annat. Trampar man över det som den webbansvarige anser utgöra en etisk gräns, stängs signaturen av. Men samma person kan direkt komma tillbaka under ny signatur. Och bli utkastad igen och igen och igen.

Det som gör mig mest ont är det som kallas "guilt by association" dvs bekanta som helt plötsligt inte vet hur de ska förhålla sig när drevet går. Jag har stött på det många gånger nu i helgen. Personer som tittar bort när vi möts, inte vet hur de ska förhålla sig, som om jag vore pestsmittad.

Lennart Koskinen och jag framställs nu som giriga, ohederliga m.m.m. Och de får hjälp av GA's spalt med publicering av inlägg. En av de deviser jag själv levt och lever efter är att aldrig säga mer OM någon än jag är beredd att säga direkt TILL vederbörande. En person som jag var mycket negativ till och som i sin tur verkligen tyckte illa om mig för min uppriktighet, sa ett antal år efter han lämnat sin tjänst: "Du var den enda som var ärlig mot mig. Allt det andra sa att Du hade sagt om mig, hade Du redan sagt direkt till mig. Dom andra smajlade mot mig och pratade skit bakom min rygg" Det bär jag med mig än idag, trots att 15 år gått.

När drevet går

2010-03-13T09:57:00.003+01:00

Naturligtvis bör jag också kommentera det drev som nu går mot framförallt mig men där också Lennart Koskinen får sin släng av sleven i Gotlands Allehanda. Sakfrågan om att göra det möjligt att raskt skapa en Östersjöplattform för Gotland på kulturområdet är de intresserade av. Det tar Gotlands Tidningar däremot upp.

När jag går in i något, så innebär det att jag engagerar mig och vill att det ska bli resultat. Och jag har väl lyckats åstadkomma ett och annat i mitt drygt 60-åriga liv. Om man sticker ut hakan, så innebär det också att man får fiender. Jag uppskattar de motståndare som rakt framifrån går emot mig och tar en rak diskussion eller verbal fajt. Och jag avskyr att man agerar bakom ryggen på mig. Det är dessa som gör mig djupt illa i sin systematiska strävan att skada mig som person. Det är också de som får mig att överväga att lägga min energi någon annanstans. När personer inom kyrkan agerar så, har det också lett till en troskris för mig - kan jag tillhöra en kyrka som tyst låter det vara så?

Det finns en handfull personer som gång efter annan försöker göra livet surt för mig. Tack och lov har jag vänner som varnar mig. En person har utlovat att göra allt vad som står i hans/hennes makt för att fälla mig och göra livet till ett helvete för mig. Han/hon har jobbat på det i tre år nu. Naturligtvis har det inte framförts direkt till mig, men väl till ett antal andra som berättat.

Jag har fått ta emot anonyma hotbrev. Det senaste var av en sådan dignitet att jag lämnade det till polisen.

Och varför vill jag då kämpa vidare? Ja, det kan man fråga sig. Kärlek till Gotland och positiva tillrop om att jag behövs i det gotländska samhället, är väl det enda svar jag kan ge. Därtill min totala motvilja mot att de som vill ont eller sitter hemma och gnäller utan att själva göra något, ska vara de som får styra och dominera.

Men tack, ni alla mina vänner, för att ni finns och att jag både får skratta och gråta tillsammans med er!

Vilka politiker vill medborgarna ha?

2010-03-13T09:15:00.003+01:00

Nu var det ett tag sedan tiden medgav att jag satte mig ner och skrev. Det har varit sena kvällar med jobb och jag har varit bortrest och på så sätt har dagarna rusat iväg.

Nu är det nomineringstider i samtliga partier. Över hela landet. Och man kan fråga sig vilken typ av företrädare partierna resp väljarna vill ha.

Att moderaterna haft provval i Stockholm som vållat rabalder, torde inte ha gått någon förbi. Jag är glad att vi här på Gotland valde bort provvalet vid förra årets förbundsstämma. Det är svårt att se att de som nyttjar den möjligheten skulle vara ett representativt urval för hela väljarkåren.

Provval eller inte, så är det i alla fall någon form av nomineringskommitté/valberedning som i varje parti lägger fram ett förslag som sedan stöts och blöts på ett medlemsstämma. Och vilka är det då som vinner partiernas gehör? De som är snälla och beskedliga och i allt går i partiets ledband? De som är djärva och drivande? Tycker medborgarna på valdagen detsamma som partiföreträdarna?

Jag vill ta ett exempel från ett annat parti i en annan del av landet:Sven-Erik Bucht, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Haparanda. Han har nu beslutat att kandidera till riksdagen. Det torde finnas få kommunpolitiker som varit så framgångsrika som Sven-Erik. Den utveckling han har skapat i Haparanda är outstanding: IKEA. ytterligare shoppingcentra, samverkan med Tornio betr brandkår, skola, bandylag m.m., profilering av HaparandaTornio som en destination med gemensam logga. Naturligtvis hade inte det här lyckats om han hört till den beskedliga och försiktiga typen. Sven-Erik har varit en entreprenör av sällan skådat slag inom politiken, ofta vågat gå på tvärs mot etablissemanget, vågat vara obekväm, fått ta mycket skit - men han har presterat något, skapat utveckling, satt Haparanda på kartan. När han då vill kandidera för Norrbotten till riksdagen, så borde partiet i mina ögon, göra vågen. Men icke! Sven-Erik står inte på valbar plats på riksdagslistan, utan får förlita sig till personvalet. För mig helt okända namn står före honom. Trots att jag "slarvläser" såväl Haparandabladet som NSD på nätet så har jag aldrig uppmärksammat en del av dem Det ska bli intressant att följa slutresultatet efter valdagen.

Allra intressantast blir det så klart att se vad gotlänningarna vill. Jag kandiderar såväl till riksdagen som kommunen och är för första gången beredd att ta på mig ett heltidsuppdrag inom politiken och släppa allt annat - om gotlänningarna vill det.

Gotlands Turistförening

2010-02-04T21:43:00.001+01:00

För snart en vecka sedan blev de ekonomiska problemen i Gotlands Turistförening (GTF) kända. Vi som varit med inom Gotlandsturismen under en längre tid kan konstatera att vi varit med om det förut. Men kanske det nu är dags för en gedigen genomlysning av GTF. Jag tänker så här:

GTF är en medlemsorganisation. Alltså ska man primärt ta hänsyn til medlemsnyttan. Första frågan till styrelse och ansvarig ledning måste därför vara: hur har medlemsnyttan beaktats?

GTF har trasslat in sig i en massa projekt där mångmiljonbelopp tillförts GTF. Hur många jobb har det skapat i näringen? Vad har de betytt för medlemsnyttan?

GTF driver turistbyrån med starkt ekonomiskt stöd från kommunen. Utan upphandling. Jag anser att den tjänsten ska upphandlas inför en ny kommande avtalsperiod. Det har aldrig testats om någon annan kan driva turistbyrån mindre kostsamt.

Kommunen bör värna och vara med och finansiera ett antal tjänster som idag utförs av GTF:

- statistik

- enkät bland besökarna om hur de upplever vår ö

- omvärldsanalys

- turistbyråverksamhet

- kvalitetsssäkring av guidernas kompetens

- övergripande, icke produktrelaterad, marknadsföring av Gotland

Det verkar som om GTF blundat för annan utveckling inom den gotländska turistnäringen. Mats Jansson är som t f turistchef nu angelägen om att göra en genomlysning utan skygglappar. Det är en sund inställning han visar prov på. Den hade behövts tidigare. Jag har en känsla av att Gotland Promotion av somliga setts och ses som något som katten släpat in. Men ett samarbete mellan hundratalet leverantörer kan man inte negligera. Dessutom en aktör som har som sin affärsidé att SÄLJA och UTVECKLA utan bidrag. Jag är stolt över att tillhöra ett företag som varit med om att utveckla det konceptet.

GTF's dilemma har hittills kommenterats i två ledare (av Mats Linder och Eva Bofride). Jag hoppas att GTF's medlemmar med liv och lust kastar sig in i den debatten.

Ett tag se'n sist

2010-02-02T21:44:00.001+01:00

Intensiva dagar har inte gett mycket tid till att skriva. En röd tråd genom tillvaron har varit snöoväder, flygförseningar och på hemmaplan snöskottning.

I förra veckan var jag i Haparanda igen. Märkligt att konstatera att de har mindre snö där än på Gotland.

Cissi, vår nya landshövding, hade en mycket givande fest i torsdagskväll. Där pratades det verkligen utveckling, aktuella frågor, gemensamma problem/möjligheter. Det var verkligen social samvaro i kombination med kreativt utbyte när det är som bäst. Skillnaden mot sommarens trädgårdsfest där sociala hänsyn tar överhanden var enorm.

I lördags hade jag äran att tillsammans med Åke G Sjöberg få bli guideförenignens första hedersmedlemmar. De gör ett viktigt jobb med att upprätthålla kvaliteten på våra guider.

Dessutom gläder det mig att vi hittat ett spännande samarbete mellan kommunen och dem under de årliga Hansedagarna.

I lördags hade moderaterna också kick-off inför valet. Mycket folk, bra stämning - det bådar gott. Vi tre toppkandidater i riksdagsvalet fick hålla korta anföranden. Jag fokuserade på Gotlands roll i Östersjöområdet och allt vad det kan föra med sig av tillväxt och förverkligande av visionen om att vara mötesplatsen i Östersjön. Nu måste vi gå från ord till handling på den punkten.

I söndags var jag på Gotlandsrevyn. Åter igen har jag nöjet att vara föremål för deras skämt. Nu med mina många stolar, att jag lämnat tillbaka tre, men tagit tillbaka en p ga Bergmangårdarna. Jag gillar deras spetsfundigheter, det är ironiskt men aldrig elakt.

Nu har jag varit i Göteborg och träffat övriga Sverige för att diskutera filmens roll i kulturpolitiken. Intressanta seminarier och jättebra enskilda möten betr film och scenkonst. Vi hann också med att se EN film, om afrikanska båtflyktingar. Den biter sig fast och ger många många tankar om unga afrikaners håglöshet kring ett liv i hemlandet, visionen om ett bättre liv i Europa och benägenheten att offra livet för det.

Och när jag kom hem - vad väntade då? Jo denna eviga snöskottning. Jag har den gångna veckan haft anledning att tänka tillbaka på vintern 1987. Yngste sonen Andreas föddes den 27 januari det året; två veckor innan åkte 400 gotlänningar till Stockholm och demonstrerade mot beslutet att ge färjetrafiken till Nordström&Thulin. Jag gick i spetsen - vadå höggravid!

Vad ska det bli med Gotlands Turistförening?

2010-01-24T23:46:00.003+01:00

Har under helgen funderat över några av veckans sammanträden, främst det första mötet med Gotlands Turistförenings (GTF's)valberedning där jag är sammankallande. Ekonomin är urusel. För 2010 finns det ännu inte en antagen budget. GTF är en medlemsorganisation som alltså ska se till medlemmarnas bästa men många upplever GTF som en projektorganisation. Mängder av offentliga medel pumpas in i GTF. Vad blir effekten? Hur många miljoner har HES kostat? Hur många jobb har det gett? Vad har Gotlandskortet kostat? Kan vi tala om ett fungerande Gotlandskort idag? Nu planeras ett nytt mångmiljonsprojekt - är det medlemmarna som önskat det eller vem?
Ja, frågorna är fler än svaren. En sista fråga: vem hjälper till att borra i det här?

Gotland - kulturmötesplats i Östersjön

2010-01-22T19:38:00.002+01:00

Lars Danielson och jag har idag haft ett synnerligen positivt möte med Östersjöstaternas Råd(CBSS-Council of Baltid Sea States). Det mötet visar verkligen vilken möjlighet Gotland har att profilera sig som kulturmötesplats i Östersjöregionen. Massor av goda tips och utfästelse om fortsatt stöd. Särskilt roligt var det att chefen, Gabriele Kötschau, kom och spontant gav oss rejält med tid. På måndag möter vi vår lilla referensgrupp för Östersjöfrågor - det ska bli spännande.

Jag fick dessutom belägg för hur CBSS tagit till sig Lennarts och mitt huvudbudskap under Baltic Sea Convention i juni 2007. Lettland tog vårt ledord Balticness som tema för sitt ordförandeår i CBSS. CBSS själva har döpt om sin publikation till Balticness. De anser att
det innehåll vi gav det ordet exakt speglar det de vill uppnå.

Jag har dessutom haft ett jättebra avstämningsmöte med Kerstin Brunnberg kring ansökningarna som konstnärlig ledare för Bergmangårdarna. Jag är säker på att vi hittar en kreativ och spännande person. Det är alltid en källa till glädje att möta Kerstin - hon ger mycket positiv energi.

Tummen ner för SKUT-utredningen

2010-01-21T22:26:00.002+01:00

Idag var det trevligt att läsa huvudrubriken i Kyrkans Tidning: Skut-utredningen får underkänt. Det ger oss i Visby Stift förnyat hopp om att vi ska få behålla och utveckla Utlandskyrkan. Nu hoppas vi på massivt stöd från hela landet. Alla kan på något sätt hjälpa till att påverka. Beslut tas i kyrkomötet i oktober.

Det känns bra att så många motsätter sig centraliseringsivern till Uppsala. Kyrkokansliet är inget huvudkontor för Svenska Kyrkan - det är en servicefunktion som ska se till att kyrkan över hela landet kan leva och ha bra verksamhet. Riksdag och regering decentraliserar - vad i hela friden talar då för att kyrkan ska gå åt motsatt håll och centralisera mer och mer till Uppsala?

Biskop Lennart Koskinen har gjort ett fantastiskt jobb för utlandsförsamlingarna. Visby Stift har visat att vi är lämpligt som utlandsstift. Låt oss få utveckla det!

Eftersom kyrkomötet är oerhört politiserat så är det inte minst viktigt att partipolitiska representanter talar med sina ledamöter om att verka för decentralisering av kyrkans verksamhet. Hela Sverige ska leva gäller även för kyrkan!

Fem dagar på ön

2010-01-20T20:07:00.002+01:00

Jag har nu varit hemma i fem dagar. På gott och på ont. Det är skönt att ha direktkontakt med "surret på sta'n", det finns många fantastiska människor. Helgen gick till att möta nära och kära, prata gamla Mallorcaminnen från 60-talet redan.

Jag är fortsatt tveksam till hur mycket jag ska engagera mig i domkyrkoförsamlingen. Höstens förtal bakom min rygg från några förtroendevalda, har gett själen djupa sår. Därför gav måndagens arbetsutskott väldigt blandade känslor. Däremot var tisdagens stiftsstyrelse positiv. Trots svåra ekonomiska framtidsutsikter så kändes det ändå att där vill alla jobba tillsammans i positiv anda.

Onsdagens referat i Gotlands Tidningar från tisdagens kultur-&fritidsnämnd, där jag inte deltog i behandlingen av Roxys underskott för Gotland Chamber Music Festival, ger mig däremot vatten på min kvarn när jag hävdar att den refererande journalisten primärt är ute efter att idka personförföljelse mot mig. Så upplevde även en politikerkollega i nämnden hennes frågor på presskonferensen. När man lyckas göra det till någonting suspekt att presidiet ibland utnyttjat familjeföretagets konferensrum för sina möten, då är det något sjukt i det hela. Vi är fyra personer som träffas i 30-45 minuter för att gå igenom nästkommande sammanträde. Vi tre politiker jobbar alla i Visby, förvaltningschefen bor i Visby, förvaltningen ligger 17-18 kilometer ut på landet - är det då bättre ur kommunekonomiskt och miljömässigt perspektiv att vi ska köra dit ut, förlänga den tid som ska ersättas med en timme + bilersättning? En barnunge begriper hur befängt det skulle vara.

Betr festivalen så välkomnar jag nämndens beslut att låta kommunrevisionen granska det hela. Det är helt klart att det som beslutades om nödvändiga avtal på ett möte den 3 mars 2009, (där jag inte deltog), aldrig har verkställts. Och den gruppen har aldrig återsamlats sedan dess. Roxy har beställt alla levererade tjänster, har tagit emot fakturor för detta och betalat dem utan knot. Vem har attesterat fakturorna, kan man undra? Roxys ordförande trumpetar ut att jag måste ta mitt ansvar - vilket ansvar har han själv tagit för uppföljning av planering och genomförande?

Jag har också varit föremål för onsdagsintervju i lokalradion. Har fått lite positiv feedback från folk som lyssnat, men ändå så tycker jag att jag till största delen fick försvara mig mot vad folk säger och vad folk tycker, dvs det som är negativt. Fast det är klart - jag fick ge min syn på saken.

Har också haft ett mycket konstruktivt och trivsamt möte om Bergmangårdarna. Hans Gude Gudesen är nu ägare och det är en hel del praktiska frågor som ska lösas.

Ska gå och lägga mig tidigt ikväll. Jag känner hur denna klappjakt på mig, fullständigt dränerar mig på kraft.

På Gotland igen

2010-01-15T22:52:00.003+01:00

Hemma igen efter en på många sätt jobbig vecka på Mallorca. Dessutom har jag för första gången upplevt snö i Palma! Jag är oerhört tacksam mot alla som hört av sig. Äkta vänner naturligtvis men jag har också haft glädjen att få sms och mejl från folk som jag knappast känner. Starkt att höra av sig! Och glädjande många har satt GOTLANDS bästa i fokus.

Finns det utrymme på Gotland för folk som vill driva frågor framåt? Eller är det de motsträviga som ska sätta agendan? Även om de kanske inte är så förtvivlat många, så dränerar dom kreativa och drivande personer på energi. Då är det bättre att satsa någon annanstans där klimatet är mera positivt.

Jag är som jag sagt till media fullt medveten om att jag som offentlig person ska tåla mer än den som inte tillbringar sitt liv i offentligheten. Och jag ska utsättas för granskning. Men precis som Katarina Hedström på radion påpekade har det blivit legitimt att kasta skit på mig - och jag tycker att gränsen nu är nådd. Wera Svensson säger mycket klokt och många värmande ord i sitt inlägg i GT.

Och som jag också sagt till media: det som tar mig värst är falskheten från de som smajlar framåt och sparkar bakåt. Och de som kallar sig vän, när de i själva verket bara är intresserade av att jag ska hjälpa dem; de som är vänliga och tillmötesgående när det gagnar dem själva. Jag har gått på några sådana minor av mycket smärtsamt slag under hösten och naturligtvis har det satt sina spår.

Jag vet nu i vilken ände jag ska börja att nysta och välja bort. Jag ska börja med de jobbigaste processerna i hopp om att jag sedan ska börja kunna hitta tillbaka till glädjen. Den är nödvändig för att få positiv energi. Jag vill för allt i världen inte bli bitter och gnällig.

Jag har ikväll också kunnat konstatera att det saknas massor av verifikationer för räkenskaperna för Gotland Chamber Music Festival. SAMTLIGA verifikationer var vad jag begärde att få in! De enda som presenterats är de som gäller resor, mat och logi. Av Strand Hotels faktura framgår att Roxy betalat drygt 20.000 för "no show" dvs för rum som varit beställda men där gästerna inte kommit. Det torde väl ändå vara en totalt onödig kostnad. Bortsett från att Roxy beställt cirka 300 måltider mera än vad som fanns i budget utan att vidta någon åtgärd, så finns det andra mat&dryckkostnader som är tveksamma: en separatfaktura på ett mingel (det måste kollas för vem det var!) och dessutom har 1,5 miljonersklubben blivit bjudna på vin av Staffan Scheja. Dessutom är det mig en gåta hur man kunnat acceptera och beställa måltidskostnader för Lilla Akademin som uttryckligen sade att de skulle stå för sina kostnader själva. Mot bakgrund av att inte allt underlag finns med, så finner jag det tveksamt om nämnden ska kunna fatta beslut på tisdag.